kukoxo:

haru tänkt svara såhär på alla tips? om man man dåligt av att vara med någon så finns det ingen annan lösning än att sluta vara med den. nej jag har inte varit tillsammans med någon som lider av psykiska störningar/sjukdomar, har däremot haft förhållanden som har tagit slut, ähhvisst  lite jobbigt i början även om det har funnits känslor, men man kommer över fortare än vad man tror

du kommer definitivt må bättre efter ett tag. 

Jag vill nog inte inse att enda utvägen är att göra slut då jag tycker såpass mycket om honom. Hade snarare hoppats på tips på hur man kan lösa sådana här problem och få det att fungera, men det kanske inte finns något man kan göra?

Dumpa. I nio fall av tio blir sånt där bara värre. Gör det innan det är för sent.

har avslutat förhållanden och tänkt att jag kommer ju aldrig sluta vara kär, jag kommer ju alltid gilla den personen, vill vara vara med den, och buhuhuhu mått skit. men det går över!!! I mina fall (3 gånger) har det gått över snabbare än vad jag trott, man behöver bara lite tid och få vara lite ledsen, sen rullar bara tiden på som vanligt och och man kommer över personen utan att riktigt tänka på det. (har i all fall jag gjort)

absentthinking:

Jag vill nog inte inse att enda utvägen är att göra slut då jag tycker såpass mycket om honom. Hade snarare hoppats på tips på hur man kan lösa sådana här problem och få det att fungera, men det kanske inte finns något man kan göra?

om han nu är självmordsbenägen, mår dåligt och stänger ut folk borde han få proffshjälp med det

kukoxo:

om han nu är självmordsbenägen, mår dåligt och stänger ut folk borde han få proffshjälp med det

han går till psykvården men de verkar inte ta hans problem på allvar, ger honom endast "ångestdämpande" mediciner som inte ens hjälper. han föreslog kbt och utredning för borderline men det är ingenting de tog på allvar

FruLiten:
har avslutat förhållanden och tänkt att jag kommer ju aldrig sluta vara kär, jag kommer ju alltid gilla den personen, vill vara vara med den, och buhuhuhu mått skit. men det går över!!! I mina fall (3 gånger) har det gått över snabbare än vad jag trott, man behöver bara lite tid och få vara lite ledsen, sen rullar bara tiden på som vanligt och och man kommer över personen utan att riktigt tänka på det. (har i all fall jag gjort)

Jo, jag har själv en erfarenhet av det, men det känns ju förjävligt att behöva avsluta något efter så kort tid på grund av en enda motgång...

Och hur skulle jag kunna "dumpa" honom utan att få honom att må sämre än vad han redan gör? Han är liksom antingen helt hyper, eller längst nere på botten - det finns inget så kallat mellanläge.

ur problemen löses utan att man gör slut: han gör som en vuxen männuska och tar tag i sitt mående själv. Peppa honom att ta kontakt med psykvården. Sätt dig själv i första rummet och markera för honom att du inte kan ta vad som helst, men att du gillar honom mycket ändå. Jag tror ändå det skulle vara bäst för er om ni var vänner fram tills han blir "stabil". Psykisk ohälsa i relationer tär enormt på båda parter (i should know) och det är inte värt att bli deprimerad på grund av en partner. Din partner ska GE energi, inte bara ta. Han är vuxen och har själv ansvar över sitt liv. Du ÄR knte hans mamma. 

H

absentthinking:

Jo, jag har själv en erfarenhet av det, men det känns ju förjävligt att behöva avsluta något efter så kort tid på grund av en enda motgång...

"En enda". Han låter btw manodepressiv utifrån vad fu skrivit i tråden

absentthinking:

Jo, jag har själv en erfarenhet av det, men det känns ju förjävligt att behöva avsluta något efter så kort tid på grund av en enda motgång...

Samtidigt är det en motgång som gör att du inte mår bra i relationen, och detta är något som kommer fortsätta tills din pojkvän tagit tag i sina problem, när kommer det ske? Hur lång tid kommer det att ta? Är det värt det?
Ni kanske träffades fel tidpunkt, han kanske inte är psykiskt redo för ett förhållande.
Samtidigt kan det kanske vara ett bra läge att avveckla förhållandet igen eftersom det inte varit så länge än, och kanske satsa på att kanske återförenas i framtiden när han mår bättre.

Gör slut, det finns bättre killar i världen.

elverpigen:
ur problemen löses utan att man gör slut: han gör som en vuxen männuska och tar tag i sitt mående själv. Peppa honom att ta kontakt med psykvården. Sätt dig själv i första rummet och markera för honom att du inte kan ta vad som helst, men att du gillar honom mycket ändå. Jag tror ändå det skulle vara bäst för er om ni var vänner fram tills han blir "stabil". Psykisk ohälsa i relationer tär enormt på båda parter (i should know) och det är inte värt att bli deprimerad på grund av en partner. Din partner ska GE energi, inte bara ta. Han är vuxen och har själv ansvar över sitt liv. Du ÄR knte hans mamma. H

Tack

har varit med om en lite liknande situation där min dåvarande partner mådde rätt kasst, men vägrade vara öppen om det fast det var väldigt tydligt. jag mådde piss av att vara tillsammans med honom, men trodde att jag skulle må ännu sämre om jag gjorde slut, och att han också skulle må dåligt av det. 

till slut blev jag tack och lov dumpad. mådde skit typ en dag, sen blev det bättre och bättre och efter bara några få dagar var jag bara förbannad. mådde betydligt bättre utan förhållandet än vad jag gjorde i det. kanske är det samma sak för dig. du får ställa dig frågan om det verkligen är värt det, för du kommer inte kunna ändra på honom, särskilt inte om han är sjuk.

Du kommer inte få honom att må bättre. 
Han kanske inbillar sig det för stunden och det är nog skönt för honom att ha en intim relation med någon - bara det skapar ju ofta lite mening ifall man mår dåligt. Känslan av främmande hud mot sin egen kan kännas väldigt läkande. 
Men du kommer aldrig kunna få honom att må bättre på riktigt, det är något han måste ta tag i själv. 

När han inser att du inte kan ge mer än tillfällig tröst och att han själv måste ta tag i sina problem finns risken att han antingen reagerar introvert och börjar må ännu sämre, eller att han reagerar extrovert och tar ut sina känslor på dig.
Du vill inte vara med om något av det, tro mig. 

Dessutom har vi inget sexliv pga han är osäker och har ingen självkänsla så han får inte upp den. Och så känner jag mig inte helt trygg i hans sällskap...