blev ledsen av att titta på det när jag var liten.
amsi: blev ledsen av att titta på det när jag var liten.
Fan. Inte bra för hjärtat att såhär typ 12 år senare titta på dessa filmer. Fysisk smärta på riktigt. Var tvungen att söka på dem på Tuben.
ja me, så vemodigt
jag och min vän råkade se på det för något år sedan när jag mådde som sämst och var ledig från skolan pga gjort dumma saker mot mig själv, skärmen frös och cera fyllde i vårt allvarliga samtal med några ord, det var roligt och tragiskt.
20 år ung man, tårarna sprutar.
amsi:
jag och min vän råkade se på det för något år sedan när jag mådde som sämst och var ledig från skolan pga gjort dumma saker mot mig själv, skärmen frös och cera fyllde i vårt allvarliga samtal med några ord, det var roligt och tragiskt.
😀
fast hon är ett rötägg tycker jag mig minnas
den där dumma stumma gröna är typ den enda sköna karaktärn
Gruvan:
20 år ung man, tårarna sprutar.
åh, har inte sett första filmen på svenska. såg den på engelska när jag var kanske tre år och förstod givetvis ingenting. minns att jag tyckte den var en mäktigare filmupplevelse än tvåan, och har i efterhand insett att det var för att jag såg den utan språk.
Tackar för svar UMare. Var rätt gött att bara skriva ut det lilla jag gjorde.
Fan Nostalgi skär alltså, men det betyder ju att man upplevt något positivt i livet åtminstone!
Har alla de tidiga (de enda vettiga) filmerna typ 1988-1994 på inspelade VHS hemma i familjehemmet. Vet inte om jag vågar se dem dessvärre.
Fan Nostalgi skär alltså, men det betyder ju att man upplevt något positivt i livet åtminstone!
förhoppningsvis
blir nostalgisk av dåliga saker i livet med. romantiserar kring allt som inte är nu, även ångest.
man utvecklas som person sjukt mycket i den åldern, inte konstigt man glider ifrån varandra
Gruvan: Hur kan det bli såhär utan att något radikalt har skett? Jag förstår inte. Har ni varit med om liknande? Ett gäng som var tajtare än något annat bara slutat existera och inte existerat på flera år? Tycker det är väldigt skrämmande.
God kväll? Jag tror det?
Ja! Mitt gäng från högstadiet, vi var också 4 nära. Trots att jag höll kontakten med en av dem jättemycket så insåg jag efter gymnasiet och på universitetet att vi inte hade så mycket gemensamt längre. Jag träffade nya människor och utvecklades själv, insåg vad jag behövde för att stimuleras och växa och vad jag inte behövde. Hon ville fortsätta ses och jag försökte, men det gick inte. Med de andra två blev det som en informell gemensam överenskommelse, vi hade helt enkelt inte så mycket gemensamt längre. Frågan är om vi överhuvudtaget hade det, utöver gänget...
Jag tror väldigt mycket på timing, både när det gäller kompisar och partners. Det som avgör är var du själv och var den andre är i sitt liv. Man dras till människor av olika anledningar och de anledningarna kanske inte finns kvar efter 3 år.
har typ ingen kontakt med mina vänner från lekis/skola. vi hamnade i olika klasser, valde olika inriktningar på gymnasiet, fick andra vänner, utvecklades åt varsitt håll. har bjudit in några jag fortfarande känner mig chill med på fest för att kolla av om vi fortfarande kan umgås typ, var några år sen. lägger ingen jättevikt vid förlorade vänskaper, jag har ju roligare med vänner osm är på samma våglängd som jag än nån som inte matchar mig på något plan alls längre utöver att vi "brukade" vara vänner. Enda personen jag varit vän med över 5 år nu är min närmaste kompis men vi umgås typ aldrig heller, kanske därför vi orkar med varann. henne har jag umgåtts frekvent med sedan jag var 11 eller nåt. kanske lite tidigare.
har till coh med skaffat vänner senaste 2 åren som jag glidit ifrån. tänker att funkar man ihop så funkar man och då är det liv i vänskapen, funkar man inte rinner det ut i sanden.
