Forumet - Stora relationstråden

Stora relationstråden

3341 1 30

Spana också in:


Nerium: Jag mår inte alls bra psykiskt, livet har varit hårt mot mig. Varit deprimerad och suicidal i många år
Nerium: När jag umgås med människor som jag tycker gott om, glömmer jag mörkret för en stund. Munter och tillfreds. Denna stund av ljus kan få mig att må bra i veckor och agerar likt någon slags mening, får mig att se framemot ting.
Känner igen mig i det du skriver, både mörkret och ljuset, det är också därför jag försöker få folk att se ljuset trots allt mörker. 

Nerium: Blivit säkrare i mig själv samt duktigare på att handla i sociala situationer och därför även fått ett bredare spektrum av relationer i mitt liv. Började med att ta initiativ. Satte mig bredvid någon i klassen som jag var nyfiken på och startade en konversation. Detta genom att, exempelvis erbjuda mig själv och hjälpa henne med uppgiften vi fått. Därefter frågade jag om det var okej att hänga någonting på rasten. Raster ger fler luckor för konversationer och vi pratade på om allt möjligt. Fann det väsentligt att ställa följdfrågor, trots att jag tyckte det var skrämmande. Det höll konversationen vid liv och vi lär de känna varandra desto bättre. Fann gemensamma nämnare. Gav ett flyt och pinsamma tystnader var inte längre en självklarhet. Följde med henne ut när hon skulle ta en paus för en cigarett, trots att kylan tycktes bitande, höll jag henne sällskap. Denna korta stund i kylan med blickarna vilande i varandras, skapade ett djup, en förståelse, ett språk utan ord. När hon rökt klart, gick vi in och fortsatte med uppgiften tillsammans. Vid skoldagens slut frågade jag henne, om hur hon skulle ta sig hem, varpå hon svarade att hon skulle ta bussen. Följde henne till bussen och vi bytte medier. Vi sade adjö och kramades. Vips hade jag en kompis, bara sådär?
Det värmer själen att läsa det här. Hjärta 

Nerium: Aldrig tidigare hade jag lyckats skaffa mig vänner på egen hand. Denna dag höll mig på ljuvt humör en längre tid. Bibehöll kontakten både på medier och i skolan. Nu var jag inte längre ensam på rasterna. Fantastiskt. Inte kommit så långt som att fråga om umgänge på helger eller utanför skolan. Men jag är ändå stolt över mig själv, att jag vågar och utvecklas. Livet tycks rikare.
Mitt livsmotto är "I am my own savior", och det stämmer väldigt väl. Man kan få hjälp på vägen med stöd, råd o.s.v. men i slutändan är det ens egen vilja som är ens bästa verktyg och vän i livet.

Nerium: Det jag vill komma fram till egentligen, är att våga. Börja med någonting smått, som att hälsa på någon främmande i korridoren. Bygg vidare. Var snäll mot dig själv och gå utanför din komfort. Det går, trots blygsamhet samt dålig självkänsla. Ger så mycket. Det som tycktes så svårt, likt sociala situationer och umgänge känns nu lättare för mig. Mår bättre än vad jag gjort på länge, trots svackor.
Svackor är oundvikliga, men som du skriver är det hur man mår på det stora hela som är det viktiga och att det totalt sett går i bra riktning.




Nerium: Jag finner relationer svårt. ...

... Börja med någonting smått, som att hälsa på någon främmande i korridoren. Bygg vidare. Var snäll mot dig själv och gå utanför din komfort. Det går, trots blygsamhet samt dålig självkänsla. Ger så mycket. Det som tycktes så svårt, likt sociala situationer och umgänge känns nu lättare för mig. Mår bättre än vad jag gjort på länge, trots svackor. 
Hej! Hela det här inlägget som du har skrivit gjorde mig glad nu när jag läste det. För jag känner igen mig själv! Det är också fantastisk härligt att kunna relatera till en positiv utgång om man kan formulera det så Glad
Det du berättar om att ni blev vänner, precis som LYS sa, värmer både hjärtat och för mig för det tankarna till en vän som jag har. Vi lärde känna varandra vid sidan av skolan, men sedan började han i en klass under mig i gymnasiet. Eftersom vi gick i olika klasser och årgångar syntes vi väldigt sällan i skolan, men en dag då vi hade schemabrytande prova-på tid för olika kurser såg han mig och och kom fram och satte sig på stolen brevid. Han gjorde verkligen min dag, och jag minns dagen ungefär som en liten solstråle i den i övrigt gråare vardagen. Om ni någon gång har sett sån där film med två ”udda”/utstötta klasskompisar som gör allt tillsammans utan att bry sig om vad skolan tycker eller tror om dem, t.ex. dansar fult av glädje mitt i korridoren (kommer inte riktigt på några exempel), så kändes den dagen. I stunden under lektionen, och i en stund efter, var det som om alla andra i rummet eller som sen gick förbi var ”suddiga” och snabbspolades. Tiden stod väl i princip still, eller fokus fanns bara i en liten glad bubbla omkring oss.

Oswin00: Om ni någon gång har sett sån där film med två ”udda”/utstötta klasskompisar som gör allt tillsammans utan att bry sig om vad skolan tycker eller tror om dem, t.ex. dansar fult av glädje mitt i korridoren (kommer inte riktigt på några exempel), så kändes den dagen. I stunden under lektionen, och i en stund efter, var det som om alla andra i rummet eller som sen gick förbi var ”suddiga” och snabbspolades. Tiden stod väl i princip still, eller fokus fanns bara i en liten glad bubbla omkring oss.
Hjärta