Jag skulle tacka nej.
Du lever ditt liv, ser alla som du älskar gå bort. Att
leva för att se sina älskade gå bort vill jag aldrig vara
med om.
Du kommer att få leva för att se mänsklighetens undergång. Helt ensam
och öde på våran planet. Vandra omkring helt själv i hundratals,
tusentals, miljontals år. Miljoner år av deprission.
Efter 5 miljarder år, en så lång tid att det är nästan omöjligt att
greppa, kommer solen att först expandera till en röd jätte. Avståndet
till solen kommer att vara 1% av det nuvarande avståndet. Först kommer
allt vatten att förångas, sedan kommer jordskorpan att smälta. I hundra
miljontals år kommer du att i smärta simma omkring i flytande lava. Ett
rent helvete, bokstavligt talat.
Efter ytterligare 5 miljarder år har solen slocknat helt, och blivit en
svart dvärg. Jorden är en kall sten i universum och det är konstant -270
grader. Det enda som lyser är de avlägsna stjärnorna.
I denna kalla tomma värld kommer du att vara, helt ensam i miljarder och
åter miljarder år. Stjärnorna kommer att slockna, en efter en. Tillslut
är det helt kolsvart, man kommer inte att skymta handen framför sig. I
all evinnerlighet kommer man att vandra runt i detta totala mörker. Alla
minnen som eventuellt är kvar från alla du någonsin har älskat kommer
att blekna bort. Du kommer glömma bort vad ljus och värme är. Detta enda
som du vet om är det mörker som du kommer att vandra runt i miljarder
efter miljarder år, i all evighet.
Låter detta lockande? Är det värt några hundra år av lycka för detta
öde? Ni som säger ja skulle nog ta och
tänka efter.
http://www.youtube.com/watch?v=TBzVPXr8SNY
http://www.youtube.com/watch?v=sdmPrsKV0Kg
Sist men inte minst så vill jag bara säga att jag älskar Bosse bildoktor.