Samma sak är det typ för mig men kan även vara pratglad och framåt om dem nya personerna jag träffar är det, men om den inte är det så är det kört och det blir akward om man inte har sina kompisar där, annars är det bara att börja snacka med dem "kompisarna".. 😛 Men ett sätt man kan tänka är om den nya personen man träffar är helt tyst och säger ingenting så kan du bara börja babbla på om helt ointressanta saker för att undvika den pinsamma tystnaden och tänka att du sitter och pratar med dig själv HAHA. Är själv ganska dålig på det. :/

Det är en rätt bra "försvarsmekanism" att inte vara alltför pratglad när en träffar främlingar. Jag har gått från att vara asocial till att kunna prata med nästan vem som helst. Det är bara att ta små steg och fortsätta att prata med andra varje dag. Tillslut så känns det inte lika jobbigt eftersom du har vant dig vid det. 

jag har en magisk dryck i badrumsskåpet som du kan smaka. 

Var precis likadan. Många uppfattade mig som tyst i skolan när jag var mindre.. Men dom som kände mig beskrev mig som extremt pratig. 

Men jag tror att man pratar mer om man känner sig säker med folk runt om kring sig. Om du börjar prata mer hemma, så kan du börja prata mer med dina klasskompisar sen. Och ju mer man pratar ju mer vänjer man sig. Så då blir det automatiskt enklare att prata med nya människor. 

Ungefär så blev det för mig när jag var mindre 🙂 Lycka till! Och skriv ett mejl om du vill ha mer tips! 🙂 

Men det är också bra att inte vara för pratglad. Då kan man uppfattas som jobbig! Och glöm aldrig att det bästa är att alltid vara sig själv! 🙂

Är man en god lyssnare så är man oftast bra på snacka om det man har hört 😉