I t.ex. tyskan finns det växelprepositioner (an, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen), som styr antingen dativ eller ackusativ.

Exempel:

Ich stelle die Flasche auf den Tisch = Jag ställer flaskan på bordet

Die Flasche steht auf dem Tisch = Flaskan står på bordet

För tyskarna räcker det inte bara med att verbet förtäljer vad som sker med objektet, de måste också ha olika artiklar för att göra det extra, extra tydligt.

På vilket sätt är detta ens nödvändigt i ett språk? Tycker att det är totalt onödigt, eftersom verbet ändå förklarar situationen gott och väl.

Någon som har något att säga om detta?