fick nästan en panikattack just, jag kände hur jag började kallsvettas, hur andningen ströps, hur tårarna nästan kom, mina händer darrade och jag kände mig på väg ner i graven. men den gick över. har fortfarande en konstig känsla i huvudet. men försöker andas djupt och tänka på katter eller nåt annat bra skit.
åh. fy fan.
bra ändå att du inte drunkna ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Usch. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Fina, häftiga Max! Hoppas verkligen det går över snart och att du mår superduperbra igen. KRAM!!!
Jag hade panikångestattacker i nästan två månader och kunde knappt gå utanför huset, när jag återtog min medicinering så blev jag bra igen efter ett tag. När det var som värst i skolan (när jag väl gick dit) så låste jag in mig på toaletten i flera timmar och fick ringa till släkt och be dem hämta mig. Kunde inte åka bil eller buss eller något utan att börja hyperventilera och tro att jag ska flippa ur, och det var då jag flippade ut och kallsvettades och trodde jag skulle dö/svimma. Hang in there.
Sagitta:
Kunde inte åka bil eller buss eller något utan att börja hyperventilera och tro att jag ska flippa ur, och det var då jag flippade ut och kallsvettades och trodde jag skulle dö/svimma. Hang in there.
hade så i typ flera år. men åkte rätt ofta ändå pga var tvungen. folk trodde väl ej jag var klok som spydde och hade mig
Maxwinner:
men försöker andas djupt och tänka på katter eller nåt annat bra skit.
Brukar fungera för mig också, oftast. För mig brukar det inträffa då jag ligger och försöker sova, brukar sätta mig upp i sängen och greppa hårt om kuddarna bredvid mig, det underlättar!
isola:
hade så i typ flera år. men åkte rätt ofta ändå pga var tvungen. folk trodde väl ej jag var klok som spydde och hade mig
Hände mig också när jag stängde in mig för då tänkte jag ''nu tror de att jag är dum i huvudet som försvinner i flera timmar och kommer ut sent'' och blev helt hetisg. Djävulskt med ångest. Nu är den tiden över!
jag brukade göra mig själv liten, sätta mig, hålla om mig själv med armarna, andas med magen och fokusera på något objet med blicken. Det var det enda som funkade för mig
jag tycker det hjälper att berätta för någon hur det känns. samt att under attacken känna efter hur det faktiskt är och vad som är läskigt, men försöka se på det rationellt.
och alltid komma ihåg: man kan inte dö av en panikattack. det värsta som kan hända är att en svimmar typ.
och då vaknar en ju upp sen igen.
och andas metodiskt.
har du någon medicin eller hjälp?
