Hej.

Jag går ut gymnasiet på fredag och det är en tjej i min klass som jag älskar och jag inte kan leva utan. Jag kommer aldrig att få se henne igen efter att jag har slutat gymnasiet och jag är helt gråtfärdig. Varför pratar jag inte med henne undrar ni säkert. Jo, såhär är det. Texten är väldigt lång men jag hoppas att ni kan läsa. Jag vet inte vad jag ska göra och det är väl i ren desperation som jag lägger ut den här på första bästa internetforum. Kan inte prata med någon av mina vänner eller mina föräldrar. Kan inte sova för att jag inte kan sluta tänka på det här.

För ungefär tre år sedan så började jag gymnasiet, jag hamnade i en klass där vi fick väldigt bra sammanhållning redan i början. Ungefär 1 månad senare så kom det en tjej till den klassen, hon var väldigt speciell och hade ett utseende som de flesta skulle klassa som oattraktivt eller som jag sade då, att hon var skitful. Hon hade och har fortfarande problem med övervikt. Hon hade och har på sig samma kläder hela tiden men hon luktar inte illa utan tvärtom luktar alltid nytvättade kläder och schampoo. Jag tror att det beror på att hon är stor och har svårt att hitta kläder i hennes storlek. Hon hade och har väldigt udda intressen och jag tror att hon har någon diagnos eftersom att hon lätt blir störd och inte kan fokusera på lektionerna. Hon är alltid ensam och är aldrig med någon annan.

I ettan: Hon bara liksom kom där och först brydde vi inte oss om henne. Men det visade sig att hon inte skäms för sina åsikter utan sade vad hon tyckte. Om någon gjorde fel eller störde så sade hon till vilket vi andra inte tyckte om. Vi började störa oss såpass mycket på henne så att vi först började skoja om henne vilket övergick till att vi började säga elaka saker om henne. Vi kan kalla henne för Emma, hon heter inte det egentligen.

Vi kunde skoja på det sättet och typ säga att den som inte bjuder på cigg är en Emma eller att någon som inte såg så bra ut var lika snygg som Emma. Vi hittade Emmas Instagram och Facebook och vi började skoja mer om henne eftersom att hon där skrev om sina märkliga intressen. På en samhällslektion så pratade vi om en sak som alla i vår klass gillade förutom Emma, vilket hon sade och argumenterade för det. Vi blev väldigt irriterade på henne då hon sade vad hon tyckte och aldrig skämdes. Vi började frysa ut henne och vi hetsade varandra till att skoja om henne så mycket vi bara kunde, det värst började när tjejerna i vår klass hade filmat Emma i trappan och lade på rolig musik. Eftersom Emma är väldigt stor så har hon svårt att gå i trappor.

Vi började gömma oss så hon inte kunde se oss och skrika "Emma emma emma!". Dock verkade hon inte bry sig. Några av tjejerna i vårt gäng började klottra saker på bänkar och bord om "fettot Emma" och rita elaka teckningar när Emma vräkte i sig en massa mat. De tog kort på när hon åt i matsalen tex., köpte chips eller glass från cafeterian och lade ut på Instagram. Men Emma brydde sig inte.
Jag gjorde något väldigt elakt, jag klippte ihop en elak film om henne och spridde till hela skolan och om jag aldrig hade gjort det skulle det som hänt aldrig hänt. Vi började kalla Emma för ett äckligt fetto, vi sade att det är pga henne barnen i Afrika svälter och att vi skulle varna mattanterna när Emma kom så att hon inte skulle äta upp all mat. Ja vi började mobba henne. Vi skrev till henne att hon var fet och äcklig och jag var egentligen värst. Vi började skratta hela klassen när Emma en gång inte kunde få plats i en stol och vår lärare fick hämta två stolar så att Emma kunde sitta.

Jag vet att Emma erbjöds att prata med kuratorn men hon behövde inte det, så hon var och är en jävligt stark person. Lärarna sade att hon inte skulle ta åt sig och att vi skulle skärpa oss men vi lyssnade inte.

