Stereotyp:

Tycker det är helt fel. Om man gör likadant som någon gjort mot en själv är man lika värdelös och vek som den.

+ vettiga människor mår dåligt av att medvetet vålla någon skada.

Bakric:

Är ingen större skillnad utom att fängelsestraff möjligen tär mer på individens psyke.

precis! så varför inte piska dem lite istället.

det återställer maktbalansen vid brott som rör två parter. att göra förövaren till offer och offret till förövare kan vara lärorikt för båda. att spärra in galningen, låta honom tyna bort i ångest och offret bittert vanka ensam i sin lägenhet fyller väl ingen funktion.

tänk på den där kvinnan i något arabland vars man kastat syra i hennes ansikte. domstolen beslutade att som straff, fick hon nu kasta syra i sin mans ansikte. öga för öga. hon valde att låta bli.
det kan ha varit en känslomässig rehabiliteringsprocess för dem båda!

Hjärtlös:

+ vettiga människor mår dåligt av att medvetet vålla någon skada.

kanske spöstraff kan ge sådan insikt.

tycker att det vore okej mot de som spelar dragspel jättehögt på tunnelbanan när man försöker lyssna på musik.

och sånna som står stilla i rulltrappor utan att veta vad "ursäkta" betyder.

samt folk som tycker att det är en bra idé att börja försöka köpa biljetter av spärrvakten i luckan kl 7 en vardag.

Artie:

kanske spöstraff kan ge sådan insikt.

Om man låter bli det, ja. Men vad händer ifall den utsatte väljer att ge förövaren ett sådant straff, i ren ilska, utan att tänka efter? och faktiskt tycker om det!

Jag tycker personligen att våld inte löser någonting, inte i längden. Kanske får personen som får stryk en tankeställare, men det är inte alltid något positivt. Det kan bli precis tvärtom, att offret blir förövare.

Hjärtlös:

Men vad händer ifall den utsatte väljer att ge förövaren ett sådant straff, i ren ilska, utan att tänka efter? och faktiskt tycker om det!

Hjärtlös:

Kanske får personen som får stryk en tankeställare, men det är inte alltid något positivt. Det kan bli precis tvärtom, att offret blir förövare.

offret blir ju "förövare" när hon piskar sin förövare, ja. de båda hamnar en situation med ombytta roller.

men du menar liksom att offret skulle upptäcka någon slags sadistisk lust under piskandet och sedan bli en ny ogärningsman som belastar samhället?

Det hade slutat med att såna som jag, dvs vi som tänder på smärta, skulle kunna begå brott och få belöning för det. Hur har du tänker du nu?

sonson:

Det hade slutat med att såna som jag, dvs vi som tänder på smärta, skulle kunna begå brott och få belöning för det. Hur har du tänker du nu?

dum fråga NÄSTA

elelr ska jag svara ändå
ok
jag tänker som så att det är enklare för er att hitta en piskman via darksideannons än våldtäktstortera andra människor för det kommande straffets skull, så detta är inget reellt problem.

Artie:

men du menar liksom att offret skulle upptäcka någon slags sadistisk lust under piskandet och sedan bli en ny ogärningsman som belastar samhället?

Ja.
Zimbardos experiment och Milgrams experiment är bra exempel på att även människor som inte har blivit utsatta för våld kan alltså utveckla autoritära betéenden. Vem som helst liksom.. det är obehagligt.

Artie:

dum fråga NÄSTA

elelr ska jag svara ändå
ok
jag tänker som så att det är enklare för er att hitta en piskman via darksideannons än våldtäktstortera andra människor för det kommande straffets skull, så detta är inget reellt problem.

Skojar du? Det enda som håller tillbaka mig från att försöka mig på ett bankrån just nu är att jag inte pallar fängelse. Hade jag istället fått lite smisk hade jag utan tvekan gjort det. Ett reelt problem.

