leiz:

Alltså, det kan vara så att det blir så just för att du är så inställd på att det kommer bli så. Jag förstår om du tycker det är skitjobbigt att inte ha någon att relatera och prata med, och att det är jobbigt när man känner sig som en idiot för att ingen förstår ens humor. Men det gäller att bara acceptera det faktum i sånna lägen att just nu kanske det inte finns någon bra att snacka med, men det kommer, jag lovar dig, oavsett hur lång tid det tar.

Om det är som att det blir kortslutning när någon pratar med dig eller frågar dig något, försök ändå att ta ett djupt andetag och säg något. Vad som helst. Du kan säga potatismos om du vill, bara du själv känner att du har kontroll över situationen. För som du beskrev det där uppe är ett ett typiskt tecken på panik om det är panikångest du får. 
Din mamma har inga bra tips då, om det nu går i släkten? 🙂 och en fråga, klarar du av redovisningar och liknande?

Min morsa är nog ingen förebild som så när de gäller sociala spel haha.. Vill inte bli som henne om jag säger så. 40 bast och går bara ut några enstaka gånger per år..

jag klarar av att redovisa men jag är skakig på rösten och händerna om man säger så, ramlar på ord osv haha. Men det känns ändå lättare att redovisa för då pratar jag inte direkt med någon :o)

tror det kommer bli lättare när jag pluggar vidare efter sommarn då jag hoppas på att träffa likasinnade människor haha

oINRIo: Vad för slags hemuppgifter kan de va s:?

har ju inte gått så länge men hittills är det ju grejer som att man ska identifiera vissa tankar och tankemönster hos sig själv... + att försöka lista ut någon slags balans mellan acceptans och förbättring elr nåt
sen vet jag inte
som sagt antagligen olika från psykolog till psykolog osv

oINRIo: Mjo, försökte få hjälp utav bup förut, men de tog mig inte så seriös haha.
"säg hej till någon varje dag" var det ända min samtalsperson sa, vilket jag redan gjorde.. :pp

Vilka muppar. Minst sagt. Funderat på skolkurator eller kurator via ungdomsmottagningen? Du ska ju inte behöva ha det så.. att du slutat äta i skolmatsalen pga. rädsla för sociala situationer. Jag har social fobi själv och förstår precis! Jag tror du skulle ha nytta av att prova KBT. Bättre förr än senare.

Lounge:

Vilka muppar. Minst sagt. Funderat på skolkurator eller kurator via ungdomsmottagningen? Du ska ju inte behöva ha det så.. att du slutat äta i skolmatsalen pga. rädsla för sociala situationer. Jag har social fobi själv och förstår precis! Jag tror du skulle ha nytta av att prova KBT. Bättre förr än senare.

Jo jag snackade med kuratorn en gång och sen så var jag tvungen att avboka tiden, så glömde jag att svara på hennes sms om ny tid så nu vågar jag inte höra av mig haha. Så jäkla handikappad egentligen.. Men funderar på att dra till ungdomsmottagningen iallafall, sår i kö för ungdomspsykiatrin atm men sådant kan a månader, jäkla bup.

oINRIo:

Jo jag snackade med kuratorn en gång och sen så var jag tvungen att avboka tiden, så glömde jag att svara på hennes sms om ny tid så nu vågar jag inte höra av mig haha. Så jäkla handikappad egentligen.. Men funderar på att dra till ungdomsmottagningen iallafall, sår i kö för ungdomspsykiatrin atm men sådant kan a månader, jäkla bup.

Jag tror inte d ska vara några problem med skolkuratorn ändå.. Hon förstår nog 🙂 Ungdomsmottagningen har jag bra erfarenhet av iaf. Bra att du ställt dig i kö!

usch hade en moment of weakness där jag blev så jäkla less på allt, så skrev jag till hela min socialkrets- skola, vänner osv om att jag har socialfobi.
Känns kaos och bläblä nu efteråt usch D:

oINRIo: Jo jag snackade med kuratorn en gång och sen så var jag tvungen att avboka tiden, så glömde jag att svara på hennes sms om ny tid så nu vågar jag inte höra av mig haha. Så jäkla handikappad egentligen..

Sånt händer hela tiden. Det är ju hennes jobb att sätta sig in i andras situationer och försöka hjälpa till, så jag tror absolut att hon förstår om du förklarar. 

Jag tror att du kanske behöver sänka dina förväntningar på dig själv litegrann.
Känns som du tar på dig hela ansvaret för samtal osv, när det faktiskt är flera personer iblandade.

Jag gick i kbt för min sociala fobi och det hjälpte mig jättemycket, även fast vissa grejer kunde kännas lite luddiga. Typ trycka på stoppknappen på bussen osv, eftersom jag hade svårt för det ett tag.
Sen hjälpte det mig allmänt att bara ha någon att prata med som lyssnade och förstod. Utifrån det kunde vi också komma på olika sätt att hantera jobbiga situationer och så vidare.

Känner igen mig i det du skriver, från min gymnasietid (snart 10 år sen). Väldigt jobbig känsla! När jag var tonåring och umgicks med eller befann mig bland folk tänkte jag ofta: "vad tänker de om mig?" och "tycker de om mig?". Sedan vände det och nu för tiden är det snarare i stil med: "tycker jag om dem?".

Därför är jag extremt selektiv i mitt umgänge. Jag bryr mig inte vad folk tänker om mig, så länge det inte är människor jag faktiskt bryr mig om och vill ha en relation med.