Aviseringar
Rensa alla

Socialt efterbliven (ibland)


Axel02
Ämnesstartare

Jag har ett stort problem, jag har just börjat gymnasiet och i början kändes det väldigt bra o alla hängde o snackade med alla, men problemet är nu att det har börjat bli väldigt grupperat i klassen och ett tydligt ”killgäng” där de ”coola” är med, jag brukar hänga med dem och är livrädd för att hamna med retardsen i klassen, problemet är att jag dock inte riktigt liksom hänger med någon av dem sådär enskilt och kan knappt komma på nåt o snacka om när man är ensam med nån av dem och det som irriterar mig mest är att jag på träningar och mestadels utanför skolan är jätte social, snackar med allt och alla, men i skolan kan det bara ta stopp liksom, det går inte att upprätthålla en konversation ens en gång, vad ska jag göra???


   
Citera

Hej! Jag hade typ samma problem i nian (går nu i 2:an på gymnasiet). Jag har inte sett nån utav de personerna sen dess, men det var bara att hänga på så länge det varade. Att du har svårt att upprätthålla en konversation kan ju va för att du inte "klickar" med dem. Att va social i skolan är ganska annorlunda jämfört med om man går på någon aktivitet en gång i veckan eftersom man hänger i skolan 24/7 nästan. På gymnasiet har man antingen linjen gemensamt eller typ fester haha, det är bara att hitta något helt enkelt! Det är lättare att prata med folk om man vet vad de gillar att prata om.
Brukar va så också att ju mer man umgås och gör saker så får man mer att prata om, både eftersom man lär känna människorna och för att ju mer man upplever tillsammans desto tightare blir man. Därför brukar fester vara bra, men om du är som jag som försöker fokusera på skolan såhär på gymnasiet (Skål=Tumme ned) så får man satsa på annat.
Hoppas detta var till någon hjälp alls :))


   
SvaraCitera

-Jag hade/har samma problem! Dock slutade jag försöka hitta vänner och kategorisera mig själv. Jag föredrar ensamhet och tycker att det är sjukt lågt att försöka få kontakt med människor så jag bara skiter i vad de tycker och gör för de kommer ändå inte förstå mig. 


   
SvaraCitera