Jag går på anti-depressiv. Jag går till BUP. Jag har varit mobbad en mobbad/trakaserad en rätt lång tid. Läste just en artikel om just detta http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelandenarkiv2009/barnsomarmiss... Jag känner igen mig väldigt mycket. Tränar väldigt mycket också. Jag äter inget onyttgt, för att det skulle påverka utseendet. Jag har inga vänner, Dom som är jämnåriga kan slänga ur sig vilka kommentarer som helst. Fast man knappt känner dem. De är som att alla har något emot mig.

Har börjat tänka att, om jag hade varit snygg, så hade jag blivit bemött med respekt. Man är liksom helt besatt av utseende. Jag är också väldigt uppjagad/stressad. Läkarn vet inte varför, fast dom har gjort en massa tester. Dom tror att de kan var vardagliga händelser, ja precis! Jag tänker så mycket på mitt utseende, så jag finner det svårt att umgås med folk. Och tror alltid att folk säger att man är ful,äcklig, osv.

Det går verkligen inte att tänka i en annan riktning. Jämnåriga har påpekat vissa saker i utseendet,asså, jag säger inget åt NÅGON. Men ändå slänger folk ord i fejjset på mig som ingenting. Hade jag sett bra hade ingen sagt något sådant.

Jag vet att jag skapar tråd efter tråd. Å jag försöker få hjälp.