Aviseringar
Rensa alla

Rädd att jag är schizoid.


ickus:

Jag har suttit inne på mitt rum flera månader, då jag inte går i skola eller jobbar. Trots att jag inte vill vara med andra direkt så känner jag mig väldigt ensam ofta.

Då är vi två.. Eller nja.. Visst är det kul att umgås med vänner och bekanta.. Kan tänka mig det ifall jag hade några. [blush]


   
SvaraCitera

ickus:

Jag tror alla schizoider egentligen saknar umgänge i den meningen att vilja vara normal.

nej. en "vilja att vara normal" känns lite säreget för en person saknar hänsyn för sociala normer (vilket är ett utav kriterierna för störningen).

ickus:

Sedan lider också schizoider av deprision så jo, jag tror de saknar umgänge på sådant sätt.

jaså, så alla som lider av depression har uteslutande hamnat i den på grund av bristfälligt umgänge? fränt.

ickus:

Vad har du för erfarenheter med denna sjukdom?

enbart virtuella i form av lusläsning och spekulerande samtal, jag lider varken av den själv eller känner någon annan som gör.


   
SvaraCitera
ickus
Ämnesstartare

Schism:

Förklarar senare.

Va?

S3ON:

Då är vi två.. Eller nja.. Visst är det kul att umgås med vänner och bekanta.. Kan tänka mig det ifall jag hade några.

Aw. Låter inte bra! Jag har inte heller några vänner. Dock tjenisar och så som man kan hälsa på men det börjar bli allt för jobbigt att upprätthålla relationer. Jag orkar aldrig svara när folk ringer och jag går oft omvägar för att slippa stöta på folk på byn. Berätta lite om din situation!

megatherium:

jaså, så alla som lider av depression har uteslutande hamnat i den på grund av bristfälligt umgänge?

Men vad fan? Det sa jag väl ändå inte? Nu ska jag inte förana någoting men du låter inte särskilt trevlig. Jag försöker bara diskutera här. Jag vet inte allt om detta, så skriv och förklara med fason istället.

megatherium:

enbart virtuella i form av lusläsning och spekulerande samtal, jag lider varken av den själv eller känner någon annan som gör.

Okej.


   
SvaraCitera

ickus:

Berätta lite om din situation!

Jag blir så deppig då, håller precis på att gå ur min depp-period. [cute]


   
SvaraCitera
ickus
Ämnesstartare

S3ON:

Jag blir så deppig då, håller precis på att gå ur min depp-period.

Det kommer nog inte ärra dig någonting. Kom igen!


   
SvaraCitera

ickus:

Det kommer nog inte ärra dig någonting. Kom igen!

Inatt, kanske. Ska sova nu.. (konstig dygnsrytm) [cute]


   
SvaraCitera

ickus:

Gillar du bara att vara ensam? Behöver du inte andra omkring dig?

Jag har börjat lära mig att uppskatta andras sällskap, men föredrar att bara vara ensam


   
SvaraCitera
ickus
Ämnesstartare

Jungman Jansson:

Jag har börjat lära mig att uppskatta andras sällskap, men föredrar att bara vara ensam

Ah. Typ hela tiden?


   
SvaraCitera

ickus:

Ah. Typ hela tiden?

Ja


   
SvaraCitera

ickus:

Men hittar du en knöl i ditt bröst, börjar du då inte oroa dig om det är bröstcancer?

Jag anser inte att en schizoid personlighetsstörning (jag stämmer för övrigt in på typ alla symptom där) är ett existerande fenomen i samma grad som okontrollerad celldelning är, men det är klart att jag kan börja oroa mig för saker. Om du känner att du inte kan klara dig själv så du bör du naturligtvis söka hjälp utifrån. Poängen är mest att du förväntas tänka till ordentligt innan du identifierar dig med en diagnos som indikerar att du är störd.

ickus:

Att schizoid verkligen är en sjukdom tex? Eller vänta. jag har fått den uppfattningen om att du tänker att det inte är en sjukdom utan "normalt" kanske i samband med deprission eller, vad som?

"En psykisk inställning som inte gynnar dig om du vill deltaga i det sociala samspelet", kanske man skulle kunna uttrycka det i stället för "sjukdom". Om du hallucinerar och tror att du är Jesus så är du däremot dock otvivelaktigt bäng i huvudet.

Min uppfattning är att många diagnoser i själva verket är antingen 1. depression eller 2. påtvingad/inbillad depression orsakad av sociala normer.

ickus:

Jag vet ju att psykvården är dålig. Men psykologer, kuratorer, psykiatriker och liknande samlar ihop symtomen hos sina patienter för att sedan dra en slutsats. Det kanske går fort men de får ju hjälp för det ändå. Sedan utreder man väl mer när man fortsätter gå dit?

