Jag vill springa och börja cykla.
Jag vet inte om jag skulle skriva i "vår gemensama träningsdagbok" eller om ni skulle tycka det vore intressant om jag gjorde en träningsdagbok hur min process går. 
I vilket fall som helst lyder frågan, hur kan man börja springa med en diagnos? Hur har det gått för er andra?
Förra sommaren började jag jogga lite försiktigt, och det var en fantastisk känsla! 
Jag har försökt med gym, men det är inget som passar mig och min miljö. Sjukgymnast har jag inte heller och gillade inte bilresan. Säger inte att jag aldrig kommer gå dit men föredrar och träna utomhus, så många dofter! 
Det här kom jag fram till första gången jag joggade:
1. Jag tycker intervaller är roliga och det har jag alltid tyckt, till exempel stafett. Det kom jag på för att jag började springa så fort det blev raksträcka och detta en väldigt liten raksträcka, därefter blev det jobbigt så fort det blev backar eller vägen sluttade lite.
2. Jag märkte att det var mycket roligare just därför att jag inte hade någon "klass" bakom som stod och pressade på mig, "klasskompisar" som sprang förbi och ingen "lärare" som stod vid målet, vrålade. 
3. Jag värmer alltid upp innan och efter med övningar jag fått av syrran, också de övningar jag lärt mig från när jag spelade bordtennis.
4. Det gick jättebra med mina kramper och leder, första gångerna jag var ute och joggade. Kallar de för mina "powerwalks" då jag kunde vara ute i tre timmar, och gå samma "bana" med hemska, några av de värsta skolminnen.
Det var inte som förr, att jag fick hjärtklappning och andningsvårigheter men då berodde det givetvis på att min hälsa började bli sämre. Jag kunde också ligga på gräset, helt utmattad och missade lunchen. Självklart ingen som gjorde mig sällskap då och jag frågade inte om det, men kände mig ändå lite övergiven.
5. Tyvärr, eller inte så konstigt egentligen så kände jag att uppstötningarna kom tillbaka när jag joggade förra sommaren. Men det var inte obehagligt, jag saktade ner tempot och promenerade snabbt vid de tillfällena som uppstötningarna kom och sen kunde jag försiktigt börja jogga igen. 
6. Idag har jag hittat perfekta löpningsrundor för mig, någon säger att "Det är ju bra med backar, då får man motstånd" men är det något man vill ha innan man ens hunnit börja jogga? Då blir det promenad på direkten, i alla fall för mig.
7. Nu glömde jag bort mig, sitter med benen högt upp och har inte haft några svullna fötter denna sommaren.. (yeah!) 
Men därför att jag får sådan "träning" efter mitt jobb och promenaden jag försöker gå oftare hem, som är 2km promenad med backar och är det motvind... ja, då skakar mina ben efteråt som om jag vore skelettet i min garderob. 
(när det dansar)
Min syster har också en löparsträcka, utanför hennes dörr som sträcker sig i flera mil genom staden. Jag har tänkt att jag vill gå den och se hur den ser ut, men aldrig blivit av. Hon brukade åka med Inlines där. Jag undrar om det kan ge en annan sorts träning med?
Diskutera gärna fritt, glöm inte bort att jag har en diagnos. Säg vad ni tycker om mina tankar och funderingar! 
8. Idag ska jag till Småland över dagen, och lämnar kameran hemma. Jag tänker fokusera på och gå mina "powerwalks" där. Gråter lite, jag och min familj kan inte komma dit hur som helst längre. Min moster och hennes familj äger morfars hus nu. Morfar är gammal, snart kommer jag inte få hålla hans stora händer och se hans "skomakartumme" 
En till sak, hur ser kroppsformen ut när man springer? fått en beskrivning om detta men glömt, tycker det är svårare, framför allt obehagligare med att jogga än och springa. Kan det bero på att jag inte har hittat rätt form, och en anledning till att intervaller känns roligare?
Jag är högerhänt, men ibland gör jag vissa saker med vänster.
Tänkte hela tiden på hur jag satte ner foten, vilken av fötterna jag skulle börja gå med först. Har ni vart med om den känslan förut? Vid friluftsdagar, då ska man springa så fort som möjligt vid start.
