Ungdomar failade lite så jag får skriva om allt aja here we go . Hur vi blev kompisar var att han blev osams med sin fd bästa kompis och nästan alla vände sig emot honom , han sökte sig till mig och jag har alltid stått vid hans sida. Men som sagt , jag har haft lite problem med min bästa kompis han och jag har varit kompis i 2 år nu eller a sen i mitten av sjuan . Det hela började med att att han och jag samt en klasskamrat (hans föredetta ex MEN hon är inte singel har en pv och dom e fort ihop och han sa att han inte hade några känslor för henne men man undrar ju.... )skulle hem till mig och käka lite . Det hela slutade med att jag fick stå ensam och fixa maten sen när vi ätit klart drog dom bara. Samma vecka frågade jag om han och jag skulle slippa slöjden bara för vi inte gör ngt där endå , han sa att han inte orkade. Senare på väg till slöjden får jag ett mess , han frågade om vi skulle sticka hem . Jag sa ja och blev glad att han hade ändrat sig. När vi går mot cyklarna står hon som var med förra gången och så frågade jag om hon osså skulle dra hem , då sa hon att han och hon skulle sticka hem själva. Då blev jag faktiskt rätt så irreterad och börjar dryga mot min kompis , han frågade om han hade gjort något och jag förklarade varför jag var sur , men han skyllde på mig bara för jag hade sagt att jag inte hade orkat med slöjden och sa att det var mitt fel och gjorde sig själv till den som det var synd om. Jag bad om ursäkt. Dan därefter vill jag inte see honom längre och drygar mot honom men han snackar så det lättar ju längre dagen kommer , men sen fick jag höra att jag inte var lika mkt kompis som en annan som jag hatar , det kändes som om någon högg mig i magen gång på gång på gång jag stack hem och föör första gången på ett halvår grät jag Han fråga om jag var sur på honom och jag sa varför jag var ledsen han sa att det inte var så han mena men han ljög. Livet gick tillbaka till det "vanliga" , men sen fick jag höra att han var på g med en tjej och jag vet att det här skulle bara va negativ , men det var rätt så normalt . Tills en dag då vi skulle va. Jag väntade i 3-4 timmar på att vi skulle va men då sa han att han var i grannstaden men sa att han skulle komma hem snart , klockan närmade sig sju på kvällen och jag fråga vart fan han tog vägen då sa han att han nyss kommit hem och han inte orkade va men han lovade att han och jag skulle skypa senare. Lite senare hade jag fixat för skype och allt men då sa han att han snackade med den där tjejen han var på g med. Då fick jag ett smått utbrott och skällde ut honom , då blev han han sur på mig och sa att han inte vill prata med mig längre. Men nu när skolan nalkas så kan jag göra en spådom/prognos/vaddetnuheter ; han har ingen att prata med i vår klass (han e inte mobbad eller så men han "passar" inte med dom andra) så han kommer söka sig till mig .... ska jag välkommna honom med öppna armar eller ska jag ge honom vad han förtjänar . Ärligt talat jag känner att jag vill orsaka honom lidande kvittar om det e fysiskt/psykiskt men bara så att han får känna lite vad jag har känt nu under lovet. Sen e det att han aldrig bett om ursäkt för hur han har betett sig och det gör mig förbannad. Aja jag e tacksam för svar eller råd.