Aviseringar
Rensa alla

Stora relationstråden


Hur:

Skulle du vilja ha fler vänner?

Ja såklart, hade gärna haft ett "gäng" liksom.
Men det är inget jag har brottom med, mitt liv har ju precis börjat


   
SvaraCitera

L Y S:

Ok, isf är jag glad för din skull. Vänner kommer och går...du har iaf en del folk på forumet här som är lite som vänner.

Mja inte direkt, då har vi nog olika uppfattningar om vad vänner är


   
SvaraCitera
L Y S
Ämnesstartare

Hur: Bor långt bort, bara.

Ok, det är inte lätt när det är stora avstånd.

Hur: Fint av dig att du vill hjälpa andra, tycker att det märks en del på forumet. Du är ganska aktiv men man vet egentligen inte så mycket om dig.

Jag är rätt privat av mig så det tar emot att dela med mig allt för mycket av mig själv. Min vilja att hjälpa kommer ifrån min egen kamp med livet och därmed även min sympati för andra som har det tungt.


   
SvaraCitera
L Y S
Ämnesstartare

Bananlåda: Mja inte direkt, då har vi nog olika uppfattningar om vad vänner är

Kanske, men det finns olika grader av vänskap. Att diskutera med varandra, dela erfarenheter, stödja, skämta o.s.v. är en viss form av vänskap även om den inte är särskilt djupgående.


   
SvaraCitera
Nerium

Jag finner relationer svårt. Är likt du själv, mycket blyg samt
introvert. Detta har gjort att jag varit ensam i mitt liv. Som exempel
har mina helger bestått av enslighet, så länge jag kan minnas. Nu på
senare år har jag börjat arbeta med mig själv, för att blygheten inte
skall få huvudrollen. Tycker om att vara med människor, mår som bäst då.
Behöver absolut ensamtid, men haft för mycket av det. Depression och
isolering är ingen trevlig kombination. Självförakt och förlorad
livslust blir ett faktum. Jag mår inte alls bra psykiskt, livet har
varit hårt mot mig. Varit deprimerad och suicidal i många år, vilket jag
fortfarande är till viss mån. Lider dessutom av grov tvångssyndrom.
Detta innebär destruktiva och elaka tankar i huvudet, ständigt. När jag
umgås med människor som jag tycker gott om, glömmer jag mörkret för en
stund. Munter och tillfreds. Denna stund av ljus kan få mig att må bra i
veckor och agerar likt någon slags mening, får mig att se framemot
ting. 

Blivit säkrare i mig själv samt duktigare på att handla i
sociala situationer och därför även fått ett bredare spektrum av
relationer i mitt liv. Började med att ta initiativ. Satte mig bredvid
någon i klassen som jag var nyfiken på och startade en konversation.
Detta genom att, exempelvis erbjuda mig själv och hjälpa henne med
uppgiften vi fått. Därefter frågade jag om det var okej att hänga
någonting på rasten. Raster ger fler luckor för konversationer och vi
pratade på om allt möjligt. Fann det väsentligt att ställa följdfrågor, trots att jag tyckte det var skrämmande. Det höll konversationen vid liv och vi lär de
känna varandra desto bättre. Fann gemensamma nämnare. Gav ett flyt och pinsamma tystnader var inte längre en
självklarhet. Följde med henne ut när hon skulle ta en paus för en
cigarett, trots att kylan tycktes bitande, höll jag henne sällskap.
Denna korta stund i kylan med blickarna vilande i varandras, skapade
ett djup, en förståelse, ett språk utan ord. När hon rökt klart, gick vi in och fortsatte
med uppgiften tillsammans. Vid skoldagens slut frågade jag
henne, om hur hon skulle ta sig hem, varpå hon svarade att hon skulle ta
bussen. Följde henne till bussen och vi bytte medier. Vi sade adjö och
kramades. Vips hade jag en kompis, bara sådär?

Aldrig tidigare
hade jag lyckats skaffa mig vänner på egen hand. Denna dag höll mig på
ljuvt humör en längre tid. Bibehöll kontakten både på medier och i
skolan. Nu var jag inte längre ensam på rasterna. Fantastiskt. Inte
kommit så långt som att fråga om umgänge på helger eller utanför skolan.
Men jag är ändå stolt över mig själv, att jag vågar och utvecklas.
Livet tycks rikare.

