första gången jag var tillsammans med någon var jag 13 och min, öh, pojkvän gick i åttan och hade igelkottsfrisyr och kallade sig själv "modellen". var inte kär men tyckte att han var ~cool~ för han hade magrutor. gjorde slut efter att han kysst mig genom att stoppa in hela jävla tungan i min mun medan jag förskräckt stod med uppspärrade ögon och halvöppen mun innan jag kunde ta ett steg tillbaka och säga "öh jag måste gå hem och äta middag nu"

första gången jag var kär var jag 14 och övertygad om att vi skulle vara jättekära hela livet

terrormat:
första gången jag var tillsammans med någon var jag 13 och min, öh, pojkvän gick i åttan och hade igelkottsfrisyr och kallade sig själv "modellen". var inte kär men tyckte att han var ~cool~ för han hade magrutor. gjorde slut efter att han kysst mig genom att stoppa in hela jävla tungan i min mun medan jag förskräckt stod med uppspärrade ögon och halvöppen mun innan jag kunde ta ett steg tillbaka och säga "öh jag måste gå hem och äta middag nu"

första gången jag var kär var jag 14 och övertygad om att vi skulle vara jättekära hela livet

Hur är det idag?

Är du "ihop" med någon nu?

terrormat: gjorde slut efter att han kysst mig genom att stoppa in hela jävla tungan i min mun medan jag förskräckt stod med uppspärrade ögon och halvöppen mun innan jag kunde ta ett steg tillbaka och säga "öh jag måste gå hem och äta middag nu"

 herregud. lider med dig sister.

Har nog varit kär från och till i någon hela mitt liv känns det som, men första gången det var på riktigt var jag 14. Vi träffades av en slump på Hamsterpaj när jag var 12 och chattade i två år, sen träffades vi i min hemstad, och blev tillsammans. Vi var ihop i typ ett och ett halvt år, det var ett distansförhållande. Vi var sjukligt beroende av varandra under nästan hela förhållandet, vilket i sin tur ledde till oerhörd svartsjuka och kontrollerande beteende från bådas håll. Han var inte särskilt schysst mot slutet, och ännu värre när vi gjort slut.

KattenKatarina:

Hur är det idag?

Är du "ihop" med någon nu?

ja, det är jag

terrormat:

ja, det är jag

Roligt! 

de va i rövburgare kung o jag va 12 år o vi blev ihop på sms han skrev han trodde han va kär i mig o jag sa dsm så sa han "så då kan vi betrakta oss som ihop nu" de va rakt på inga konstigheter. jag va i småland och min bästa kompis va i samma rum. de kändes väl ok = )

fast första riktiga kärlek va när jag va 15 vill jag säga d där första va mest ba gulligt

"Fick"

på dagis & andra gången när jag var 10
tredje när jag var 12-13 & fjärde ggn när jag var 15 & sedan när jag var 17-nu

Känt olika varje gång och det sista verkade mest seriöst 

14-15. kanske 12. vet aldrig riktigt hur jag ska se på det jag en gång känt såhär i efterhand. 

Har varit kär i många, men skulle gissa att i kanske 2:an/3:an var första gången. Det var i min bästa kompis, en kille som jag än idag är relativt polare med. Jag gjorde dock slut pga vågade/orkade inte ha ett förhållande, då min manipulerande pappa förbjöd mig. Senare blev jag kär i en annan, var också extremt kär liksom han verkade i mig, vi blev ihop via MSN och han gjorde slut nästa dag. Tror han skrev något stil med "asså, förlåt, du är skitsnygg men jag är kär i en annan på innebandyn" ... ja.

Har ärligt talat haft svårt för förhållanden efter detta, har varit kär två ytterligare gånger innan min nuvarande förälskelse, men vid dessa tillfällen vågade varken jag eller killen snacka med varandra. Överhuvudtaget. Mina f.d bästa vänner har varit med om när jag föll för olika killar, och minns hur mina vänner berättade att de såg det på mig - det är helt enkelt jävligt uppenbart när jag är kär, haha. Man blir ju samtidigt lite galen av kärlek 

Så ja, idag då: träffade en kille för snart två månader sen som mina känslor växer för varje dag, när jag berättade om honom för min psykoterapeut påstod hon också att jag såg väldigt kär ut, hehe. Inser liksom efter en dag utan min kärlek att man känner sig tom, längtande och bara tanken av honom gör mig knäsvag eller fnittrig. Älskar honom otroligt mycket och vet inte hur jag skulle klara mig utan karln 

Vart lite off-topic, men så ser det ut =)

Inte kommit dit. 

Gick i 3an. Var kär i han i flera år. Han visste inte hur han skulle gö slut så han sa att han va ihop med nån annan haha </3

Gick i fyran eller femman och hon var ett år yngre än mig, naturligt orange/röt hår onödig information. Vi skulle ut och gå och gick precis bredvid varandra och hon skicka ett sms där det stod "får jag chans på dig?<3" sen efter det prata vi med varandra i en vecka och sen var det till och från i några månader 

Egentligen är jag osäker såhär i efterhand om jag någonsin varit kär.
När jag gick klasserna 4-7, gick i samma klass som mig en tjej som jag tyckte var jättesnygg. Vågade aldrig prata med henne. Hade jättesvårt att slita blicken från henne. Men var jag kär? Tyckte mest kanske bara att hon var just snygg.
Sen bytte jag skola när jag skulle börja 8:an. Där i klassen började en tjej som följde mig vart jag än gick på skoltid. skulle alltid sitta bredvid mig på lektionerna. Följde efter mig på rasterna. Skulle alltid vara nära mig. Gärna så att våra kroppar rörde vid varandra. 
Dagarna bara rusade. Jag var som i ett glädjerus. Men var jag kär? Jag var nog bara glad för att någon verkligen tyckte om mig. Kanske rentav var kär i mig. Efter att jag hade varit utfryst sedan klass 4, då jag bytte enhet. 
Men kär var jag inte. Inte på riktig. För att sedan tröttnade på att hon var som en svans. aldrig riktigt så starka känslor för henne som att jag varit kär. Så kanske jag var kär förrän jag var 20. Eller så var det först då som jag blev kär på riktigt.