I tvåan; Skolan började igen, och ungefär en vecka efter skolstarten så hade vi en fest, Emma var självklart inte bjuden. På den festen så pratade jag med killarna och vi fick för oss att skapa ett fejkkonto på Kik, ta någon killes bilder och skicka till henne för att lura henne att skicka nakenbilder som vi kunde sprida. Det var jag som var mest drivande, jag skapade kontot och började prata med henne. Jag pratade med henne samtidigt som mobbningen blev värre. Vi började kasta saker på henne som sudd, pennor och pappersbollar. Jag tog hennes väska och sprang med den och eftersom att hon är så stor så kunde hon inte springa ikapp mig, jag asgarvade och resten av alla som såg det skrattade också. Som tur var så tog en lärare tag i mig och skällde ut mig.

Alla försökte få Emma att byta skola men jag vet att hon sade att hon inte tänker låta idioter ha så stor makt över henne och jag måste säga att jag beundrar hur stark hon var.

Sådär gjordi vi även om jag var värst och hållt på mest av alla. Vi brukade hålla på eller "råka" hälla vatten, kaffe och läsk på henne. Men jag skrev samtidigt med henne via fejkkontot och när jag skrev med henne så blev jag mer och mer fascinerad av henne, hon visste inte att det var jag men när jag skrev med henne så märkte jag hur snäll hon var, hur intelligent och hur rolig hon var. Hon var skittrevlig och jag började faktiskt tycka att det var roligt att skriva med henne även om resten av oss skrattade åt det. Det är helt sjukt, jag skrev till henne samtidigt som hon gick förbi oss och vi skrattade åt henne och gjorde ljud. Jag började glömma bort varför jag först skrev till henne, jag började känna en konstig känsla för henne. Jag började tycka att hon var snygg vilket skrämde mig lite.

Jag sade till en tjejkompis att hon skulle ta kort på Emma i duschen i omklädningsrummet för att vi skulle sprida den. Egentligen ville jag bara se Emma naken. Efter det så tog lärarna ett allvarligt snack med oss och vi lovade än en gång att skärpa oss. Jag trodde först att Emma skulle sluta duscha efter gympan men hon fortsatte, hon vek sig aldrig för oss, hon höll huvudet högt och låtsades som ingenting när vi idioter skrek om hennes äckliga håriga fitta och hängpattar. Jag blev jävligt kåt av bilden och jag erkände för mig själv att jag tyckte att Emma var snygg men jag vågade inte säga det.

När jag skrev till Emma via fejkkontot så frågade jag lite om hennes skola och om hon trivdes, jag frågade henne om mig själv och hon skrev exakt vilket rövhål jag var. Jag skrev till henne att hon är vacker, att hon ska skita i alla idioter och just den stunden jag skrev det så var det så jag kände samtidigt som jag ville mobba henne. Konstigt, jag vet. Varje gång jag såg Emma började det pirra ju mer jag skrev med henne och lärde känna henne även om hon inte visste att det var jag som skrev.

I trean; Andra året hade slutat och jag kunde inte sluta tänka på Emma, jag tänkte på henne hela tiden och insåg nu att jag var kär i henne, hela sommaren vaknade jag med tankarna på henne, varje natt somnade jag till tankarna om henne och när trean började sade jag åt gänget att vi borde fokusera på att få bra betyg nu sista året och att vi borde lugna ner oss lite med Emma. Nu slutade jag skriva med henne via fejkkontot eftersom Emma fattade att den personen inte fanns på riktigt, hon fattade dock inte att det var jag som var den personen. Jag var tvungen att prata med henne, jag var tvungen att höra hennes röst. Jag tänkte på henne 24/7 och gör det fortfarande.

En dag såg jag henne utanför skolan när hon rökte, så jag samlade mod trots att jag var pirrig. Jag sade hej till henne varpå hon tittade på mig och sade - Vad fan vill du? Stick
- Jag ville bara säga hej
- Ja och spotta på mig eller?

