Det ska erkännas att jag är en jävligt känslig och, just nu en jävligt svag människa och det gör inte mitt liv enkelt alltid.

Ikväll har det gråtits en del över saker som jag inte borde skänka en tanke egentligen. Men vad kan jag göra åt det?

Inte ett jävla skit.

När någon som har räddat en ur skiten bara behandlar en som gårdagens tidning, hur fan tar man sig vidare efter det?
Det jävliga är att jag kan inte sluta umgås med henne eller prata med henne, just pga att hon hjälpt mig ifrån det värsta.

"You rise, you fall, your down, then you rise again
What don't kill you make you more strong"

Jo tack, om det där ändå stämt så hade jag varit jävligt stark idag.
Men i själva verket är det rena motsatsen.