Aviseringar
Rensa alla

Sårad av pappa


Ämnesstartare

Nu orkar jag inte mer, jag vet inte vad jag ska göra. Min pappa har alltid varit en alkolist sen jag föddes, han har gömt öl ifrån oss. Jag har liksom sett pappa sketfull att han ramlar och knappt kan gå, han har slängt ut mig mitt inatten. Jag har till och med fått ta smällar ifrån honom.
jag förlät han för detta, trots att jag aldrig kommer glömma detta och den rädsla han har gett oss.
han håller på med flera tjejer samtidigt, jag mår riktigt illa utav honom och jag skäms över detta. Jag prata med en av dessa tjejer igår och hon berätta vad han har sagt.
han har då anklagat mig för att hans relationer går åt pipan, det är alltså mitt fel att han inte har en flickvän idag. 
Detta är inte sant, han löser det så bra själv genom att vara otrogen! 
Han var otrogen mot mamma och hon lämnade honom just för det och för att han drack för mycket. Mamma hittade sen en trevlig pojkvän.
pappa har alltså finslipat den historian så det ska låta bättre så då hade han sagt att hon var otrogen mot honom med hennes nya kille.  Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, han tycker så himla synd om sig själv för att mamma tog oss barn ifrån honom pågrund utav all öl han drack. Han sårar mig gång på gång och han ljuger och vänder hans vänner emot mig. ÄNDÅ förlåter jag honom.
jag känner mig väldigt nedstämd, jag orkar verkligen inte mer.
vad ska jag göra? 


   
Citera

Twixxi_girl: vad ska jag göra?

flytta ut? 


   
SvaraCitera
Lounge

Twixxi_girl: jag känner mig väldigt nedstämd, jag orkar verkligen inte mer.
vad ska jag göra?

åh jag förstår det.. fyfan för hur han beter sig. hur han beskyller dig för att förstöra hans relationer. så bra att du fattar att det är han det är fel på, hans alkoholproblem, inte du. vad säger din mamma om det här? förstår att du tycker om honom (eller älskar han) för att han är din pappa. men någonstans får gränsen gå. HAN borde ta tag i sina alkoholproblem. kram på dig.


   
SvaraCitera

det bästa är om du kommer ifrån honom, du kan inte bo hos din mamma jämt istället?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge:

åh jag förstår det.. fyfan för hur han beter sig. hur han beskyller dig för att förstöra hans relationer. så bra att du fattar att det är han det är fel på, hans alkoholproblem, inte du. vad säger din mamma om det här? förstår att du tycker om honom (eller älskar han) för att han är din pappa. men någonstans får gränsen gå. HAN borde ta tag i sina alkoholproblem. kram på dig.

Min mamma tycker inte om honom alls! hon fattar inte heller varför han blandar in henne i det hela. Vi har gång på gång försökt hjälpa honom, försökt få han villig till att skaffa hjälp. Han bara nekar det. Och självklart går han och pratar med sina vänner om hur synd det är om honom och hur dum i huvudet vi ''familjen'' är. Han har förstört oss, och det han har gjort mot oss går inte att fixa. Han har inte växt upp, han klarar inte av det ansvaret barn kräver. När jag var lite mindre och inte fattade att man måste duscha så gick vi smutsiga till skolan, vi fick inte mat på bordet varje dag. Och säger jag ifrån, så blir det inget nytt djur som han lovade och då blir jag besviken igen! Han har gått över en gräns jag klarar, du ska bara veta vad jag vill gråta när jag ser honom med andra barn. Varför var han ingen sån lekfull och snäll pappa mot oss.. en fråga som aldrig får något svar.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

handendärnissen:
det bästa är om du kommer ifrån honom, du kan inte bo hos din mamma jämt istället?

Just det jag vill, men jag vågar inte riktigt!  Han skulle bli väldigt arg, och han skulle snacka skit om mig med sina patetiska vänner.


