Aviseringar
Rensa alla

Rädda förhållandet.


Ämnesstartare

För ca 4 månader sen så hade jag och min pojkvän väldigt mycket problem med att vi inte kände samma sak för varandra. Vi bestämde att vi skulle försöka igen eftersom att vi verkligen ville ha det bra igen.

Nu så har det hänt igen, nu säger han att han älskar mig och jag betyder hur mycket som helst, och att han verkligen vill att det här ska bli bra. Vi sa själva saker som vi skulle försöka förbättra och bestämma att det här skulle bli bra.

Nu har det gått 5 dagar och han hör inte av sig, han vill inte träffas. Jag har full förståelse för det, eftersom att vi båda sa att vi behövde vara för oss själva. Men det är det att vi inte pratar med varandra. Vi har ändå varit tillsammans i 7 månader.

Ibland känns det som att jag inte behöver oroa mig eftersom att vi båda har sagt att vi verkligen ska försöka. Men all den andra tid går åt till att oroa mig över hur det kommer bli. Jag älskar honom verkligen och vill inte förlora honom!

Men med det här inlägget ville jag komma med att, vad ska vi göra för att rädda det här förhållandet? Vi gör som sagt, vad som krävs.


   
Citera

Varför har ni dessa problem?


   
SvaraCitera

jag kan bara relatera till mig själv men om jag får problem i ett förhållande efter tre månader och de håller i sig fyra månader senare, så skulle jag nog bryta upp. Jag har bättre för mig än att göra saker som inte fungerar liksom. Är det rätt är det lätt, för att vara lite klyschig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jo, det blev ju jättebra efter det där bråket vi hade för ca 4 månader sen. Det var helt magiskt ett tag och vi ville ju inte annat än att vara med varandra. Men som sagt, bråken kommer tillbaka och när vi väl gör det är det inte småbråk..


   
SvaraCitera

jag gillar inte att bråka. Ta reda på varför ni bråkar. Vad bråkar ni om för saker, tex? Är förhållandet värt bråken?


   
SvaraCitera

det verkar som om du lider mer av att leva i den ovisshet ert förhållande ger er än du får ut något positivt av det.

det är lätt att tänka att man kommer må sämre utan en person, men när det väl händer känner man bara en fet jävla lättnad över att skiten äntligen är över.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Blivande_japan:

det är lätt att tänka att man kommer må sämre utan en person, men när det väl händer känner man bara en fet jävla lättnad över att skiten äntligen är över.

låter som en av dina anekdoter, beretta meer [blush]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Men alltså, jag säger inte bara att jag inte vill leva utan honom, utan det är så också. Vi har det jättbra när vi inte bråkar. Och när vi bråkar är det mer att man blir stressad över skolan, fotbollen osv. Och att kärleken dör, men samtidigt så känner vi att det kan bli bra om vi försöker få tillbaka den där gnistan igen. Men jag vill bara veta vad vi kan göra tillsammans för att få tillbaka det där bra!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

linneqqc:

men samtidigt så känner vi att det kan bli bra om vi försöker få tillbaka den där gnistan igen

Fast hur bra är förhållandet om det "förlorat gnistan" efter så kort tid? [cute]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Efter så kort tid? Hur menar du?


   
SvaraCitera

linneqqc:

utan det är så också. Vi har det jättbra när vi inte bråkar. Och när vi bråkar är det mer att man blir stressad över skolan, fotbollen osv. Och att kärleken dör, men samtidigt så känner vi att det kan bli bra om vi försöker få tillbaka den där gnistan igen.

Du gör ju såklart som du vill, men ett förhållande som inte ens varat ett år, som redan hunnit med att vara fragilt pga bråk och kärlek som "dött"... Hm? Stadig grund att bygga vidare på?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

elverpigen:

Hm? Stadig grund att bygga vidare på?

låter säkert jättekonstigt, jag vet. jag är inte världens bästa på att förklara, vilket ni kanske har märkt. men när man väl känner oss båda, så märker man hur mycket vi båda vill. kan tillägga att vi har varit tillsammans innan, gick ungefär ett halvår innan han kom till mig och ville ge det en chans. så om man ska lägga ihop allting, så har vi varit tillsammans i över 1 år. (även fast det kanske inte räknas.)

vi gör allt tillsammans. och det är utan att överdriva. vi kan vara tillsammans utan att skämma ut oss för varandra, och allt är liksom som att vi har känt varandra en evighet.

jag vet inte hur gamla ni är, men kan förklara det så bra jag kan. när man börjar bli gammal så känner man kanske inte den där gnistan till sin partner längre, man bara känner att man älskar den och inte vill leva utan den. precis så känner vi, vet inte om det är så bra förklarat men som sagt, hoppas att ni förstår.


   
SvaraCitera

Tickstart:

låter som en av dina anekdoter, beretta meer

sch [blush]


   
SvaraCitera

linneqqc:

när man börjar bli gammal så känner man kanske inte den där gnistan till sin partner längre, man bara känner att man älskar den och inte vill leva utan den. precis så känner vi, vet inte om det är så bra förklarat men som sagt, hoppas att ni förstår.

hur gammal är man när man börjar bli gammal? 23? 30?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

men som sagt, vad tycker ni att vi ska göra för att lätta upp stämningen lite? har tänkt om det skulle bli bättre om man hittar på någonting och inte tänker så mycket på allt annat. tror ni det skulle kunna funka?

eller att bara vara ensamma i några dagar utan några andra? kanske långtråkigt, vad vet jag. men när vi är i farten så är ingenting tråkigt.. [crazy]


   
SvaraCitera