Det jag vill komma fram till egentligen, är
att våga. Börja med någonting smått, som att hälsa på någon främmande i
korridoren. Bygg vidare. Var snäll mot dig själv och gå utanför din
komfort. Det går, trots blygsamhet samt dålig självkänsla. Ger så
mycket. Det som tycktes så svårt, likt sociala situationer och umgänge
känns nu lättare för mig. Mår bättre än vad jag gjort på länge, trots svackor.


   
SvaraCitera
Hur
 Hur

Nerium

Du påminner om någon som jag känner IRL. På ett bra sätt! 


   
SvaraCitera
Nerium

Hur:

Du påminner om någon som jag känner IRL. På ett bra sätt! 

Jaså? Vad härligt, fin du är... Hjärta


   
SvaraCitera

L Y S:

Kanske, men det finns olika grader av vänskap. Att diskutera med varandra, dela erfarenheter, stödja, skämta o.s.v. är en viss form av vänskap även om den inte är särskilt djupgående.

Inte enligt mig, inte för mig iallafall


   
SvaraCitera
L Y S
Ämnesstartare

Bananlåda: Inte enligt mig, inte för mig iallafall

Ok, vad anser du är minimumkriterium för att något ska vara en vänskap, även en ytligare sådan?


   
SvaraCitera
L Y S
Ämnesstartare

Nerium: Jag mår inte alls bra psykiskt, livet har varit hårt mot mig. Varit deprimerad och suicidal i många år

Nerium: När jag umgås med människor som jag tycker gott om, glömmer jag mörkret för en stund. Munter och tillfreds. Denna stund av ljus kan få mig att må bra i veckor och agerar likt någon slags mening, får mig att se framemot ting.

Känner igen mig i det du skriver, både mörkret och ljuset, det är också därför jag försöker få folk att se ljuset trots allt mörker. 

Nerium: Blivit säkrare i mig själv samt duktigare på att handla i sociala situationer och därför även fått ett bredare spektrum av relationer i mitt liv. Började med att ta initiativ. Satte mig bredvid någon i klassen som jag var nyfiken på och startade en konversation. Detta genom att, exempelvis erbjuda mig själv och hjälpa henne med uppgiften vi fått. Därefter frågade jag om det var okej att hänga någonting på rasten. Raster ger fler luckor för konversationer och vi pratade på om allt möjligt. Fann det väsentligt att ställa följdfrågor, trots att jag tyckte det var skrämmande. Det höll konversationen vid liv och vi lär de känna varandra desto bättre. Fann gemensamma nämnare. Gav ett flyt och pinsamma tystnader var inte längre en självklarhet. Följde med henne ut när hon skulle ta en paus för en cigarett, trots att kylan tycktes bitande, höll jag henne sällskap. Denna korta stund i kylan med blickarna vilande i varandras, skapade ett djup, en förståelse, ett språk utan ord. När hon rökt klart, gick vi in och fortsatte med uppgiften tillsammans. Vid skoldagens slut frågade jag henne, om hur hon skulle ta sig hem, varpå hon svarade att hon skulle ta bussen. Följde henne till bussen och vi bytte medier. Vi sade adjö och kramades. Vips hade jag en kompis, bara sådär?

Det värmer själen att läsa det här. Hjärta 

Nerium: Aldrig tidigare hade jag lyckats skaffa mig vänner på egen hand. Denna dag höll mig på ljuvt humör en längre tid. Bibehöll kontakten både på medier och i skolan. Nu var jag inte längre ensam på rasterna. Fantastiskt. Inte kommit så långt som att fråga om umgänge på helger eller utanför skolan. Men jag är ändå stolt över mig själv, att jag vågar och utvecklas. Livet tycks rikare.

Mitt livsmotto är "I am my own savior", och det stämmer väldigt väl. Man kan få hjälp på vägen med stöd, råd o.s.v. men i slutändan är det ens egen vilja som är ens bästa verktyg och vän i livet.

Nerium: Det jag vill komma fram till egentligen, är att våga. Börja med någonting smått, som att hälsa på någon främmande i korridoren. Bygg vidare. Var snäll mot dig själv och gå utanför din komfort. Det går, trots blygsamhet samt dålig självkänsla. Ger så mycket. Det som tycktes så svårt, likt sociala situationer och umgänge känns nu lättare för mig. Mår bättre än vad jag gjort på länge, trots svackor.

