kukoxo:
samt liberala ledarskribenters användning av ordet vänsterextremist.
det kan enklast sammanfattas med två begrepp: historielöshet och intellektuell oärlighet. när det sitter en nyliberal, för det är oftast de som drar åt det hållet som jag upplever använder dylika begrepp, och anklagar någon för att vara vänsterextremist, så dyker två tankar upp i huvudet. den första är: okej, det här rör sig uppenbarligen om en person som inte är nyliberal. för det är själva definitionen av vänsterextremist; "person som inte är nyliberal". för det andra, inser de inte att i princip alla personer på vänsterkanten i svensk politik, både bland den parlamentariska och autonoma vänstern, ligger närmare, ideologiskt, i sakfrågor och i allmän moralsyn, den svenska modellen än vad nyliberalismen gör? om första bästa vänsterperson är extremist, vad gör det skribenterna i fråga till?
jag menar, målet med den svenska modellen är väl i princip solidaritet. medlet är socialliberalism, fokuset på social- eller liberal har skiftat genom åren, men i sverige så kan du inte gå till val på att avveckla den offentligt finansierade välfärden. det går helt enkelt inte. det närmaste man kommer är att avreglera den, och det är tydligt av senaste opinionssiffrorna att även det är att gå för långt. liberalism, i en bemärkelse som inte inkluderar den svenska modellen av välfärd och sociala skyddsnät, är helt enkelt otänkbart för de svenska väljarna. nyliberalism kan helt enkelt inte tillgodose de krav vi ställer på en regering, eller ens en opposition, den kan inte ens anses vara representabel för de svenska borgarnas åsikter i sådan omfattning att de får förtroendet att bemöta sossarna i riksdagsdebatterna. de individer som försöker gallras bort ur representationen, eller marginaliseras, och de har aldrig något direkt stöd inom sitt block, eller någon möjlighet att genomföra sin politik.
hur är det med socialismen, då? målet är det samma. medlet är ett annat. oavsett om du pratar om en hardcore knegarkommunist eller om en idealistisk champagnetrotte, så har de fortfarande mer gemensamt med det svenska folkets kollektiva ideologi än vad den mest vältaliga nyliberal har.
jag kan bara konstatera att om man jämför vänsterextremisterna, oavsett om de gjort sig förtjänta av titeln eller inte, och nyliberalerna, så kommer nyliberalerna alla gånger ha gjort sig mer förtjänta av extremiststämpeln än vad "vänsterextremisterna" gjort, i praktisk politik och i andemening.
vad gäller just rött te, eller rooibos (som inte är te i ordets rätta bemärkelse) så kan jag faktiskt rekommendera att du värmer vattnet i mikron snarare än i vattenkokare eller dylikt, då vattnet förlorar rätt mycket temperaturmässigt när man häller upp det, man kan i runda slängar räkna med ungefär tio grader från kokande, och rooibos ska dra i så hög temperatur som möjligt. dock aldrig kokande, eftersom det då förlorar syre, vilket är viktigt för smaken, annars blir det platt och smaklöst. alternativet är en sån där te/kaffekanna som du värmer upp vattnet i, till precis innan det börjar koka, och lägger i rooibosbladen direkt i kannan när du plockar av den från spisen. möjligen kan det finnas en mening med att låta det stå på eftervärme, men jag är ingen rooiboskännare, så det är bara att du experimenterar dig fram.
rooibos kan med fördel kokas med vattnet hur länge som helst. det får bara en starkare smak och blir aldrig bittert.
rooibos kan med fördel kokas med vattnet hur länge som helst. det får bara en starkare smak och blir aldrig bittert.
vattnet ska aldrig koka. dock. inte heller när man gör rooibos. det kokar bort syret i vattnet, vilket dödar smaken.
player one:
vattnet ska aldrig koka. dock. inte heller när man gör rooibos. det kokar bort syret i vattnet, vilket dödar smaken.
aha är det därför vatten som stått framme blir äckligt?
men ah, man kan sjuda det med vattnet då. vet inte skillnaden. jag brukar ha det på sån värme att ytan precis bubblar lite.
aha är det därför vatten som stått framme blir äckligt?
men ah, man kan sjuda det med vattnet då. vet inte skillnaden. jag brukar ha det på sån värme att ytan precis bubblar lite.
precis, det är samma sak då, fast när det kokar går det mycket snabbare. det är därför, om man gör te som ska dra länge på hög temperatur, som man använder en tekanna som håller mycket värme, och förvärmer den. man kan lämna på eftervärme på spisen också, men det är lite lotto att hålla det på en bra temperatur. om det småsjuder så är det ju ingen ko på isen, men det är fortfarande en kompromiss med syrehalten. det syresätts ju lite när du häller upp det i koppen, dock, men vet inte hur stor skillnad det blir i praktiken.