   
SvaraCitera

Twixxi_girl:

Just det jag vill, men jag vågar inte riktigt!  Han skulle bli väldigt arg, och han skulle snacka skit om mig med sina patetiska vänner.

ok då förstår ja att det är svårt, om du tar hjälp av din mamma och så polisanmäler ni det att han stagit dig 


   
SvaraCitera
Lounge

Twixxi_girl:

Min mamma tycker inte om honom alls! hon fattar inte heller varför han blandar in henne i det hela. Vi har gång på gång försökt hjälpa honom, försökt få han villig till att skaffa hjälp. Han bara nekar det. Och självklart går han och pratar med sina vänner om hur synd det är om honom och hur dum i huvudet vi ''familjen'' är. Han har förstört oss, och det han har gjort mot oss går inte att fixa. Han har inte växt upp, han klarar inte av det ansvaret barn kräver. När jag var lite mindre och inte fattade att man måste duscha så gick vi smutsiga till skolan, vi fick inte mat på bordet varje dag. Och säger jag ifrån, så blir det inget nytt djur som han lovade och då blir jag besviken igen! Han har gått över en gräns jag klarar, du ska bara veta vad jag vill gråta när jag ser honom med andra barn. Varför var han ingen sån lekfull och snäll pappa mot oss.. en fråga som aldrig får något svar.

Jag misstänker att han inte är så lekfull och snäll mot de barnen heller, eftersom han fortfarande har kvar sitt missbruk. Ni har försökt att hjälpa honom men han vill inte ta emot någon hjälp. Han beter sig inte som en vuxen. Vad mer kan man göra? Du förtjänar bättre. Det du har varit med om ska ingen behöva vara med om. Du kanske skulle må bättre om du begränsade kontakten med din pappa? Trots att tanken kanske är ovan. Få fokusera på dig bara dig själv och satsa på att må bra.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

handendärnissen:

ok då förstår ja att det är svårt, om du tar hjälp av din mamma och så polisanmäler ni det att han stagit dig 

Han har flera anmälningar ifrån socialtjänsten.. att polisanmäla går inte nu tyvärr då det var ett tag sedan det hände.. 


   
SvaraCitera
Lounge

Twixxi_girl: Just det jag vill, men jag vågar inte riktigt!  Han skulle bli väldigt arg,

Kan du ta hjälp av din mamma att ta steget att flytta?


   
SvaraCitera

Twixxi_girl:

Han har flera anmälningar ifrån socialtjänsten.. att polisanmäla går inte nu tyvärr då det var ett tag sedan det hände.. 

ok :/


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge:

Kan du ta hjälp av din mamma att ta steget att flytta?

Jag ska prata med henne om detta så fort det går att tala om saken utan att börja gråta. Jag skickade ett meddelande till honom för en stund sedan att om han inte skärper sig så måste jag bryta kontakten..  Han säger ''ah men jag har inte sagt något''.. han försöker rädda sig själv. Och självklart hotar han tillbaka med att det inte blir några råttor.. som han lovade. Tyvärr jag jag van med att bli besviken! 


   
SvaraCitera

Bo hos din mamma heltid. Din pappa förtjänar inte att ha dig i sitt liv. Vet din mamma om det som har hänt samt hur du mår? 


   
SvaraCitera
Lounge

Twixxi_girl:

Jag ska prata med henne om detta så fort det går att tala om saken utan att börja gråta. Jag skickade ett meddelande till honom för en stund sedan att om han inte skärper sig så måste jag bryta kontakten..  Han säger ''ah men jag har inte sagt något''.. han försöker rädda sig själv. Och självklart hotar han tillbaka med att det inte blir några råttor.. som han lovade. Tyvärr jag jag van med att bli besviken! 

Det låter som en super duper plan att prata med din mamma.. och jag tror inte att hon bryr sig om du gråter. Det är inget fel med att gråta.

Hemskt att du ska behöva bli besviken så ofta att du blir van vid det.. av sin egen pappa. 🙁 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

MattiasV:
Bo hos din mamma heltid. Din pappa förtjänar inte att ha dig i sitt liv. Vet din mamma om det som har hänt samt hur du mår? 

Mamma vet om till en viss del, och hur jag mår vet hon inte. 


   
SvaraCitera