Aviseringar
Rensa alla

Social Fobi/Rädsla


emanuelstenberg:

Förstod inte exakt vad du mena, menade du att jag ska göra samma sak mot dem? Ja det har jag gjort men varenda jävel vänder ryggen åt en, om du inte menar så kan du ta en situation då man gör på det sättet du menar? Tack!

Och varför umgås du med dem då? Prata med en kurator om inte annat. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Stekaren:

Och varför umgås du med dem då? Prata med en kurator om inte annat. 

Ja funderar på att göra det, men problemet är att dessa som gör såhär var mina närmaste för något år sen, verkligen mina bästa vänner, men nu behandlar dom en som smuts, aja du är ingen kurator nu haha men tack för du tog din tid!


   
SvaraCitera

emanuelstenberg:

Ja funderar på att göra det, men problemet är att dessa som gör såhär var mina närmaste för något år sen, verkligen mina bästa vänner, men nu behandlar dom en som smuts, aja du är ingen kurator nu haha men tack för du tog din tid!

Nej, men prata med en. De finns av en anledning, du är inte den första och säkerligen inte den sista som råkat ut för detta. Jag var klassens clown så jag vet. Eller så hittar du nya vänner. Mina äldsta vänner sen dagistidwn har gängat sig och flyttat, jag hittar nya. Det kan du också.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Stekaren:

Nej, men prata med en. De finns av en anledning, du är inte den första och säkerligen inte den sista som råkat ut för detta. Jag var klassens clown så jag vet. Eller så hittar du nya vänner. Mina äldsta vänner sen dagistidwn har gängat sig och flyttat, jag hittar nya. Det kan du också.

Jasså jaha trevligt att veta du också var "klassens clown" precis som jag var, då blir det genast mycket mer trovärdigt, ja hag antar att jag får skaffa mig nya vänner, känns som det bästa för stunden.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Stekaren:

Du kan inte fly för evigt

Nä det förstås, men jag vet att det går att få hjälp med, inte så att jag tänker leva såhär i obestämd framtid utan denna tråd för att jag var nyfiken på hur andra hanterade social fobi.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Stekaren:
Jag brukar i värsta fall bara stå som ett fån och gäspa om jag inte har nåt att säga. Händer mer sällan dock, är det en social situation jag inte kan hantera lyssnar jag och tittar på de som konverserar och ser iallafall intresserad ut istället för att låtsas sms:a eller stå med händerna i fickorna som ett fån och stirra ner i marken. Man måste göra det bästa av varje situation

Nämen tjenare stekaren, visste inte att du hade/har social fobi? Glad 


   
SvaraCitera

emanuelstenberg:

Nämen tjenare stekaren, visste inte att du hade/har social fobi? Glad 

Beror på situationen och om man har nåt gemensamt med vederbörande i konversationen. Jag har varit blyg, var tillochmed känd för det men har fått komma över den tröskeln och jobbat mig uppåt. Och jag jobbar än idag.


   
SvaraCitera
PMR
 PMR

Isolerar mig oftast, men har nästan inga "nära" vänner i samma stad, så det bidrar ju till mer isolering. De jag väl har - har en sysselsättning om dagarna, medan jag i nuläget är sjukskriven. 

De gånger jag väl är med folk, så blir jag oftast extremt nervös. Jag är rädd för att folk ska ogilla mig extremt mycket och se hur ful jag är. Jag får då tvång i huvudet som jag måste utföra och då blir jag jättetyst eller raka motsatsen - man får inte käft på mig! Mycket glad Munnen går som på högvarv för att jag aldrig blir "färdig" och så blir jag då mer nervös men även irriterad, vilket leder till en jobbig cirkel. (Hm, det blev lite så fast i textformat nu..) 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

PMR:
Isolerar mig oftast, men har nästan inga "nära" vänner i samma stad, så det bidrar ju till mer isolering. De jag väl har - har en sysselsättning om dagarna, medan jag i nuläget är sjukskriven. 

De gånger jag väl är med folk, så blir jag oftast extremt nervös. Jag är rädd för att folk ska ogilla mig extremt mycket och se hur ful jag är. Jag får då tvång i huvudet som jag måste utföra och då blir jag jättetyst eller raka motsatsen - man får inte käft på mig! Mycket glad Munnen går som på högvarv för att jag aldrig blir "färdig" och så blir jag då mer nervös men även irriterad, vilket leder till en jobbig cirkel. (Hm, det blev lite så fast i textformat nu..) 

Förstår dig, exakt den där "cirkeln" du beskrev åker jag runt runt hela tiden i sociala situationer, dock så har jag inget problem alls när det gäller att skriva för då spelar det inte samma roll.


   
SvaraCitera

emanuelstenberg:

Fast man kan ju inte stå ut hur länge som helst, speciellt inte om du som person brukar vara social med folk dagligen men blev plötsligt drabbad av social fobi, dock vet jag inte hur du var innan du fick det?

Har alltid varit blyg, men det utvecklades till fobi/paranoia i gymnasiet. Inte fått det diagnotiserat mig veterligen dock. Nu kommer det i perioder med annan oro, men efter diskussioner med andra vet jag att det oftast inte är så farligt som jag tror vilket lugnar lite. Försöker sen planera och begränsa situationen och förväntningarna på mig själv till något hanterbart.


   
SvaraCitera

Kan lägga till att det dämpades avsevärt för min del med samtalsterapi och sedan jobb som krävde sociala interaktioner.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

DeathByLawnmower:

Har alltid varit blyg, men det utvecklades till fobi/paranoia i gymnasiet. Inte fått det diagnotiserat mig veterligen dock. Nu kommer det i perioder med annan oro, men efter diskussioner med andra vet jag att det oftast inte är så farligt som jag tror vilket lugnar lite. Försöker sen planera och begränsa situationen och förväntningarna på mig själv till något hanterbart.

Gymnsaiet är en viktig del i livet,  jobbigt om du ska gå runt sådär, kanske borde du kolla upp det med en psykolog och de vad de känner?


   
SvaraCitera

denna sjukdom är extremt pinsam. rädd för människor, wtf. folk som inte har socialfobi bara garvar åt det, vilket jag förstår, men det är en riktigt hemsk sjukdom för oss som har det. det går nog inte att bli botad fullt ut. jag har haft det sen jag föddes och har det fortfarande, ingenting hjälper.


   
SvaraCitera

emanuelstenberg:

Gymnsaiet är en viktig del i livet,  jobbigt om du ska gå runt sådär, kanske borde du kolla upp det med en psykolog och de vad de känner?

Anser det ändå vara hanterbart, resten är övning.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

herr.göransson:
denna sjukdom är extremt pinsam. rädd för människor, wtf. folk som inte har socialfobi bara garvar åt det, vilket jag förstår, men det är en riktigt hemsk sjukdom för oss som har det. det går nog inte att bli botad fullt ut. jag har haft det sen jag föddes och har det fortfarande, ingenting hjälper.

Pinsam? Det är inte så att det är skrämmande att man drömmer mardrömmar om människor, så är det inte utan att det kan kännas obehagligt i sociala situationer, ungefär som kraftig blyghet med okontrollbar osökerhet lite då och då men mer än så är det inte.


   
SvaraCitera