Finner ej förtröstan i skuggornas dvala
ty det som jagar mig räds ej mörker,
men jag rusar i blindo ändå.
Den korta flykten är en tillfällig vila,
som dessvärre sakta återerövras av det fördolda.
Vanärad och till gränsen utnött
av ett enträget viskande i ögonvrån.
Utmattad och på vansinnets avgrund
betvivlar jag ideligen det som uppenbaras,
ty genom varje fiber av tillvaron utbrister
min ärkefiende sitt ljungande skri.
Även om jag även detta slag tycks genomlida,
så är det ännu en pyrrhusseger bland otaliga.