Hej hej, första gången jag söker råd på det här viset. Funderat på att snacka med någon, ex. kurator på skolan eller ringa nån sån där hjälplinje, men kan bara inte få till att göra det. Så glöm det.

Grabb på 17 år, fyller om mindre än två månader, känner mig "typisk" att säga att jag mestadels av dagarna är deprimerad fastän jag döljer detta för familj och vänner.

I alla fall. Jag har aldrig riktigt njutit av att liksom finnas och så, alltid tyckt att jag inte vart tillräcklig eller bra nog att klara av varken skola eller relationer.

Förmodligen kommer fortsättningen nu att låta jävligt patetiskt, men nåja. Så för drygt tre år sedan satt jag och spelade WoW (here we go) och mötte då den vän som, ja, nu det senaste året vart min flickvän. Då jag har extremt dåligt självförtroende dock så har mina föräldrar inte haft den blekaste aningen förräns senast vi träffades. Vi har mötts och (ahem) gosat under några dagar förra sommaren hemma hos mig, samt för några veckor sedan då jag besökte henne under en veckas tid. (Gladligen spelar jag inte WoW längre, dock.)
Den veckan var det absolut bästa som hänt mig i hela mitt liv, utan att gå in på detaljer.

Det är väl lite till bakgrund. Mer om mig då.
Jag har sedan jag började i gymnasiet blivit allt mer depressiv och självhatande, konstant negativ och aggressiv om allt och alla. Nu har jag även insett att jag faktiskt aldrig ens ville börja i det gymnasiet jag valt, hade mycket heller gått en annan utbildning, och att jag till faktum inte ens kommer att klara av det här andra skolåret. Varje minut jag spenderar i skolan känns bortkastad, jag vill verkligen inte sätta min fot där. Det är inte själva skolan det är fel på utan mig, då jag faktiskt helt enkelt inte har något intresse för detta.

Så jag och min flickvän (hon bor i Köpenhamn, förresten, och är ett "år" (18, men född sent på året) äldre. Peka och skratta ni.) funderar över att (tro det eller ej) boka mig en biljett bort till Köpenhamn, utan att någon annan vet av det (nu utom ni på detta forum), och där kommer vi att bo i hennes tillfälliga studentlägenhet tills att vi flyttar till en riktig bostad. Där kommer jag att börja om på nytt, börja på ny utbildning (förmodligen i Malmö istället, om jag inte hittar något som kräver lite förståelse för danska - jag och hon snackar engelska med varandra, lustigt nog.) och så, fixa till mig liksom. (Herregud, hon är omänskligt underbar.)

Problem då. Jag vågar knappt. Jag kan absolut inte under några omständigheter berätta om ett smack för mina föräldrar, då de oftast blir vansinnigt förargade även över minsta lilla som händer. Jag litar inte på dom ett dugg, inte gjort på många år. Jag vågar som sagt inte snacka med någon annan än henne om det här (dock vet hennes familj med, men de är förståeliga).
Men jag kommer nog att sticka i vilket fall, kanske, får se.

Kortfattat ser planeringen ut såhär:
1) Fixa biljett.
2) Då dagen med biljett är bokad, gå upp tidigare än vanligt för att packa de sista necessärerna och smita ut, ta buss till tågstationen istället för skolan och sticka.
3) Skicka ett meddelande till mina föräldrar (SMS) om vad jag har gjort och hur det står till, sedan undvika kontakt i alla fall för resten av den dagen då de kommer att behöva lugna ner sig.

4)
a> Good side: Mina föräldrar är förståeliga och går till slut med på det jag vill, därav nystart på ett gott liv med henne.
b> Bad side: Mina föräldrar kommer att tillkalla både socialfolk och polis som kommer att tvinga tillbaka mig, och så kommer jag att få stå ut med känsligt prat som sedan kommer att lösa sig. I slutändan när jag fyllt 18 så sticker jag ändå dit isåfall.

Det är 4b som skrämmer mig. Det är nog allt, egentligen. Ville bara få allt detta sagt och kanske något snällt tips eller information.
Kan 4b inträffa? Vad i detalj kan hända om jag gör detta? Vill inte hamna i fängelse eller på psykvård eller så bara för det här.

TL;DR: Jag vill smita till och bo hos min flickvän, ge upp nuvarande utbildning för att börja om på något bättre, därav lära mig vara lycklig som en person borde vara. Och så ^ 4b.

Tack på förhand. Vet inte ens om jag skriver detta på rätt del av forumet eller om jag kan lita på någon här, men äsch. Jag är förvirrad.