Ja, man bör bli förlåten. Psykisk ohälsa är viktigt att ta hänsyn till
miss2015:
Det är inte 'samma sak' men jag tkr man bör förlåtas för båda, under rätt förutsättningar/omständigheter osv.
Nej, skrev aldrig det heller
skrev att "när man insett att man gjort fel & visar att ma försöker förebygga så det ej händer igen, tkr jag man bör bli förlåten. och förlåta betyder inte att relationen blir bra rl som den var förut, utan bara att man genuint lägger ned den eventuella Stridsyxan och försöker ha överseende med situationen som varit
Mjo det kan man ju tycka men man har aldrig någon rätt att bli förlåten. Många skiter ju fullständigt i varför man gjort som man gjort och vill inte alls ha folk runt sig som kan bete sig överdrivet underligt/elakt/annat och det måste man ju respektera isf.
miss2015: Delvis, beror på vad man har gjort och varför
Man kan inte bete sig precis hur som helst och kräva att bli förlåten. Dåligt mående är ofta en giltig ursäkt, men den tenderar även att missbrukas. Har du i ditt förflutna gått in för att skada oskyldiga personer tycker jag att du gjort dig förtjänt av deras agg.
miss2015: Ja, man bör bli förlåten. Psykisk ohälsa är viktigt att ta hänsyn till
Men är det brutala mord som begåtts med total avsaknad av ånger så är jag ju av en annan mening.
Draug:
Men är det brutala mord som begåtts med total avsaknad av ånger så är jag ju av en annan mening.
ej jag som skrivit det?
men om man dräper & ej känner ånger är det ju ngt som är fel. = sjuk?
Orka sitta & vara arg på en sjukdom. räcker med att säga "förlåter dig inte fö du är så sjuk/skadad att du inte kan uppskatta det" lr ngt liknande.
kanske blir som en ursäkt men det var inte syftet
Proteus: Man kan inte bete sig precis hur som helst och kräva att bli förlåten.
Vem har talat om att "kräva" förlåtelse?
Om ngn skadar mig så har den antingen gjort det för att
1) hämnd - jag har "förtjänat" det, känner den
2) personen är sjuk på så sätt att den har ett behov av att skada eller finner nöje i det
3) personen förstår inte att den skadat mig, den anser att det inte var att skada. att handlingen var harmlös osv.
4) kanske finns ngt annat alternati. Olyckshändelse? lr ngt
För mig personligen känns det mkt bättre att reda ut allt, att jag får veta vrf den gjorde som den gjorde & om den ångrar sig. Om inte, vrf inte? Vill alla gånger inte reda ut det eller prata om det men om jag hade velat det, hade problemen inte funnits, tänker jag. Sedan är det en annan sak att orka ta tag i problemen & jobba för att lösa dem - eftersom att vissa är Idiotiska & ska/vill envisas om att de ej är ledsna över det som hänt lr ngt annat/liknande.
Kan jag gå vidare utan att störas av det - t.ex. om jag sällan ser personen och vi inte har ngt gemensamt nätverk osv. - så är det inte nödvändigt att förlåta. men ska jag leva i närheten av personen och fortfarande känner mig väldigt sårad, skulle det kännas mkt bättre om jag fick reda på att personen förstått situationen, min smärta & va den gjort mot mig (alltså en annan medmänniska), så skulle det kännas lättare
orka se ngn & ba "din djävla idiot" inombords. Tänker man inte på liknande sätt har man antingen förträngt eller kommit över. såvitt jag vet så kmr man inte över mord, våldtäkt & sådana grova grejer utan bearbetning. att förlåta/förstå är en del av den processen, enligt mig.
sry för mkt text. svarar inte enbart till dig utan som helhet till tråden
Proteus: Har du i ditt förflutna gått in för att skada oskyldiga personer tycker jag att du gjort dig förtjänt av deras agg.
man mår väl inte bra om man känner behov av att ge sig på oskyldiga personer. Eller anser du att man är fullt frisk & lycklig då?
Jag skulle t.ex. aldrig få för mig att vid ett glatt tillstånd säga "Hej, din lilla horunge fyfan vad ful du är, precis som din mamma 🙂 hur mår du?" det är inte friskt
Mår man bra & är frisk (att vara djupt sorgen/ilsken är ej att vara frisk, anser jag) så skadar man inte ngn. man kan förvisso har lärt sig att bete sig på ett destruktivt sätt. hjärntvättning, typ... men fortfarande vida gränser, brist på empati/sympati & "svårt att sluta när en person ber den slut" (minns ej vad det kallas, liknar empati)
isola: men man har aldrig någon rätt att bli förlåten.
Jag tycker det är tråkigt att normalisera olösta konflikter, om du förstår vad jag menar
- att hellre vara ok med att sopa allt under mattan & gå vidare, än att försöka (alltså Ge Sig om det inte går) lösa konflikter & därefter gå vidare. Man kan gå vidare oavsett om konflikter är lösta eller ej men är de olösta så är det lite större risk att må dåligt, i en del fall.
Jag förstår om man inte har förmågan, energin eller tiden men har man det - och den andra har det - och viljan finns där, så tkr jag det är sunt att sluta fred med varandra.
miss2015: ej jag som skrivit det?Icke!
men om man dräper & ej känner ånger är det ju ngt som är fel. = sjuk?
Orka sitta & vara arg på en sjukdom. räcker med att säga "förlåter dig inte fö du är så sjuk/skadad att du inte kan uppskatta det" lr ngt liknande.
kanske blir som en ursäkt men det var inte syftet
öö nej var jag som skrev det? ville poängtera att jag inte förlåter mord psykiskt sjuk lr ej.
Draug:
öö nej var jag som skrev det? ville poängtera att jag inte förlåter mord psykiskt sjuk lr ej.
vadå öö nej? vi båda "har skrivit" det men jag skrev det först, du citerade.
Okej, vad jobbigt att bära på sådant
Draug:
ok?
vadå ok? fett onödig kommentar. vill du ha svar lr hålla på & djävlas`? orka 😛 😉 😛 😉 😛 
miss2015: vadå ok? fett onödig kommentar. vill du ha svar lr hålla på & djävlas`? orka 😛 😉 😛 😉 😛 Skeptisk
varför e det 1 onödig kommentar? vad ska jag skriva då? du kan väll inte mena på allvar att du tror att jag håller på och jävlas genom att skriva ett enkelt ok?