Och så gick hon in igen. Hela jag skakade. Men jag ville prata med henne och hon trodde att jag planerade någonting, en gång när några i klassen hade bakat kakor när det var två kvar så frågade jag om hon ville och hon trodde att jag hade gjort något med de och sade att jag inte ska tro att hon var dum i huvudet. Efter nyår var det en morgon som både hon och jag kom tidigare, vår skola serverar frukost så jag var där och även hon i matsalen. Jag vet inte vad som flög i mig men jag frågade henne om jag fick sitta med henne. Hon frågade mig då - Jag vet att du planerar något, vad fan är det du vill egentligen? Dra bara härifrån ditt äckel innan jag häller flingorna på dig.

Nu vet jag att i den stunden skulle jag kunna säga något som kunde ha ändrat allt. Jag skulle kunna berätta för henne om hur mycket jag skämdes för det jag gjort mot henne, att jag vill be om ursäkt, hur mycket jag tyckte om henne, vilket söt och fin tjej hon är och att jag vill bli hennes kompis, hur mycket jag tänker på henne och hur kär jag är i henne.

Gjorde jag det? Nej. Jag sade att hon skulle skita i det då och att hon var en fet äcklig hora.

Och så gjorde jag något som jag önskar att jag aldrig gjorde, jag är ett jävla svin. Nästa dag tog jag med mig en sax och en flaska med färg. Jag och några killar hoppade på Emma i korridoren och klippte i hennes hår, vi hällde färg över hela henne och tog sönder hennes mobiltelefon genom att kasta den i väggen.

Det var första gången jag såg henne gråta. Hon hade stått ut i 2 och ett halvt år med vårt skit men nu kunde hon inte hålla det längre, hon började storgråta och gick hem. Hon kom inte tillbaka till skolan på över en månad efter det. Den sekunden jag såg att hon började gråta sprang jag därifrån, jag vet inte vad som flög i mig. Jag skämdes och var samtidigt så arg. När jag kom hem så var inte mina föräldrar sådär jätteglada, rättare sagt, de var asförbannade och min pappa slog till mig vilket jag nu inser att jag förtjänar. Hennes familj polisanmälde men det enda som hände var är att jag får betala skadestånd. Nästa dag när jag kom till skolan och gick av bussen så var hennes pappa där, han sade till mig att han ska slå ihjäl mig om jag gör det minsta lilla mot Emma igen.

Jag har inte pratat med henne sedan dess, inte ens tittat på henne, ingen i klassen har gjort något sedan dess. Hon tittar inte på mig, hon vågar inte vara ensam med mig. Men jag kan inte sluta tänka på henne, jag älskar henne så det gör ont.
Det enda jag vill är att säga till mina "vänner" att de ska dra åt helvete, jag vill skriva till Emma att om hon vill så får hon göra vad hon vill, hon får ta sönder alla mina saker, hon får komma hem till mig och klippa sönder och ta sönder allt jag äger. Hon får misshandla mig om hon så vill, hon får slå mig blodig och sparka mitt huvud mot trottoaren.

Jag vet inte vad jag ska göra för att leva med mig själv, jag är ett riktigt jävla svin som förtjänar min plats i helvetet. Men jag älskar verkligen henne och tanken på att aldrig få hålla om henne, säga förlåt till henne, vara med henne och ha henne i mitt liv gör så ont.

Finns det någon chans att hon kan förlåta mig? Jag är beredd att göra exakt vad som helst för att hon ska förstå hur mycket jag ångrar mig och hur mycket jag älskar henne. Helst av allt vill jag skruva tillbaka tiden och få allt gjort men tyvärr går det inte. Jag förstår om hon inte vill veta av mig.

Finns det någon chans att jag kan få världens underbaraste människa att förlåta mig för 3 års terror och att älska mig på bara 2 dagar? Förlåt om inlägget är luddigt. Jag har ingen att prata med. Jag vill inte vara vän med mina klasskamrater, mina föräldrar säger att jag ska skylla mig själv och att jag inte förtjänar henne.