finmatta: Om jag blir svartsjuk försöker jag tänka bort det genom att fråga mig själv varför jag blir svartsjuk, varför jag känner att jag inte duger eller varför jag misstänker att han ska bli intresserad av en annan osv.
Det kanske hjälper för dig med?

är för övrigt inte en svartsjuk person men känner folk som är det och de lider väldigt mycket. De mår illa fysiskt och psykiskt, blir deprimerade, gråter ofta osv. så ja, man kan bli sjuk av det

mynona: Svartsjuka handlar i grunden om osäkerhet, skulle jag tro. Det är ett problem om det begränsar ditt eget och din partners liv, som tex om du förbjuder honom att ha vänner av motsatt kön eller liknande. Försök att tänka på att man inte behöver vara mer än vän med någon bara för att den har det kön man tänder på: i så fall skulle bisexuella människor inte kunna ha några vänner alls. Svartsjuka skulle skapa många problem om man fick en bisexuell partner. 

phatassstho: Dina tankar tyder på osäkerhet, om det känns nödvänligt för dig så borde du prata med någon som kan hjälpa dig med ditt problem.

queen_A:
Jag vet att jag är hans allt. Jag vet det till 100%. Men ändå får jag massa tankar, hela tiden :(

queen_A:
utveckla gärna…?

mynona:
I så fall begränser det faktiskt både hans och ditt eget liv och leder till en mängd problem för er båda. Man ska inte behöva välja vänner utefter kön utan utefter om man trivs med/får något ut av deras personlighet, det är så man utvecklas som människa; och att ni rättar er efter sådant är att ge efter för vad som troligen innerst inne är en djup osäkerhet som du borde få hjälp med.

Om ni hade haft fler vänner av motsatt kön, så skulle nog faktiskt din svartsjuka dämpas, för ju mer du försöker hålla miljön enkönad, desto mer misstänkt blir det varje gång han har att göra med en tjej. Se på vissa muslimska länder: där är könen så åtskilda att så fort en man och en kvinna ens tittar på varandra så utgår alla från att det måste handla om sex, därför att de är vana vid att män och kvinnor bara har något med varandra att göra när det handlar om sex. Här i västerländska länder är vi vana vid att könen har med varandra att göra i massor av olika sammanhang (och vi vet att folk inte behöver vara hetero), och därför tar vi inte för givet att det behöver handla om sex så fort en tjej och kille umgås. Så du förstår, när ni bara umgås med folk av ert eget kön, så blir det mycket lättare att bli misstänksam när ni faktiskt träffar någon av motsatt kön: det blir alltså en dålig metod, den sänker inte svartsjukan, den ökar den ännu mer. 

Om du blev mer van vid att han umgicks med tjejer, skulle det nog vara lättare för dig att förstå att det inte behöver vara något sex inblandat. Du borde också umgås mer med killar; för du kommer inte att vara kåt på varenda kille du umgås med, och då borde du förstå att han inte blir kåt på varenda tjej han ser heller. Och som sagt: om han vore bisexuell, vad skulle då ha hänt? 

Det handlar egentligen inte om svartsjukan som sådan: nästan alla blir svartsjuka ibland, jag blir det själv, det är en naturlig mänsklig känsla och ingenting att skämmas för som sådan. Men man måste behärska den så den inte går för långt, och när den har gått så här långt blir det ohälsosamt och något du borde få hjälp med att lösa. Det kan inte vara kul att känna panik på det sättet du beskriver, och att begränsa er båda så skapar bara mer och mer panik och förvärrar problemet just för att den sexualiserar allt mer och mer hela tiden. Försök att blanda upp ert umgänge mer, det kommer att höja din tröskel för vad som kan ses som misstänkt, och klarar du inte det, så är det inte alls något skamligt eller krångligt att gå och prata om saken med en terapeut.