Hjärtlös:

Zimbardos experiment och Milgrams experiment är bra exempel på att även människor som inte har blivit utsatta för våld kan alltså utveckla autoritära betéenden. Vem som helst liksom.. det är obehagligt.

Båda exemplen visar hur människan svarar på sociala roller, och blir den roll de ges. Ja, nästan vem som helst kan bli vad som helst.

milgrams experiment visar hur människor agerar under auktoritetspåverkan, att de kan begå andra handlingar än vad de normalt skulle när de inte upplever att de har ett eget ansvar. Det är inte så relevant i det här fallet, då offret med rätt att piska inte lyder under en auktoritet som säger: "piska".

zimbardos är ett socialt experiment som visar hur människor agerar efter den roll de ges och hur hierarkier och auktoritetsroller lockar fram människans elaka sidor.

i min teoretiska spöstraffmodell så ges offret ett val, ja, hon ges ju då också ett överläge över den människa som förgripit sig på henne, på samma sätt som denne haft ett överläge gentemot henne. Just detta rollbyte är poängen med spöstraffsmodellen.

Då experimenten du nämner visar hur människan agerar efter rollen hon ges i ett visst socialt sammanhang säger inte detta någonting om hur hon senare agerar när rollen har upphört och hon återgått till det sociala sammanhang hon brukar vistas i, när hon fått tid att reflektera över rollbytet och sitt agerande med distans till det. De som utsattes för dessa experiment blev inte sadister när de slutat spela rollen, så de bevisar ju inte på något sätt, snarare tvärtom, att offret med rätt att piska skulle börja piska andra när hon återgått till rollen som sig själv.

Artie:

tänk på den där kvinnan i något arabland vars man kastat syra i hennes ansikte. domstolen beslutade att som straff, fick hon nu kasta syra i sin mans ansikte. öga för öga. hon valde att låta bli.

Den situationen var lite väl overkill.
Dels verkade hon helt manisk angående att få tillfoga skada mot honom och dels är syra i ögat permanent.
Tillfällig smärta och ärr på ryggen är nog rimligare än permanent förlorad syn.

sonson:

Det enda som håller tillbaka mig från att försöka mig på ett bankrån just nu är att jag inte pallar fängelse. Hade jag istället fått lite smisk hade jag utan tvekan gjort det. Ett reelt problem.

nej, då min spöstraffsmodell bara är applicerbar på brott som har en tydlig gärningsman och offer.

Bakric:

Den situationen var lite väl overkill.

ja, det håller jag med om.

Bakric:

Tillfällig smärta och ärr på ryggen är nog rimligare än permanent förlorad syn.

ja!

Artie:

i min teoretiska spöstraffmodell så ges offret ett val, ja, hon ges ju då också ett överläge över den människa som förgripit sig på henne, på samma sätt som denne haft ett överläge gentemot henne. Just detta rollbyte är poängen med spöstraffsmodellen.

Jag förstod att det var din mening. En rätt så bra idé, men jag ville visa exempel på vad som kan hända när man blir dispersonaliserad. Visst får människan ett val, men i chocktillstånd är det inte lätt att fatta "rätt" beslut. När man just har blivit utsatt för något så tror jag inte att man kan resonera som man vanligen hade gjort mot ett sådant brott, speciellt inte om förövaren i fråga är en närstående.

Så klart reagerar inte alla människor likadant, men många är väldigt lättpåverkade och låter allt för ofta andra människor påverka deras beslut. Lika så kan många människor bli förändrade efter att ha deltagit i experiment, för alla har inte lika starka psyken.

Så nej, jag tycker fortfarande inte att våld är rätt sätt att lösa ett sådant problem på. Jag skulle själv inte inse mitt fel om jag fick stryk istället för kritik och hjälp.

Artie:

nej, då min spöstraffsmodell bara är applicerbar på brott som har en tydlig gärningsman och offer.

Och det finns inte när man trycker en pistol i huvudet på en annan människa menar du?

Många mår skitdåligt efter att ha jobbat på en bank som blivit rånad.