Av ren och skär erfarenhet kan jag säga att det kommer kosta dig din fysiska och psykiska hälsa. Det behöver nödvändigtvis inte synas nu, utan det kan komma senare. När du minst anar det ligger du på botten och finner det tämligen omöjligt att återhämta dig. Så för bövelens skull, låt det inte gå så långt.
Jag förstår och vet - tro mig - att det är svårt att se förbi den enorma betygshetsen, särskilt när betygen blir en viktig del av ens identitet samt när kraven är nästintill orimliga, men du måste sänka ribban på dig själv. I högstadiet pluggade jag dag ut och dag in varav sömnproblem började bli en frekvent del av min vardag redan då. På gymnasiet blev det mycket värre, särskilt med tanke på att jag går den mest krävande linjen på skolan och har oändligt mycket plugg som tar all min tid, energi och kraft. Då jag hade enormt mycket plugg i ettan, men framför allt i tvåan på gymnasiet(prov och uppsatser m.m från dag ett fram till sommarlovet utan paus) och då allting bedömdes lade jag ner hela min själ på skolan, men på bekostnad av min sömn. Jag gjorde som du, pluggade från morgon till natt och gick runt med allt från 1-4 timmars sömn varje dag.
Nu har jag gått ca 1/4 av trean på gymnasiet och kan säga att jag nästan har lika mycket plugg som i tvåan, samtidigt som jag fortfarande inte återhämtat mig och fortfarande har kraftiga sömnproblem. Dock börjar det bli bättre, men det är tack vare att jag planerar bättre nu samt tar melatonin för att kunna somna om kvällarna. Så allt som allt:
1. Du måste sänka kraven på dig själv. Höga betyg på bekostnad av ens sömn är inte värt lidandet. Sömnbrist leder dessutom till både psykisk och fysisk ohälsa och ökar stressen något enormt.
2. Försök reflektera kring om det finns moment i din vardag som stör din arbetsro och ditt disponerande av plugg. Exempelvis: Tar det lång tid innan du kommer igång med plugget? Sitter du mycket med mobilen eller vid datorn?
3. Ta kontakt med skolan samt med människor som kan ge dig stöd. När jag brände ut mig i tvåan skrev mor min ett långt meddelande till min rektor. Det hade en positiv effekt.
Jag förstår och vet - tro mig - att det är svårt att se förbi den enorma betygshetsen, särskilt när betygen blir en viktig del av ens identitet samt när kraven är nästintill orimliga, men du måste sänka ribban på dig själv. I högstadiet pluggade jag dag ut och dag in varav sömnproblem började bli en frekvent del av min vardag redan då. På gymnasiet blev det mycket värre, särskilt med tanke på att jag går den mest krävande linjen på skolan och har oändligt mycket plugg som tar all min tid, energi och kraft. Då jag hade enormt mycket plugg i ettan, men framför allt i tvåan på gymnasiet(prov och uppsatser m.m från dag ett fram till sommarlovet utan paus) och då allting bedömdes lade jag ner hela min själ på skolan, men på bekostnad av min sömn. Jag gjorde som du, pluggade från morgon till natt och gick runt med allt från 1-4 timmars sömn varje dag.
Nu har jag gått ca 1/4 av trean på gymnasiet och kan säga att jag nästan har lika mycket plugg som i tvåan, samtidigt som jag fortfarande inte återhämtat mig och fortfarande har kraftiga sömnproblem. Dock börjar det bli bättre, men det är tack vare att jag planerar bättre nu samt tar melatonin för att kunna somna om kvällarna. Så allt som allt:
1. Du måste sänka kraven på dig själv. Höga betyg på bekostnad av ens sömn är inte värt lidandet. Sömnbrist leder dessutom till både psykisk och fysisk ohälsa och ökar stressen något enormt.
2. Försök reflektera kring om det finns moment i din vardag som stör din arbetsro och ditt disponerande av plugg. Exempelvis: Tar det lång tid innan du kommer igång med plugget? Sitter du mycket med mobilen eller vid datorn?
3. Ta kontakt med skolan samt med människor som kan ge dig stöd. När jag brände ut mig i tvåan skrev mor min ett långt meddelande till min rektor. Det hade en positiv effekt.