Jag och min kille har varit tillsammans i snart fem månader. Dem första två månaderna ungefär var väldigt underbara, vi var riktigt kära och skolans sötaste par tyckte jag iaf ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Men sen gick allt utför, jag började märka att han började bli respektlös mot mig, genera mig inför andra och sa att han inte ville sluta för att han gillade mina reaktioner och tyckte det var kul, tog mig inte på allvar när jag berätta vad jag behövde.
Såhär är det fortfarande trots att min stubin tog slut för en vecka sen och jag blev helt galen och gjorde slut med han, sen tog jag tillbaka honom och nu är det likadant igen, han bryr sig inte men vill ändå inte förlora mig han verkar ta mig för givet...
Han har även kommentarer om min klädstil ibland och om vårat sexliv, han kan komma med små hintar som att du borde kolla på porrfilm så kan du lära dig lite. Det är mycket sånt som han liksom lindar in i fina ord eller skämt för att han ska komma undan med det.
Jag har ingen ork längre och varje gång jag åker hem till min mor är jag helt förstörd vilket leder till att vi också bråkar med varandra. Men ändå kan jag inte lämna han. Jag vet ju hur det kändes för en vecka sen. Jag var tvungen att ta tillbaka honom för att jag trodde jag höll på att gå in i väggen det gjorde så ont i mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Kanske också ska nämna att han kan vara extremt omogen ibland trots att han är 20 år gammal, jag är 21. Detta är mitt första riktigt seriösa förhållande, eller vad ska man kalla det, det längsta. Hur som helst är jag inte jätte erfaren av att vara i en nära relation med en kille, alls faktiskt i och med att min far aldrig varit närvarande. Det har tagit lång tid för mig att hitta någon som jag tror på, någon som jag vet inte bara vill ha mig för hur jag ser ut och nu känns det som att han är just den personen, som faktist har känslor för mig.
Han säger att han ser en framtid med mig. Ibland pratar han tom om barn och hur han vill bo och hur vi skulle ha det osv. Hur ska jag få honom att lyssna på mig? Jag vill inte lämna honom utan att försöka![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Men sen gick allt utför, jag började märka att han började bli respektlös mot mig, genera mig inför andra och sa att han inte ville sluta för att han gillade mina reaktioner och tyckte det var kul, tog mig inte på allvar när jag berätta vad jag behövde. Såhär är det fortfarande trots att min stubin tog slut för en vecka sen och jag blev helt galen och gjorde slut med han, sen tog jag tillbaka honom och nu är det likadant igen, han bryr sig inte men vill ändå inte förlora mig han verkar ta mig för givet...
Han har även kommentarer om min klädstil ibland och om vårat sexliv, han kan komma med små hintar som att du borde kolla på porrfilm så kan du lära dig lite. Det är mycket sånt som han liksom lindar in i fina ord eller skämt för att han ska komma undan med det.
Jag har ingen ork längre och varje gång jag åker hem till min mor är jag helt förstörd vilket leder till att vi också bråkar med varandra. Men ändå kan jag inte lämna han. Jag vet ju hur det kändes för en vecka sen. Jag var tvungen att ta tillbaka honom för att jag trodde jag höll på att gå in i väggen det gjorde så ont i mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Kanske också ska nämna att han kan vara extremt omogen ibland trots att han är 20 år gammal, jag är 21. Detta är mitt första riktigt seriösa förhållande, eller vad ska man kalla det, det längsta. Hur som helst är jag inte jätte erfaren av att vara i en nära relation med en kille, alls faktiskt i och med att min far aldrig varit närvarande. Det har tagit lång tid för mig att hitta någon som jag tror på, någon som jag vet inte bara vill ha mig för hur jag ser ut och nu känns det som att han är just den personen, som faktist har känslor för mig.
Han säger att han ser en framtid med mig. Ibland pratar han tom om barn och hur han vill bo och hur vi skulle ha det osv. Hur ska jag få honom att lyssna på mig? Jag vill inte lämna honom utan att försöka
![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
Kommer bara vara långdraget och jobbigt. 