Det beror mycket på vem du får prata med. Ju längre utredningstid desto bättre, förstås (symptomen kan behandlas under tiden). Vill du ha medicin kan du ofta tilldelas det vid första besöket (utan att be om det eller få förklarat vad det är), ofta hand i hand med en dyr faktura.

Hoppas det går bra för dig, hur som helst.


   
SvaraCitera

ickus:

Vad snällt! Tycker du att du har liknande problem eller har du någon liknande diagnos kanske? Anser du det vara ett problem eller ser du bara dig själv som en ensamvarg?

Jag trodde att jag hade ADD och ADHD ett tag sedan har jag träffat människor och bedömt att jag inte har tillräckligt kraftiga symtom för att kunna diagnosiera mig till det.

Däremot är jag nedstämd och depression, och ska börja träffa en kurator... undrat lite varför jag ska träffa en kurator och inte än terapeuft av något slag typ kbt? vet ej.

Ja och jag är lite ensamvarg av mig ;<


   
SvaraCitera
ickus
Ämnesstartare

Jungman Jansson:

Ja

Okej...

Schism:

Poängen är mest att du förväntas tänka till ordentligt innan du identifierar dig med en diagnos som indikerar att du är störd.

Men jag identifierar mig inte med en diagnos?!

Schism:

Om du känner att du inte kan klara dig själv så du bör du naturligtvis söka hjälp utifrån.

Som sagt. Nej. Hela poängen med denna tråd är bara att diskutera om det.

Schism:

Vill du ha medicin kan du ofta tilldelas det vid första besöket (utan att be om det eller få förklarat vad det är)

Jag tror du drar alla psykologer över bordskanten. Jag har gått till psykologer hela min tonår och har aldrig bara fått utskrivet mediciner sådär.


   
SvaraCitera
ickus
Ämnesstartare

Barbienele:

sedan har jag träffat människor och bedömt att jag inte har tillräckligt kraftiga symtom för att kunna diagnosiera mig till det.

Fast jag tror det är bättre om en läkare får bedöma det dock...

Barbienele:

undrat lite varför jag ska träffa en kurator och inte än terapeuft av något slag typ kbt? vet ej.

Jag har ingen aning vad en terapeft gör som inte en kurator gör.


   
SvaraCitera

ickus:

Men jag identifierar mig inte med en diagnos?!

Så det här tjatet om schizoid personlighetsstörning är... vad? [crazy]

Jag förstår att du bara vill diskutera kring det, men det är uppenbart att du på ett eller annat sätt känner igen dig i diagnosen (du har ju skrivit det flera gånger).

ickus:

Jag tror du drar alla psykologer över bordskanten. Jag har gått till psykologer hela min tonår och har aldrig bara fått utskrivet mediciner sådär.

Ok, samtliga psykologer jag har gått till (tre stycken) skrev snabbt ut antidepressiva via läkare. Första gången tog det en timme, andra gången kom de hem till mig med medicin "akut" utan att jag hade bett om det och den tredje gången fick jag i ett tidigt stadium träffa en läkare som höjde psykofarmaka till skyarna.

Jag drar inte alla psykologer över en kam (vilket jag redan påpekat i och med frasen "Det finns bra företrädare för psykvården"). Ofta är psykologerna vettiga i grunden bara att det blir för mycket fokus på mediciner och diagnoser i början.

Du verkar för övrigt - av dina reaktioner att döma - tro att jag vill dig illa eller något... (eller att jag är världens mest inskränkta människa och drar alla över en kam). [confused]


   
SvaraCitera
ickus
Ämnesstartare

Schism:

men det är uppenbart att du på ett eller annat sätt känner igen dig i diagnosen (du har ju skrivit det flera gånger).

Schism:

Så det här tjatet om schizoid personlighetsstörning är... vad?

Jo det är helt klart, men jag tycker inte att jag tjatar om den. Förklarar ju bara när du kommenterar.

Schism:

Jag drar inte alla psykologer över en kam (vilket jag redan påpekat i och med frasen "Det finns bra företrädare för psykvården").

Jo men du har varit rätt kritisk då vi talat om psykvården än så länge, utan att jag riktigt veta vad du vill poängtera. Du tycker att jag ska söka vård om det är ett problem för mig (fast jag redan berättat att jag inte vill) men snart efter varnar du mig för dem, feldiagnoser, misskötsel och liknande. Jag kanske fått allt om bakfoten.

Schism:

Du verkar för övrigt - av dina reaktioner att döma - tro att jag vill dig illa eller något... (eller att jag är världens mest inskränkta människa och drar alla över en kam).

Jag får be om ursäkt för det, men som sagt. Det verkar lite som du ifrågasatt mig hela tiden, och det kanske är därför du tror att jag "tjatar".


   
SvaraCitera