Svackor är oundvikliga, men som du skriver är det hur man mår på det stora hela som är det viktiga och att det totalt sett går i bra riktning.


   
SvaraCitera

L Y S:

Ok, vad anser du är minimumkriterium för att något ska vara en vänskap, även en ytligare sådan?

Vet inte riktigt, aldrig haft en riktig vän så vet inte. Hängde med lite folk på högstadiet men anser inte att dom är vänner, inte längre iallafall


   
SvaraCitera
Nerium

L Y S:

Kloka ord från dig. Tack för att du tog dig tid och läsa min text. Du tycks mycket fin som person! Hjärta


   
SvaraCitera

Nerium:
Jag finner relationer svårt. ...

... Börja med någonting smått, som att hälsa på någon främmande i
korridoren. Bygg vidare. Var snäll mot dig själv och gå utanför din
komfort. Det går, trots blygsamhet samt dålig självkänsla. Ger så
mycket. Det som tycktes så svårt, likt sociala situationer och umgänge
känns nu lättare för mig. Mår bättre än vad jag gjort på länge, trots svackor. 

Hej! Hela det här inlägget som du har skrivit gjorde mig glad nu när jag läste det. För jag känner igen mig själv! Det är också fantastisk härligt att kunna relatera till en positiv utgång om man kan formulera det så Glad


   
SvaraCitera

Det du berättar om att ni blev vänner, precis som LYS sa, värmer både hjärtat och för mig för det tankarna till en vän som jag har. Vi lärde känna varandra vid sidan av skolan, men sedan började han i en klass under mig i gymnasiet. Eftersom vi gick i olika klasser och årgångar syntes vi väldigt sällan i skolan, men en dag då vi hade schemabrytande prova-på tid för olika kurser såg han mig och och kom fram och satte sig på stolen brevid. Han gjorde verkligen min dag, och jag minns dagen ungefär som en liten solstråle i den i övrigt gråare vardagen. Om ni någon gång har sett sån där film med två ”udda”/utstötta klasskompisar som gör allt tillsammans utan att bry sig om vad skolan tycker eller tror om dem, t.ex. dansar fult av glädje mitt i korridoren (kommer inte riktigt på några exempel), så kändes den dagen. I stunden under lektionen, och i en stund efter, var det som om alla andra i rummet eller som sen gick förbi var ”suddiga” och snabbspolades. Tiden stod väl i princip still, eller fokus fanns bara i en liten glad bubbla omkring oss.


   
SvaraCitera

Mitt namn, maya elijah Efter 12 års äktenskap grälade min man och jag på ett eller annat sätt tills han slutligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin pappa igen. Jag försökte vara stark bara mot barnen, men jag kunde inte kontrollera smärtan som plågade mitt hjärta, mitt hjärta var fyllt av sorger och smärtor eftersom jag var verkligen kär i min man. Jag tänker på honom varje dag och natt och jag önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och behövde hjälp, så jag sökte hjälp online och hittade en webbsida som antyder att Dr Alaba kunde hjälpa hans tidigare ex att återvända. Så jag kände att jag borde ge det ett försök. Jag kontaktade honom och han sa till mig vad jag skulle göra. Jag gjorde det och sedan gjorde han mig till en kärleksförtrollning. 48 timmar senare ringde min man mig verkligen och berättade att han verkligen saknar barnen också, så fantastiskt!! Så, så han kom tillbaka den dagen, med mycket kärlek och glädje, och bad om ursäkt för sitt misstag och smärtan han tillfogade mig och barnen. Vårt äktenskap var starkare än tidigare, allt tack vare Dr. alaba. Han är så mäktig och jag bestämde mig för att dela min historia på nätet att Dr alaba var en sann och kraftfull trollkarl. Jag kommer alltid att be att hon lever länge för att hjälpa sina barn i nöden, om du är här och behöver ett ex tillbaka eller din man har gått vidare till en annan kvinna, sluta gråta, kontakta detta kraftfulla stavningshjul direkt. Här är hans kontaktadress på: {dralaba3000@gmail.com} eller WhatsApp / viber honom via hans kontakt nedan +1(425) 477-2744 Tack Dr. alaba.


   
SvaraCitera