Jag går över min egna gräns för att få ha dig nära. Du svarar med bekräftelse och tillsammans trotsar vi livets hat. Vi går emot det strömmande regndropparn som ger oss slitet hår. Vi pulserar i pölar av blöta löv och sorgset regn, det känns lätt men ändå är det så svårt.

Våra blickar möts, ett leende formas och den vita röken från din mun far upp i tunnelns tak. Cigaretten mellan våra fingrar glöder, mitt hjärta likaså. Askan fimpas och far ner på den våta asfalten. Det ryker ett tag tills vinden driver ut den röda glöden och allt försvinner. Inget finns kvar, jag ser ingenting och nu har mitt hjärta slutat slå.