Aviseringar
Rensa alla

Ofrivilliga självmordstankar?


Ämnesstartare

Okej, jag har haft ett ganska tufft liv. Vart sexuellt utnyttjad när jag var ung och pedofilen har nu dömts.

http://vlt.se/nyheter/hallstasura/1.742328-hovratten-faller-for-barnvaldtakt

Nu är det såhär, jag har under 2års tid haft panikångest. Alltså panikångest så att jag har mått illa hela jäkla tiden och under en period när jag inte visste att jag hade panikångest så kräktes jag varje dag i tre månader. Men sedan fick jag en medicin (minns ej vad den heter) och den funkade skitbra förutom att jag fick förstärkta känslor. Aja, den här biten har egentligen inget med detta och göra men..

De senaste dagarna har jag fått ofrivilliga självmordstankar, när jag får dom får jag samtidigt riktigt hög puls och svettas som fan. Jag trodde att jag skulle må bra nu när han blivit dömd men visar sig att jag bara mår sämre nu. Och de här självmordstankarna skrämmer mig riktigt ordentligt för jag är en tjej med stora drömmar och jag vill leva. Jag vet att jag vill leva så jag vet inte vart de kommer ifrån. Drömde även världens jäkla mardröm inatt om att min pappa dog.

Är det någon som har haft något liknande?
Hur kan jag få bort dessa tankar?
Kan det vara en ny form av panikångest?

Många frågor i mitt huvud just nu men jag skulle vara tacksam för svar av någon som vet något om detta. Och ni som är oseriösa kan ju låta bli att skriva för detta känns fan väldigt allvarligt för mig...

Tack


   
Citera

Är inte alla självmordstankar ofrivilliga?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Haha, det tror jag icke.


   
SvaraCitera

Nåväl, tror ej du behöver oroa dig. Om dina "ofrivilliga självmordstankar" skulle ligga på en oroväckande nivå skulle du ej ens komma och tänka på dina stora drömmar osv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det vore ju inte helt orimligt att anta att du besväras av posttraumatisk stress. Du skriver att du får medicin mot panikångest så jag förmodar att du har en samtalskontakt och/eller en psykiatriker som du kan vända dig till med din oro. Går du i någon terapi? Det låter som att du har en hel del att bearbeta. Hoppas att du får den hjälp du behöver och att du får svar på dina frågor.

//Peace


   
SvaraCitera

linneaht:

Är det någon som har haft något liknande?

Jag har haft självmordstankar, men samtidigt som jag hade dem ville jag faktiskt leva. Jag vill fortfarande leva, men man kan säga att jag är lite deprimerad. Inte så farligt egentligen, men det här med att vilja leva och dö på samma gång känner jag igen.

linneaht:

Hur kan jag få bort dessa tankar?

Genom att tänka positivt (vilket självklart är svårt i en sån här situation) och genom att prata med människor i din omgivning. (psykolog) Du bör även leta inom dig själv. Det är otroligt viktigt att ha en bra och djup relation till sig själv, inte minst i såna här lägen.
Du säger att du har stora drömmar och att du vill leva, det är bra[y] Det innebär att du inte har gett upp, och när jag läser vad du skriver här tror jag inte att det kommer ske. Du kommer inte ge upp, det är jag så gott som säker på.

Det finns många som säger "jag vill inte leva" och de har inte ens några drömmar, ingen framtidstro överhuvud taget. Undermedvetet kanske, men inte så att de förstår det själva. De vill verkligen bara dö. Jag uppfattar det som att din vilja att leva är större än viljan att dö.

Jag känner igen mig i det där du sa om att självmordstankarna skrämmer dig. Lite så är det för mig också..

Jag tror inte att dessa tankar är ofrivilliga, men jag förstår att det känns så. För mig känns det som att det är något som jag inte styr över, det bara infinner sig. I själva verket vet jag bättre än så. Jag har tänkt mycket på döden för att jag inte har orkar kämpa helt enkelt. Svårare än så är det inte..

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga..mer än att jag tror på dig, att du kan övervinna detta och gå vidare med ditt liv. Det du har varit med om är hemskt, men du kommer klara av det alldeles galant. Tro bara på dig själv och din egen förmåga, se framåt, tänk positivt. Du ska se att det lönar sig.


   
SvaraCitera

en fråga ang. artikeln.

hur gammal är han? (du beöver ej svara om du inte vill)


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

scheisskopf:

Går du i någon terapi?

Jag går på terapi en gång varannan vecka, har dock inte funkat så bra för mig.. Har svårt att får ur mig allt jag egentligen behöver få ut.

Anonyyym:

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga..mer än att jag tror på dig, att du kan övervinna detta och gå vidare med ditt liv. Det du har varit med om är hemskt, men du kommer klara av det alldeles galant. Tro bara på dig själv och din egen förmåga, se framåt, tänk positivt. Du ska se att det lönar sig.

Tack så mycket! Blev otroligt glad när jag läste detta att någon förstår.[smile]

Kakaoxo:

hur gammal är han? (du beöver ej svara om du inte vill)

Han är född 1964.


   
SvaraCitera

Prata med din psykolog om detta


   
SvaraCitera

linneaht:

Tack så mycket! Blev otroligt glad när jag läste detta att någon förstår.

vsg[y]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

scheisskopf:

Det vore ju inte helt orimligt att anta att du besväras av posttraumatisk stress.

Jo, min psykolog säger att hon tror att jag har PTSD men inte fått nån speciell medicin just mot det. Ska få göra någon ögon övning eller något sånt där i framtiden för att motverka flashbacks det är allt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det här med terapin. Jag har en flickvän som upplevt mycket skit i livet, hon har gått i terapi i 4 år nu. Tänkte fråga :

Sitter du ensam med din psykolog?
Är din psykolog kvinna/man?
Trivs du med din psykolog?

Av ren nyfikenhet, då jag tänkte föreslå någon form av gruppterapi.
Det har hjälpt min flickvän något enormt, att få hitta vänner i samma ålder som också upplevt mycket svåra händelser i livet. Det kanske är lättare att prata med någon i din egen ålder / sits om det?

.. och för att svara på dina frågor:

linneaht:

Är det någon som har haft något liknande?

Ja, jag har gått runt några månader med självmordstankar.

linneaht:

Hur kan jag få bort dessa tankar?

Jag löste det genom att lägga in mig på BUP's akutavdelning ett tag, fick umgås med andra ungdomar som hade begått självmordsförsök och mådde dåligt. Det hjälpte en massa.

linneaht:

Kan det vara en ny form av panikångest?

Jag återkommer, min flickvän lider av panikångest from time to time, hon bör kunna svara på detta.

Lycka till med allt!


   
SvaraCitera