Forumet - Rädd att jag är schizoid.

Rädd att jag är schizoid.

2063 0 56
Jungman Jansson:

Ja


Okej...

Schism:

Poängen är mest att du förväntas tänka till ordentligt innan du identifierar dig med en diagnos som indikerar att du är störd.


Men jag identifierar mig inte med en diagnos?!

Schism:

Om du känner att du inte kan klara dig själv så du bör du naturligtvis söka hjälp utifrån.


Som sagt. Nej. Hela poängen med denna tråd är bara att diskutera om det.

Schism:

Vill du ha medicin kan du ofta tilldelas det vid första besöket (utan att be om det eller få förklarat vad det är)


Jag tror du drar alla psykologer över bordskanten. Jag har gått till psykologer hela min tonår och har aldrig bara fått utskrivet mediciner sådär.
Barbienele:

sedan har jag träffat människor och bedömt att jag inte har tillräckligt kraftiga symtom för att kunna diagnosiera mig till det.


Fast jag tror det är bättre om en läkare får bedöma det dock...

Barbienele:

undrat lite varför jag ska träffa en kurator och inte än terapeuft av något slag typ kbt? vet ej.


Jag har ingen aning vad en terapeft gör som inte en kurator gör.
ickus:

Men jag identifierar mig inte med en diagnos?!


Så det här tjatet om schizoid personlighetsstörning är... vad? [crazy]

Jag förstår att du bara vill diskutera kring det, men det är uppenbart att du på ett eller annat sätt känner igen dig i diagnosen (du har ju skrivit det flera gånger).

ickus:

Jag tror du drar alla psykologer över bordskanten. Jag har gått till psykologer hela min tonår och har aldrig bara fått utskrivet mediciner sådär.


Ok, samtliga psykologer jag har gått till (tre stycken) skrev snabbt ut antidepressiva via läkare. Första gången tog det en timme, andra gången kom de hem till mig med medicin "akut" utan att jag hade bett om det och den tredje gången fick jag i ett tidigt stadium träffa en läkare som höjde psykofarmaka till skyarna.

Jag drar inte alla psykologer över en kam (vilket jag redan påpekat i och med frasen "Det finns bra företrädare för psykvården"). Ofta är psykologerna vettiga i grunden bara att det blir för mycket fokus på mediciner och diagnoser i början.

Du verkar för övrigt - av dina reaktioner att döma - tro att jag vill dig illa eller något... (eller att jag är världens mest inskränkta människa och drar alla över en kam). [confused]

Spana också in:

Schism:

men det är uppenbart att du på ett eller annat sätt känner igen dig i diagnosen (du har ju skrivit det flera gånger).


Schism:

Så det här tjatet om schizoid personlighetsstörning är... vad?


Jo det är helt klart, men jag tycker inte att jag tjatar om den. Förklarar ju bara när du kommenterar.

Schism:

Jag drar inte alla psykologer över en kam (vilket jag redan påpekat i och med frasen "Det finns bra företrädare för psykvården").


Jo men du har varit rätt kritisk då vi talat om psykvården än så länge, utan att jag riktigt veta vad du vill poängtera. Du tycker att jag ska söka vård om det är ett problem för mig (fast jag redan berättat att jag inte vill) men snart efter varnar du mig för dem, feldiagnoser, misskötsel och liknande. Jag kanske fått allt om bakfoten.

Schism:

Du verkar för övrigt - av dina reaktioner att döma - tro att jag vill dig illa eller något... (eller att jag är världens mest inskränkta människa och drar alla över en kam).


Jag får be om ursäkt för det, men som sagt. Det verkar lite som du ifrågasatt mig hela tiden, och det kanske är därför du tror att jag "tjatar".
ickus:

Du tycker att jag ska söka vård om det är ett problem för mig (fast jag redan berättat att jag inte vill) men snart efter varnar du mig för dem, feldiagnoser, misskötsel och liknande. Jag kanske fått allt om bakfoten.


