Aviseringar
Rensa alla

Problemet med att hjälpa den "förtrycka"


Ämnesstartare

Hjärtlös:
Att dalta med och puttenutta någon som mår dåligt hjälper inte, det är ingen hjälp. Att däremot be personen ta tag i sitt liv och leda den in på rätt spår, det fungerar som en hjälp.

Allt som faktiskt fungerar är såklart bra. Jag är dock inte så övertygad att komma med pekpinnar är så produktivt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Asha:

Allt som faktiskt fungerar är såklart bra. Jag är dock inte så övertygad att komma med pekpinnar är så produktivt.

Jo. Vissa kan inte komma fram till lösningar själva för de är så djupt ner i skiten.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Då kan man ju behöva råd om vilket håll man ska gå för att sedan ordna det själv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hjärtlös:

Jo. Vissa kan inte komma fram till lösningar själva för de är så djupt ner i skiten.

Sant.

Hjärtlös:
Då kan man ju behöva råd om vilket håll man ska gå för att sedan ordna det själv.

Precis, hjälpa personer att hjälpa sigsjälva. 🙂


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Asha: Precis, hjälpa personer att hjälpa sigsjälva. 🙂

Var mitt svar från början.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hjärtlös:

Var mitt svar från början.

Vad bra! Jag är lite alergisk emot att säga "ta sig i kragen" dock. Kanske paradoxalt. Det är här jag är väldigt splittrad egentligen, eftersom att jag ser att individualisera problemen som en typ av moralism. Samtidigt så är det hur subjektet tolkar in verkligheten som är avgörande. Jag är som sagt förvirrad, så det jag säger vad gäller detta är inte så sammahängande. Jag ser ett typ av dödläge här, personen i fråga måste själv aktivt vilja förändra, samtidigt så kan denne omöjligt göra det självständigt och oberoende av överiga samhället där denna lever. Du håller förmodligen med mig i det jag säger. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Så jag ser inte exakt hur man kan starta dessa typer av plussummespel på hyperneurotiska personer. Jag menar, vi gillar ofta att hjälpa de personer som egentligen inte behöver så mycket hjälp själva. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Asha:

Vad bra! Jag är lite alergisk emot att säga "ta sig i kragen" dock. Kanske paradoxalt. Det är här jag är väldigt splittrad egentligen, eftersom att jag ser att individualisera problemen som en typ av moralism. Samtidigt så är det hur subjektet tolkar in verkligheten som är avgörande. Jag är som sagt förvirrad, så det jag säger vad gäller detta är inte så sammahängande. Jag ser ett typ av dödläge här, personen i fråga måste själv aktivt vilja förändra, samtidigt så kan denne omöjligt göra det självständigt och oberoende av överiga samhället där denna lever. Du håller förmodligen med mig i det jag säger. 

Ja, personen måste själv förstå att den har ett problem och vilja ändra på sitt liv. Men att leda in någon på rätt spår kan få en att tänka om och vilja ha hjälp. Har själv varit med om det här, både varit den som hjälpt och själv fått hjälp. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hjärtlös:

Ja, personen måste själv förstå att den har ett problem och vilja ändra på sitt liv. Men att leda in någon på rätt spår kan få en att tänka om och vilja ha hjälp. Har själv varit med om det här, både varit den som hjälpt och själv fått hjälp. 

Tänk om personen inte tycker att denne har ett problem? Är det inte det som är mest frusterande egentligen? Tänk exempelvis Taxi Driver.... har du sätt den? 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sluta läs lyotard.

så. varsågod.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Asha:

Tänk om personen inte tycker att denne har ett problem? Är det inte det som är mest frusterande egentligen? Tänk exempelvis Taxi Driver.... har du sätt den? 

Jag har inte sett. Ja.. alltså då får man försöka få personen att inse vad som kan hända om den fortsätter leva som den gör. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

tlaltecuhtli:
sluta läs lyotard.

så. varsågod.

Jag vet ej vem människan är? 😀 Vad säger han?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

En person som har problem förstör inte sitt eget liv endast, det går ut över andras. Så därför måste man försöka hjälpa varandra och få någon med problem att se det själv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Asha:

Menar att jag tänker mer genrellt helt enkelt. Vad jag menar är att det finns en njutning i att prata om hur förtryckt man är, om hur grym och elak världen är emot en. Om hur maktlös man är. Om hur all hjälp inte riktigt hjälper eftersom att andra inte riktigt förstår den unika situaionen man befinner sig i osv osv. Att vara bitter över att det inte är så som man vill och känner sig ha rätt till att det ska vara. Vad jag pratar om är att njuta av att misslyckas.
Ett sätt detta görs synligt är i att bry sig mer om andra, än om sigsjälv. Dom som bryr sig om sigsjälva är onda och elaka, och man känner en viss njuting och tillfredställse att känna sig rättfärdig och bättre än dessa gryma människor. 
Problemet är bara den att denna typ av godhet är univeriserad ondska, så något paradoxalt. Dessutom så är det största problemet när man bryr sig förmycket om andra, inte när man bryr sig förlite om andra. Exempelvis när man gör allt bara för att förstöra för andra, i stället för att tänka på sigsjälv.       

kan vara viktigt att få prata om sina problem för att förstå dom bättre och veta hur man ska hantera dom.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Asha: Jag vet ej vem människan är? 😀 Vad säger han?

aha. säg åt birger att sluta läsa lyotard i så fall.


   
SvaraCitera