Sebbenen:

Det ÄR lätt.

Mr Brightside:

Två problem, en lösning. Skaffa mer vänner!

Hade det varit så lätt så hade jag inte suttit här och gnällt. Kan ju vara lätt för er men inte för mig.

Mr Brightside:

Snarare väldigt svårt när man bestämt sig att de ska vara det.

Jag har inte bestämt att det ska vara så.

Mr Brightside:

Vad gör du på dagarna?

Jobbar och då träffar man inte direkt någon mer än chefen. När jag inte jobbar så sitter jag bara i princip hemma för att jag inte har något annat att göra.

Vet att man borde skaffa sig en hobby eller något, men har inte hittat något jag är sugen på att göra.

Som sagt så känner jag mig väldigt socialt handikappad och det gör ju också att man drar sig från att vara med folk.

mittFejt:

Som sagt så känner jag mig väldigt socialt handikappad och det gör ju också att man drar sig från att vara med folk.

Snarare att du är socialt ovan. Men det går alltid att återhämta sånt. Hade själv issues med det här med att vara too-much och efterhängsen. Jag vet också hur det känns att hamna i samma situation som du och hur det känns när sin partner vill vara och få kunna vara ifred till och från på eget håll. Man känner sig både "otillräcklig" och rädd att vara oälskad - oviktig, ospeciell.

Med lite tåladmod av min kille så löste det sig. Han lärde mig detta:
Kan man inte vårda sina relationer till vännerna, kan man inte vårda relationen till sin partner. Skulle man mot förmodan "förlora" sina vänner pga. ha missunnat och helst enkelt spenderat tid (prioriterat) mest med sin partner (Vänner ledsnar ju också att inte känna sig som en vän) drar alla tillslut. När man väl umgås lite väl för mkt med sin partner (då man inte har något eget liv eller något val) "klänger" och inte ger varandra space - uppstår bråken ganska snart. Man irriterar sig på varandra, för minsta småsak, man känner sig klängd och har svårt att känna sig fri. Ja, tar det slut, vilka vänner har man kvar då? Har man svikit dom, ja då står man där helt utelämnad och ensam.

Du verkar i alla fall förstå själva grejen med varför din tjej behöver lite andrum. Det är lätt att känslor och att umgås 24timmar om dygnet blir uttjatigt.
Försök att ta reda på och prova på olika saker så du spendera din tid med när du inte är med din tjej, istället för att sitta hemma o deppa.

Det är jättesvårt i början, men det är bara att kämpa på. Det är väl lätt värt det att försöka fixa ett eget liv än att riskera att du förlorar din flickvän! Egna liv ger omväxling i förhållandet. Försök hitta dig själv, ta hand om dig själv, unna dig saker, ut och ha kul. Visst, man kan sakna varandra jättemycket och det blir extra tungt. Men försök att se det som en lösning på längre sikt. Det är bra för båda dig och din tjej, jag lovar!

ibland känns det ju lite bra att inte ha några vänner.

fördelen för dig är ju att du faktiskt förstår precis varför din tjej vill vara för sig själv. försök hitta något att göra.
det må vara mycket lätt att säga men det är nog det enda som fungerar. men lyckas du så kommer det vara bra för er båda.

dock har jag försökt hitta en fritidssysselsättning i flera år utan att lyckas, men tror att det är bäst

Daybreak:

Snarare att du är socialt ovan. Men det går alltid att återhämta sånt. Hade själv issues med det här med att vara too-much och efterhängsen.

Jag vet inte hur det löste sig för dig, men det känns ju lite svårt att träffa ny vänner när man inte har några. Som jag skrev innan så försöker jag hålla kontakt med gamla klasskompisar, arbetskollegor men det är alltid så att jag hör av mig och försöker hitta på något och det blir framskjutet eller bara inte blir av...

Som det ser ut nu så kommer jag inte träffa några vänner, men jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att ändra på det.

Daybreak:

Jag vet också hur det känns att hamna i samma situation som du och hur det känns när sin partner vill vara och få kunna vara ifred till och från på eget håll. Man känner sig både "otillräcklig" och rädd att vara oälskad - oviktig, ospeciell.

Man har ju tyvärr blivit väldigt van vid att vara med henne några dagar i veckan och nu bara några timmar. Men visst måste man få ha lite egentid.

Daybreak:

Försök att ta reda på och prova på olika saker så du spendera din tid med när du inte är med din tjej, istället för att sitta hemma o deppa.

OF 5:

dock har jag försökt hitta en fritidssysselsättning i flera år utan att lyckas, men tror att det är bäst

Jag är själv en sån som tröttnar fort på saker, har hållit på med cross, gocart, skytte bla. Men det tog inte lång tid innan jag tröttnade på det, har funderat på att börja gymma men gissar på att jag kommer sluta ganska snart igen.

Skulle ju behöva en hobby där man är social iaf.

mittFejt:

Som det ser ut nu så kommer jag inte träffa några vänner, men jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att ändra på det.

