Eller så skaffar den där jävla Peter ett jobb.

vissarionovitj:

klyftor leder till psykisk ohälsa oberoende av egentlig materiell standard.

Har du också läst sossarnas små häften om ojämnlikhet. Riktigt flummigt må jag säga. För övrigt, mår du dåligt av att det finns folk som är rikare än vad du är i sverige?

SLCD:

Jag ser det som en lite av en ickefråga

Ändå har vänstern den bland de viktigaste frågorna.

komplicerad:

först trodde jag du menade bröst
sen mandariner
sen gav jag upp och gav inte texten en chans

okej.

skitsystem:

Eller så skaffar den där jävla Peter ett jobb.

vadå peter jävla rasse varför inte achmed???

skitsystem:

jag vet, and still

honolulu:

vadå peter jävla rasse varför inte achmed???

Horrorshow:

Problemet med klyftor?

Är att när de är djupa vill alla ha henne

Horrorshow:

Det jag menar är att det relevanta är att höja lägstastandarden, att de som har det sämst ska få det bättre, men de ökade klyftorna i sig är inget problem. Låginkomsttagarna får inte mer pengar av att höginkomsttagarna får mindre. Eller är det viktigare att utjämna klyftorna?

Nu går ju emellertid ökade klyftor nästan alltid hand i hand med att de fattigaste också får det sämre och utjämningspolitik går praktiskt taget alltid hand i hand med att de fattigaste också får det bättre. Så det finns absolut ingen motsättning däremellan. Högerns teorier om "tickle down"-effekten, dvs. att man ska göra det bättre för de rika för då kommer det tillslut att falla ner massa brödsmulor till de fattiga som också får det bättre, har blivit motbevisad otaliga gånger vid det här laget.


Men nej, det är verkligen inte så att det endast är de absoluta talen som spelar roll. De relativa talen, dvs. klyftorna är mycket viktigare så fort man passerat en nivå av stor fattigdom. I ett land som Sverige så är det inte längre viktigt att öka tillväxte och BNP, det viktiga för att människor ska må bättre är istället att minska på klassklyftorna.

Det finns mycket starka belägg som tyder på att det i ojämlika samhällen är vanligare med drogmissbruk, att den psykiska hälsan hos människor är sämre, att den förväntade livslängden är kortare, att den fysiska hälsan sämre och sjukvårdskostnaderna högre. Att fetman är mer utbredd, att utbildnings- och skolresultaten är sämre, att det finns fler tonårsmödrar, att våldet är mer utbrett och den sociala rörligheten lägre. Också vidare!

Dessutom är jämlika samhällen per definition mer demokratiska. Det är ofrånkomligen så att skillnader i rikedom innebär skillnader i makt, i ett samhälle med stora klassklyftor har de rika alltid oproportionerligt mycket inflytande över politiken.

Det finns egentligen inga hållbara argument för ojämlikheten, ändå ökar den hela tiden. Jag har svårt att se att någon utav oss här verkligen tjänar på utvecklingen och jag begriper då inte varför man ska försvara den lilla extremt rika klick som ändå gör det.

vissarionovitj:

nej, jag har inte läst sossarnas häften. det jag har läst är jämlikhetsanden.

Ah, då får jag be om ursäkt, jag läste sossarnas lilla häfte där de hänvisade till just de två författarna och dess bok, och det häftet kändes väldigt underligt. Men om man läser hela boken får men säkert ett annat perspektiv.

Dock är det svårt att bevisa om ohälsan beror på ojämnlikhet eller om det bara är på personerna i frågas fattigdom.
Om vi ser på Qatar, där finns det enorma klyftor mellan de rikaste oljemiljardärerna och de mindre rika "vanliga" människorna. Ändå har Qatar en väldigt hög levnadsstandard och bland de högsta inkomsterna per invånare i hela världen. Detta trots att vissa har betydligt mer än andra.

Spartakus:

Högerns teorier om "tickle down"-effekten, dvs. att man ska göra det bättre för de rika för då kommer det tillslut att falla ner massa brödsmulor till de fattiga som också får det bättre, har blivit motbevisad otaliga gånger vid det här laget.

Det köper jag absolut, det är inte heller det jag förespråkade i det första inlägget.

Spartakus:

Det finns egentligen inga hållbara argument för ojämlikheten, ändå ökar den hela tiden. Jag har svårt att se att någon utav oss här verkligen tjänar på utvecklingen och jag begriper då inte varför man ska försvara den lilla extremt rika klick som ändå gör det.

Jag hoppas du inte missförstod mig, jag vill inte att man ska ha som mål att att klyftorna ska öka. Däremot menar jag att det inte spelar så stor roll så länge de som har det sämst får det bättre.

Margaret Thatcher beskriver klyftorna på ett ganska bra sätt;
http://www.youtube.com/watch?v=okHGC​z6xxiw

vissarionovitj:

klyftor leder till psykisk ohälsa oberoende av egentlig materiell standard.

Vi har yttre omständigheter, och hur personen som drabbas av dessa väljer att tolka dem.

Den ohälsa du nämner är ett typiskt exempel på en situation där lösningen lika gärna kan ligga i hur man tolkar dessa omständigheter snarare än i att förändra hur de i sig faktiskt är.

Man kan må dåligt av vad som helst, om man väljer att tolka saker och ting på ett visst sätt.

Jag tror det är viktigt att pengar är en del av belöningen för arbete, gör man den oberoende av vilket arbete som utförs så tror jag att man riskerar att arbete utförs i mindre omfattning och med sämre kvalitet, då skapar vi "yttre omständigehter" som man inte kan "tolka bort".

Horrorshow:

Om man exempelvis dels ger honom mer i bidrag samtidigt som man sänker skatten rejält för höginkomsttagare (man får in dom pengarna någon annanstans som inte berör Peter i det här exemplet)

Jag ser flera brister i den där fantasin

lifi:

Välmående behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till att man äger en viss sak.

nej, vilket säger emot de som påstår att klyftornas storlek är ointressant.

det handlar nämligen inte alltid om hur mycket man äger, utan hur mycket man äger i jämförelse med de omkring en. eftersom vi idag mäter status i prylar och vårt mående påverkas av vår status i flocken så kan man må dåligt ifall ens granne är rikare än en, även om man själv är betydligt rikare än de flesta andra i världen.