Killen jag varit kär i i över ett år tycker jag är ful.
Mina föräldrar tycker jag är konstig som inte skaffar en pojkvän, och aldrig riktigt har haft en, men det kanske inte är så lätt, det krävs två för ett förhållande och även om jag har lätt för att falla för folk så faller ingen för mig.
Jag tycker egentiligen inte att jag är fulast i världen, men jag börjar undra om jag faktiskt är grymt ful. Jag är inte elak eller har en dålig personlighet, jag är nästan alltid glad (utåt) och försöker vara allmänt snäll. Så folk som inte bryr sig om utsidan borde kunna gilla mig.
Ändå träffar jag aldrig någon.
Jag har till och med kompisar som tycker det är skumt och tjatar om att jag faktiskt borde hitta nån för ooh vad bra det är och man slipper vara ensam, det är sååå mysigt att umgås på höstkvällarna osv.
Jag fattar inte att alla tror att jag är konstant singel med flit.
Jag mår väldigt dåligt, och även om jag berättar det för vänner tror de att jag bara skämtar.
Jag vet inte vad jag ska göra längre...
(förlåt om jag postar i fel tråd)
Mina föräldrar tycker jag är konstig som inte skaffar en pojkvän, och aldrig riktigt har haft en, men det kanske inte är så lätt, det krävs två för ett förhållande och även om jag har lätt för att falla för folk så faller ingen för mig.
Jag tycker egentiligen inte att jag är fulast i världen, men jag börjar undra om jag faktiskt är grymt ful. Jag är inte elak eller har en dålig personlighet, jag är nästan alltid glad (utåt) och försöker vara allmänt snäll. Så folk som inte bryr sig om utsidan borde kunna gilla mig.
Ändå träffar jag aldrig någon.
Jag har till och med kompisar som tycker det är skumt och tjatar om att jag faktiskt borde hitta nån för ooh vad bra det är och man slipper vara ensam, det är sååå mysigt att umgås på höstkvällarna osv.
Jag fattar inte att alla tror att jag är konstant singel med flit.
Jag mår väldigt dåligt, och även om jag berättar det för vänner tror de att jag bara skämtar.
Jag vet inte vad jag ska göra längre...
(förlåt om jag postar i fel tråd)