Du har ju vännerna, eller hur - det handlar bara om att ta upp kontakten med dem. Jag hörde aldrig av mig till mina kompisar förut, vilket gjorde att det kändes som om jag helt enkelt inte hade några.

Vad är det som stoppar dig från att ta kontakt med dem? Har du något sorts problem som ex. social fobi?

mittFejt:

men jag tvivlar

precis samma händer för mig precis just nu. sedan är jag svartsjuk på köpet. hatar henne.

Melinka:

Du har ju vännerna, eller hur - det handlar bara om att ta upp kontakten med dem. Jag hörde aldrig av mig till mina kompisar förut, vilket gjorde att det kändes som om jag helt enkelt inte hade några.

mittFejt:

Som jag skrev innan så försöker jag hålla kontakt med gamla klasskompisar, arbetskollegor men det är alltid så att jag hör av mig och försöker hitta på något och det blir framskjutet eller bara inte blir av...

Har några få, men som sagt så verkar dem själv inte intresserade av att träffa mig.

Min1:

precis samma händer för mig precis just nu. sedan är jag svartsjuk på köpet. hatar henne.

Välkommen till klubben

mittFejt:

Välkommen till klubben

börjar iaf ny skola snart, då ska jag försöka skaffa nya vänner, eftersom mina gamla inte verkar vilja träffas. som du säger, blir alltid uppskjutet eller någon annan bortförklaring :/

mittFejt:

Har några få, men som sagt så verkar dem själv inte intresserade av att träffa mig.

Men vänta nu, hur vet du det? Har du fått någon tydlig signal som att de tackar nej när du frågar hela tiden - eller är det bara vad du TROR?

Min1:

börjar iaf ny skola snart, då ska jag försöka skaffa nya vänner, eftersom mina gamla inte verkar vilja träffas. som du säger, blir alltid uppskjutet eller någon annan bortförklaring :/

Läste din tråd precis känns som det skulle kunna vara min tråd
Hoppas att du hittar nya vänner som du får en bättre relation till.

Melinka:

Men vänta nu, hur vet du det? Har du fått någon tydlig signal som att de tackar nej när du frågar hela tiden - eller är det bara vad du TROR?

Jag kan höra av mig och kallprata kanske en gång i veckan i några veckor i streck, alltså inte överdriver på. Men det brukar nästan alltid bli så att vi ska höras senare, men då är det jag som får höra av mig... också fortsätter det bara så, kan föreslå en enkel sak typ ta en öl, fika, men det verkar ändå så krångligt.

Det är aldrig så att man får en rakt nej.

mittFejt:

Det är aldrig så att man får en rakt nej.

Jo men there you go, så länge du inte får ett nej så är det dumt att sluta höra av dig! De kanske också tycker att det är jobbigt att höra av sig, och då blir det du som får göra det - jag menar, NÅGON måste ju alltid ta initiativet.
Fast jag kan hålla med om att det blir tjatigt när det är man själv som måste höra av sig hela tiden och den andra personen aldrig gör det tillbaka.

Alltså jag tror så här: man måste lämna det bestämt på något sätt, annars hör den andra personen aldrig av sig. BESTÄM någon dag att ses på med personen - för lämnar du det vid "hör av dig när du kan" så blir det oftast inte så.

Melinka:

Alltså jag tror så här: man måste lämna det bestämt på något sätt, annars hör den andra personen aldrig av sig.

Det är ju tyvärr inte alltid så lätt att planera in något, men som du skrev så är det här det brister, men det känns ju lite bull när man vet att de kan umgås men andra men inte hör av sig till mig.

Då är det ju inte bara lathet från deras sida iaf.

mittFejt:

men det känns ju lite bull när man vet att de kan umgås men andra men inte hör av sig till mig.

Då är det ju inte bara lathet från deras sida iaf.

Jo det kan jag förstå, men samtidigt så finns det en del kompisar man umgås med mer än andra, en del trivs man bättre med - så är det säkert också för dig.

Anyways - jag menar icke att vara tjatig och "vinna" diskussionen eller så, utan bara hjälpa. Jag har själv varit där du är, "inga" vänner, alldeles för mycket fritid, depression. Jag struntar faktiskt helt i om det alltid är jag som hör av mig nu - huvudsaken är att jag har någon att umgås med istället för att sitta hemma och låta mitt psyke mögla.

Hoppas du hittar en lösning som funkar, lycka till!

Melinka:

Jo det kan jag förstå, men samtidigt så finns det en del kompisar man umgås med mer än andra, en del trivs man bättre med

Självklart, men när dom inte ens hör av sig... vad tillhör man för grupp då?

Melinka:

så är det säkert också för dig.

Har bara en att bry mig på för tillfället.

mittFejt:

Läste din tråd precis känns som det skulle kunna vara min tråd
Hoppas att du hittar nya vänner som du får en bättre relation till.

Min tråd? 😮 haha vilken. Jag är helt vimsig. huvva.