Jag uttryckte (i all välmening) att du borde söka vård om du tror att din situation är så allvarlig att du inte kommer att kunna klara dig själv framöver. Min kritik riktas i huvudsak mot den diagnoshets som råder bland ungdomar där man simsalabim antar sig vara både det ena och det andra utan att riktigt förstå innebörden i det hela. Därtill är jag ganska skeptisk till många av diagnoserna i sig. Att jag framförde detta till dig berodde mest på att jag ville höja ett varningens finger för att dra förhastade slutsatser om sin personlighet (min livserfarenhet säger att det ofta är tankefel snarare än störningar som ligger bakom de symptom som innefattas i diagnoserna - och därmed inte påstått att alla diagnoser indikerar just störningar, en del av dem är ju bara smidiga/osmidiga samlingsbegrepp för olika problembilder).
ickus:

Fast jag tror det är bättre om en läkare får bedöma det dock...


Det roliga är att jag bad om det och jag träffade en läkare sedan en praktikant som jag fick prata med han och han bedömde det som sades... sedan fick jag frågan ifall jag ville testa på någon sorts medecin men läkaren där tyckte inte heller att jag behövde det än, därför föreslogs kurator.

ickus:

Jag har ingen aning vad en terapeft gör som inte en kurator gör.


En terapeuft är mer legitimerad ifall du frågar mig, när jag hör ordet kurator så tänker jag på en skolkurator som inte bryr sig ett jack shit och inte är så speciellt utbildad så som en terapeuft elr kbt terapeuft är.
Schism:

Min kritik riktas i huvudsak mot den diagnoshets som råder bland ungdomar där man simsalabim antar sig vara både det ena och det andra utan att riktigt förstå innebörden i det hela


Jag förstår. Det är mycket sådant blend ungdomar och liknar mest paranoi, men jag blev lite irriterad när du drog upp detta för jag vill inte diagnostisera eller dra sådana slutsatser om mig själv. Då får det låta som jag vill ha denna diagnos, egentligen var diagnosen det första jag noterade och sedan läste jag symtomen. De är dem som jag var orolig över. Men som sagt, jag förstår. Vissa stämplar sig med en diagnos utan att riktigt veta vad de gör för att kanske få sympati från andra.

Men vi släpper detta. Det är lugnt, jag är inte upprörd eller något (som det kanske låter), men jag är tacksam för dina synpunkter!
Barbienele:

sedan fick jag frågan ifall jag ville testa på någon sorts medecin men läkaren där tyckte inte heller att jag behövde det än, därför föreslogs kurator.


Men du kände att du fick hjälp? Det mesta går inte bara medicineras bort, så det var väl bra att du väntade med det. SJälv fick jag rätt starka mediciner i början och nu känner jag att jag inte kan leva utan dem (i den meningen att dom hjälper mig så otroligt mycket). Andra som tagit samma sorts mediciner har sagt att de inte känner av någon skillnad, men jag antar att det bara hjälper på de svårt deprimerade (då man har låga seratoninvärden, som jag - efter missbruk och ärftliga tendenser).


Barbienele:

En terapeuft är mer legitimerad ifall du frågar mig, när jag hör ordet kurator så tänker jag på en skolkurator som inte bryr sig ett jack shit och inte är så speciellt utbildad så som en terapeuft elr kbt terapeuft är.


Ja precis. Men du går till kurator nu i alla fall? Hur går det?
Dan_the_ironman:

Jo, men det du skriver är idiotiskt.


Nej.

Tickstart:

det är därför man inte läser om symptom på internetthe power of suggestion


Jag kanske måste följa ditt exempel, men så blir det väl att man ignorerar problemet. Och jag antar att jag måste ta tag i det förr eller senare för mina föräldrar kommer väl slänga ut mig snart...
Hejdunkudde:

-Men om du var schizoid så skulle du inte känna dig ensam?


En person med schitzoid verkar inte må dåligt med andra utan snarare känslokalla och gråa. Själv är de dock känslomässigt ostadiga, känner sig ensam och uttråkade men vill inte göra något åt det. Men ja, jag säger inte att jag är schizoid.