Forumet - Stockholmska

Stockholmska

712 0 18

Spana också in:

Samma för mig. Sen är det väl att det är både att blandar Ä och E vartannat när man inte ska säga som man ska. Nu är jag inte expert på ämnet, jag talar inte ens stockholmska. Men min poäng är att man använder E istället för Ä eller Ä istället för E, det är samma princip vilket var min poäng, man blandar ihop E och Ä om vartannat.

PWr:
Jag själv och hela min släkt är från Stockholm och har dialekten. Det är tvärtom.

Haien:
Fast jo det är överlag tvärt om.

Det har blivit så knas med dialekter numera. Enklare att resa omkring och man kommunicerar kors och tvärs över landet igenom television, internet, telefon och vänner och så vidare... så dialekter är svårare att sätta fingret på nuförtiden.
Finns även olika generationer inom dialekter. Ens mormor som är 90 år har växt upp med annat än vad dagens ungdom har. Men i Stockholm har man använt mycket slang igenom åren, det finns internetsidor där vanliga slagord används som man kan koncentrera på Stockholmsområdet.

Många i tal ersätter gärna [Ä] bokstaven med [E]. Jag eter, Jag er. Men yngre generationer har börjat med [EÄ] istället, Jag eäter så det är en liten blandning. Sedan förstärker man vissa [E] i vissa fall som med "Det" som uttalas Dät fast skrivs Det. Ibland skiter man också fullständing att avsluta orden i uttal som "De e inte så mycke som ja trodde"="Det är inte så mycket som jag trodde" man förkortar alltså vissa ord för att det flyter bättre i munnen.

Det finns flera sådana grejor med uttal osv... Man använder också ord som bibblan=biblioteket tvättan=tvättstugan ryggan=ryggsäcken också [arn] ändelser som försäljarn=försäljaren fixarn=fixaren mobbarn=mobbaren lärarn=läraren bagarn=bagaren osv... du hajar. Finns massor mer men det är lite.

Förr, alltså långt tillbaka 1800-1930 typ så använda man ord med rarna, tror dock bara till olika grupper (plural) personer som i snickrarna, mödrarna.

Crysilis: Det har blivit så knas med dialekter numera. Enklare att resa omkring och man kommunicerar kors och tvärs över landet igenom television, internet, telefon och vänner och så vidare... så dialekter är svårare att sätta fingret på nuförtiden.
Finns även olika generationer inom dialekter. Ens mormor som är 90 år har växt upp med annat än vad dagens ungdom har. Men i Stockholm har man använt mycket slang igenom åren, det finns internetsidor där vanliga slagord används som man kan koncentrera på Stockholmsområdet.

Många i tal ersätter gärna [Ä] bokstaven med [E]. Jag eter, Jag er. Men yngre generationer har börjat med [EÄ] istället, Jag eäter så det är en liten blandning. Sedan förstärker man vissa [E] i vissa fall som med "Det" som uttalas Dät fast skrivs Det. Ibland skiter man också fullständing att avsluta orden i uttal som "De e inte så mycke som ja trodde"="Det är inte så mycket som jag trodde" man förkortar alltså vissa ord för att det flyter bättre i munnen.

Det finns flera sådana grejor med uttal osv... Man använder också ord som bibblan=biblioteket tvättan=tvättstugan ryggan=ryggsäcken också [arn] ändelser som försäljarn=försäljaren fixarn=fixaren mobbarn=mobbaren lärarn=läraren bagarn=bagaren osv... du hajar. Finns massor mer men det är lite.

Förr, alltså långt tillbaka 1800-1930 typ så använda man ord med rarna, tror dock bara till olika grupper (plural) personer som i snickrarna, mödrarna.
Nja. En brukar fortfarande höra typ vad folk kommer ifrån t.ex. En skåning eller en väsgöte är fortfarande relativt distinkta dialekter.