Aviseringar
Rensa alla

Någon som jag?


Ämnesstartare

Hej

Jo jag undrar om det är någon som har det som jag? Någon man kan prata med som förstår en?

Jo, jag bor inte hemma (bor hos min pojkvän, min bror bor i ett slags fosterhem och mina systrar är vuxna) eftersom min mamma och min mammas kille dricker och bråkar väldigt ofta (när dom är nyktra är dom som vem som helst typ). Jag mår väldigt dåligt utav detta, det har varit såhär i större delen av mitt liv men när jag tänker tillbaka på när jag var liten blir jag ledsen för att vi hade det ganska bra då. Nu pratar inte mina syskon med någon av mina föräldrar, bara jag och lite min bror. Vi firar inte jul ihop, födelsedagar eller ses ihop längre..

Allt känns som en lögn, känner man mig inte riktigt bra så vet man inte hur jag har det.
Det finns så mycket att berätta så jag vet inte vart jag ska börja.

Någon som känner igen sig?


   
Citera
Ämnesstartare

Ingen som känner igen sig? Hade varit skönt att skriva med någon som förstår en [smile]


   
SvaraCitera

Jag förstår att det är jättejobbigt, jag själv har inte drickande föräldrar men väl en frånvarande pappa.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Min pappa bor ganska nära mig nu men hans sambo vill bara sätta dit min mamma så jag känner inte riktigt att jag kan prata med dom "/


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Du kanske skulle prata med en kurator? Visst kan det kännas skönt att prata med någon som har varit med om liknande, men kuratorer är ju till för de som behöver prata också 🙂 Aja, hvuudsaken är att du hittar någon!


   
SvaraCitera

Det låter som en riktigt jobbig situation :/ Det kanske låter hemskt att säga (för det låter som jag uppmanar dig att ge upp) men lägg energin på de som är närvarande i ditt liv. Du kan inte lösa din mammas problem - hon har ansvar för sig själv. Det bästa du kan göra nu är att ha fokus på ditt liv och att må bra själv. Det blir så skevt när föräldrar inte beter sig ansvarsfullt för man prackar på en massa på sig själv istället.

Dansanattenlång säger kurator och det låter som en bra idé. Vet inte hur gammal du är eller var du bor, men det finns en superbra organisation som heter Maskrosbarn. Där förs ungdomar samman som har föräldrar med missbruksproblem m.m Det verkar som du letar efter de som förstår hur du känner dig och då kan det vara en bra idé också.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det är just det, jag kan inte må bra och koncentrera mig på andra saker, jag tänker hela tiden på allt dåligt och det går inte att ignorera det. Säger min mamma att hon inte orkar leva mer eller blir slagen då kan jag inte bara inte bry mig.
Det är ingen av dom som ¨ska¨ bry sig om att jag mår dåligt som bryr sig, hur ska jag då kunna vända mig till någon kurator, lärare eller psykolog? Jag har gått hos kuratorn men man kommer ju ingen vart, jag har vart på BUP och pratat med personer från socialen. Det har inte hjälpt mig, det har gjort att jag mår sämre.
Finns inget som kan göra det bättre, samma sak varje dag, jag vaknar och låtsas att allt är bra under dagen, det är ju ändå ingen som bryr sig om om jag mår dåligt. Orkar fan inte med det mer, jag vill ha ett normalt liv PRECIS SOM ALLA ANDRA..


   
SvaraCitera

enelie:

jag vill ha ett normalt liv PRECIS SOM ALLA ANDRA

Ett normalt liv, vad är det?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Macktorsken:

Ett normalt liv, vad är det?

Menar bara att jag vill slippa oroa mig för mina föräldrar och bry mig om mitt liv lite mer istället. Kunna fira jul, födelsedagar och midsommar ihop precis som andra familjer gör.


   
SvaraCitera

enelie:

Menar bara att jag vill slippa oroa mig för mina föräldrar och bry mig om mitt liv lite mer istället. Kunna fira jul, födelsedagar och midsommar ihop precis som andra familjer gör.

Undrar bara vad ett normalt liv är för dig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Macktorsken:

Undrar bara vad ett normalt liv är för dig

Så som jag beskrev, att ens familj håller ihop. Att det är dom vuxna som ska ta hand om barnen, inte tvärtom.
Jag har inget normalt liv eftersom min mamma och styv pappa dricker ofta och bråkar mycket, jag kan inte vara hemma av den anledningen. Vi firar inget ihop längre. Jag bryr mig knappt om någonting, jag mår bara dåligt hela tiden.


   
SvaraCitera