Vad för diagnos rör det sig om? (du behöver inte svara)Gissar att det är bäst att fråga läkare om sådana här saker oavsett
Inte Jung:
Vad för diagnos rör det sig om? (du behöver inte svara)Gissar att det är bäst att fråga läkare om sådana här saker oavsett
Mina läkare blir bara glada om diagnosen sprids, speciellt då det finns andra läkare som alltid frågar vad det är jag har. Jag berättar det gärna i pm, ni kanske har läst denna artikeln, är bara försiktig med och dela ut namnet öppet på en forumsida med många läsare. 
Diagnosen är ett relativt nyidentifierad syndrom. Syndromet är ett av de vanligare genetiska syndromen efter Downs syndrom. Ungefär 25 svenska barn föds årligen med syndromet. Andelen diagnostiserade barn i Göteborg är större än i övriga delar av regionen, förmodligen på grund av större medvetenhet och kännedom om syndromet i Göteborg.
SkeletonGirl:
Mina läkare blir bara glada om diagnosen sprids, speciellt då det finns andra läkare som alltid frågar vad det är jag har. Jag berättar det gärna i pm, ni kanske har läst denna artikeln, är bara försiktig med och dela ut namnet öppet på en forumsida med många läsare. 
Menade att typ om saker kan vara för ansträngande för besvär eller så så är nog läkare rätt person att råda om i vilken grad och hur man kan belasta sig och så
Inte Jung:
Menade att typ om saker kan vara för ansträngande för besvär eller så så är nog läkare rätt person att råda om i vilken grad och hur man kan belasta sig och så
Aha, nej hos mig var besvären de jag redan tagit upp (backarna är svårast att klara av) och kommit över en del av dem, som med andningsproblemet.
Jag har inte alls så jobbigt som andra med min diagnos har, det enda är att jag blir "tröttare" fortare än vanliga och behöver vila mer. Jag får inte "lss" "daglig verksamhet" och förra året hade jag färdtjänst men är tydligen "för frisk" för det nu. Får jämt höra att jag haft tur.
Spänner väl lite och är rädd för att börja träna om uppstötningarna kommer tillbaka, men det berodde också för att hälsan var så besvärlig den perioden. Har en hjärtklaff som är en del av orsaken till min ork..
Ju mer jag tänker på uppstötningarna lär jag nog undvika och springa. Men tänker jag positivt så klarar jag av det mesta och ser att det faktiskt går.
Skaffa en pt Annars har jag gått idrott och hälsa specialisering. Men iom att jag inte vet något om syndromet så har jag ingen aning om hur du tränar bäst med just dina förutsättningar.
SDniklas:
Skaffa en pt
Pt = personlig tränare? Jag frågade om det och ville ha (bara) för att han var skitsnygg men alldeles för mycket pengar 
Var har ni mobiler/musikspelare någonstans? Jag har provat alla kläder hemma, min favorit är en Nike-kofta men öppnar man den går det ju inte och springa utan att störa sig på hur mycket den flyger omkring. Jag har försökt med midje väska men bandet gick sönder och mobilfodral som hänger runt halsen. Jag köpte ett par fantastiska träningsbyxor förra året, tänkte inte alls på att jag behövde några fickor just då. 
hade en sån mobilhållare man kunde fästa på överarmen, men nu när jag slarvat bort det så håller jag i mobilen
superpojken:
hade en sån mobilhållare man kunde fästa på överarmen, men nu när jag slarvat bort det så håller jag i mobilen
Ah, just det! Undra vad dem kallas var du nöjd med den annars innan du slarvade bort den?
Jag kom hem med så mycket värk idag, promenerade en snabb runda på grusvägarna för att hinna fota innan solen gick ner, men det var den smärtsammaste fotorundan jag gjort ska ni veta! Låren och vaderna värker fortfarande, knäskålarna skakar lite. Känner mig som en värdelös groda, en groda som inte orkar hoppa. Hur ska den få tillbaka sina krafter igen? Denna värk har jag haft i en vecka, men nu är det som jobbigast. Är det bara och promenera mer, hur mycket ska jag stretcha när jag har värk som antagligen kommer från caféet? 
