tjoffsen:

Orkar knappt ens titta på en läxa. och på morgonen så känns det som det bästa alternativet i hela världen att sjukanmäla mig.

Du har använt upp all din mana och måste till "THE SPRING OF REBIRTH" för att kunna ta tag i ditt liv igen(sorry kollar på något djävulskt knäppt nu och blev inspirerad)

tjoffsen:

någon annan som känt/haft liknande beteende?

Jag, jag slutade inte med mitt beteende och sitter nu i skiten fast jag har aldrig varit bra på någon form av skolarbete, har inte haft intresse.

Men om du fokuserar att vara i skolan iaf så du får över medelnärvaro i tankarna och pluggar dagen innan ett prov(genom att kanske kontakta en kompis som nästan är där varje dag och som vet läget) så kanske du under tiden får tillbaks ditt gamla beteende eller skaffar dig en ambition att verkligen plugga för/leva för

tjoffsen:

och 5 minuter innan jag ska dra så ringer jag in och sjukanmäler mig bara sådär...

Väldigt skumt hörrudu Vet inget mer jag kan säga som ens låter hjälpfullt

tjoffsen:

yu-gi-oh

Ja jo det har med anime att göra men inte Yu-gi-oh >.>

Man får försöka plåga iväg sig. Ta hjälp av nån ifall du känner att det kan va bra.

Jag är väl i lite samma situtaion. Men jag är under 18 så jag kan inte sjukanmäla mig själv än. Jag brukar tänka att det är onödigt med massa ogiltig frånvaro. Man får ju liksom pengar bara av att visa sig på lektionerna, behöver inte ens arbeta.

Det kanske inte är till någon nytta för dig eftersom att du själv kan sjukanmäla men jag tror att efter ett visst antal procent så drar de in bidraget. Hur ofta är du hemma ungefär?

mitt tips är - gör om, gör rätt. om du känner att ditt skolarbete blir lidande, så gå om en klass. då mister du tryggheten i det sociala, och det börjar om igen. du känner att du lever.

du säger att det är någonting som tynger dig... Visst är det jobbigt att gå till skolan på morgnarna, och eftermiddagarna med iofs. Jag ringer ofta in mig sjuk, för att jag har någon forma av ångest har jag kommit fram till. Jag får panik över ytterligare press om betygen osv. och ibland om jag har en dålig dag kan jag få ångest över att behöva prestera socialt. Andra dagar kan jag inte vänta till att träffa alla underbara vänner i skolan.

Jag tror helt enkelt du borde ta dig tiden att verkligen tänka igenom om det är någonting specifikt som tynger dig för sånt är inte bra att blunda för. Sålänge - gå till skolan så mkt du orkar (mycket sitter i huvudet, tänker du väl tanken att du kanske inte måste gå så är du körd - tänk att det är en självklarhet att du ska gå till skolan, det finns inga andra alternativ!!!).