Jag fick en fråga från mitt ex för ett tag sedan. Jag blir inte riktigt klok på den. Frågan löd som följande: "Anser du att ditt liv har börjat?". Jag (den enda som var nykter) berättade att jag tyckte att mitt liv började när jag ploppade ur mamma. Anledningen till detta var för att jag tyckte att jag redan som liten fått erfarenheter och kort därefter börjat leva efter dessa. Själv sa han mot. Han tyckte att livet inte började förrän man skaffat ett riktigt fast jobb. Vid 25-30 årsåldern med andra ord. Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess. Sen när det är dags med seriositet, blir man tvungen att möblera om i vardagen, sluta med att "hångla runt" och "tvinga" sig in i ett seriöst förhållande.
Jag har sedan han sa detta, insett att vi ser helt olika på våra liv. Och i grund och botten tror jag faktiskt att det var detta som fick oss att gå skilda vägar. Jag har sedan dess frågat mig själv, gång på gång, om jag har en konstig syn på frågan. Är jag ensam om att tycka såhär?
Alltså, lite är det ju så. Men mycket inte.
När börjar livet känns som en rätt filosoisk fråga utan rätt eller fel.
Jag anser att livet kan börja innan man fyller 30 faktiskt. Mitt liv har hållit på sen jag föddes, men vid vara milstolpe tar det en annan riktning. I maj blir jag mamma, då kommer livet börja om och handla om något helt annat än innan. När jag var 13 träffade jag min pojkvän, det är också något av en milstolpe.
Oj, flum.
Jag anser att livet börjar när man föds, men tar nya riktningar vid varje milstolpe. I stort sett.
crowling:
Är jag ensam om att tycka såhär?
Nej
crowling:
Är jag ensam om att tycka såhär?
Om vad du syftar på var om livet börjar när man sketits ur sin moder, så nej. Kan inte hålla med mer. Eventuellt att det börjar först när man fyllt 5...
crowling:
Han tyckte att livet inte började förrän vid 25-30 årsåldern.
crowling:
Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess.
Smart kille.
I love Lucy:
I maj blir jag mamma
!
Roll on:
!
Åh, hej är du tillbaka?
Men ja, det är sant. 😮
I love Lucy:
Åh, hej är du tillbaka?
Lite, har varit ganska inaktiv. Förbaskade World of Warcraft tar all min vakna tid. :<
I love Lucy:
Men ja, det är sant. 😮
Vad säger man, grattis kanske!
Roll on:
Lite, har varit ganska inaktiv. Förbaskade World of Warcraft tar all min vakna tid. :<
Know that feeling ><
Avvecklat det lite nu dock.
Roll on:
Vad säger man, grattis kanske!
Tack! =)
Jonnybravo91:
crowling: Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess.
Haha, oj. Höll på att pissa på mig när jag såg det där... "leva livet". Jag skrev i all hast. Men ja, det var väl ungefär så han uttryckte sig.
crowling:
Är jag ensam om att tycka såhär?
Prova meditation yoga och mycket träning
Det kommer ge dig en djupare mening
Om livet börjar vid 25 borde man få abort:a sina ungar fram till dess
Livet tar slut vid 30.
Livet är väl ständigt pågående, allt annat vore ju absurt.
jaag_91_:
Om livet börjar vid 25 borde man få abort:a sina ungar fram till dess
Det vore o andra sidan en sjukt bra ide i vissa fall kan man tycka:D
parasic:
Det vore o andra sidan en sjukt bra ide i vissa fall kan man tycka:D