Miceparade:

så som att sova ett nyttigt antal timmar och äta ordentligt vid vettiga tider på dygnet

dude, skulle inte säga att det där är en lätt rutin

Angelize:

Mm synd bara att det där inte går varje dag skulle behöva en inneboende mia thörnblom människa...

Min fostermamma var sån, saknar henne. Hon är den enda som jag sett som en accepterad auktoritet.

isola:

saknar henne

Har ni någon kontakt nu?

Angelize:

barn

Mja, jag vet ju iofs inte exakt hur din livssituation ser ut, men de flesta 20-25åringar jag känner är inte mogna nog att ta hand om sig själva ordentligt heller. Inte för att det går någon större nöd på dem (sålänge de inte drunknar i självömkan eller nåt), och klarar sig utmärkt på pasta och ketchup. Det tar tid att lära sig om man måste börja i den här åldern och inte redan har skiten invand.
Tror det blir lättare om man har en mindre stressad attityd till det. Det är ju väldigt viktigt, men om man börjar förknippa alla nyttiga rutiner med stress och ångest, så lär dig bli extremt mycket svårare.

variabel:

Nä de är ganska jobbiga kom jag på
Fast det finns värre. Som typ.. eh.. städa så pass ofta att man inte blir dammallergiker. Och uhm.. sånt.

är typ sån fast har ju fler fel i huvudet. skriver minneslappar och har över allt, inte i närheten av en lösning men blir lite bättre. Fast mitt problem är ju iof att jag glömmer vad jag håller på med och är otroligt lätt distraherad

Mow Skwoz:

Har ni någon kontakt nu?

Nej. Hon är en såndär som har tusen miljoner saker, jobb och resor att göra, så jag vill inte störa liksom.
Fast innerst inne så vet jag ju att hon ser mig som sin lilla prinsessa och eget barn, men känns ändå som att jag skulle tränga mig på nu. Fast jag behöver ju henne ibland, så jag borde åka till hennes jobb någon dag och kolla om hon är där. Är inte så farligt långt bort, samma stad som du bor i.

isola:

Är inte så farligt långt bort, samma stad som du bor i.

I see.

Mow Skwoz:

Det är en nedåtgående spiral. Sedan jag flyttade "hemifrån" har det gått spikrakt neråt, särskilt socialt. Jag känner ingen här där jag bor osv. Sedan i höstas har jag hoppat av två universitetskurser, failat (inte orkat dvs) tre distanskurser och rasat i vikt.

Bli inte mig.

Jag är redan dig! Fast jag blev utsparkad ur skolan två gånger istället, lol. Och allt blev också som värst när jag började bo själv.

Mow Skwoz:

Du verkar ändå ha ett social liv, som jag förstår det? Se till att träffa människor och att inte isolera dig. Min fobi är nog i särklass: jag klarar knappt att vistas utomhus längre (paradoxalt nog är jag "egentligen" rätt utåtriktad bara sällskapet är rätt).

Jag HADE ett socialt liv men allt försvann typ innan nyår, det började med att jag bara kände för att gå ut/umgås på helgerna dvs bara umgås vid fest, orkade inte med allt på vardagarna, eller jo ibland men inte gå ut och göra saker, då fick de komma hem till mig. Sedan så kändes festandet meningslöst och allt folk meningslösa vet ej varför så då slutade jag gå ut på helgerna också.

Sedan så ignorerade jag folks samtal så jag har förlorat kontakter genom det här sättet. Tror jag isolerat mig så pass mycket så jag fått social fobi vet inte vad man gör för att ha det men jag tror nog jag åkt på det, tyvärr. Förut så hade jag bara perioder då jag isolerade mig, då gick de här känslorna över när jag började gå ut igen men nu när jag har jag gjort det i månader så är det lite svårare att få bort skiten.

Mow Skwoz:

I see.

aa

Miceparade:

Tror det blir lättare om man har en mindre stressad attityd till det. Det är ju väldigt viktigt, men om man börjar förknippa alla nyttiga rutiner med stress och ångest, så lär dig bli extremt mycket svårare.

Fast jag måste ta hand om mig själv för jag bor själv kan ju inte slappa hela livet måste fixa utbildningen så jag kan bygga en framtid

Dessutom har jag i min hjärna att jag måste fixa utbildningen snabbt innan jag blir äldre och förfaller vill inte slösa bort ungdomstiden har ångest för åldringen blä... och för att fixa utbildningen så måste jag ha rutiner!!!

Angelize:

Fast jag blev utsparkad ur skolan två gånger istället, lol.

För många IG:n/skolk eller varför?

Angelize:

Tror jag isolerat mig så pass mycket så jag fått social fobi vet inte vad man gör för att ha det men jag tror nog jag åkt på det, tyvärr.

Det låter mer asocialt än fobiskt, det du beskriver, men ja, det kan ju vara social fobi. Kännetecken som är klassiska för diagnosen är bland annat att man känner sig blottad och analyserad (vilket leder till fysiska åkommor som skakningar, osäkert tal, hackigt/låst tänkande etc.). Har du tappat intresse för andra saker, hobbys och sånt?

isola:

aa

Aa.

Mow Skwoz:

... du kan säkert hitta någon "ryck upp dig"-moderat som kan motivera dig till ett progressivt leverne.

Angelize:

måste ta hand om mig själv

Jo absolut. Själv befinner jag mig i en hutlöst dyr 19kvadratare och tycker att jag jobbar alldeles för mycket i förhållande till hur ofta jag äter och typ.. diskar.

Angelize:

i min hjärna

Det skulle ju kunna vara både positivt och negativt. Om det kommer hjälpa dig att faktiskt klara av det du satt dig för, är det ju en fantastisk drivkraft. Om det däremot enbart resulterar i ångest som kommer i vägen för dig och det du vill göra så är det ju... mindre bra osv.

Mow Skwoz:

jag klarar knappt att vistas utomhus längre

Du bor väl i korridor? Där delar man väl kök etc, så du borde väl tvungen att interagera med folk jämt?
Bor man själv så måste man ju handla mat flera ggr i veckan också. Fast du har ju nära till en affär, men ändå.