Forumet - Stora tråden om psykisk ohälsa

Stora tråden om psykisk ohälsa

502 0 13
Det här är en samlingstråd för diskussioner om psykiska problem.
Här kan man ge tips, råd, dela med sig av sina egna erfarenheter, stödja dem som har det tungt m.m.

Har du psykiska problem? Hur länge har du haft det? Får du någon professionell hjälp?

Jag har försökt ett antal gånger att skriva nåt men det blir inte bra.

Det enda jag kan säga är att Jag håller på att förstöra mig själv och vet inte vad jag ska göra åt det. Jag lever bokstavligen en halv dag i taget, vet inte hur jag ska överleva annars. Tiden står helt stilla. Jag mår bara bra när jag är med min "flickvän" men det är inte ett botemedel, får mig bara att glömma allt ont.
Jag vet inte vad nånting beror på, jag bara mår dåligt utan anledning. Är fast i en ond cirkel och vet inte hur jag hamna i den eller hur jag kommer ut.
Jag har tagit medicin (vilket jag är emot igentligen) och jag har snackat med alla sorts personer man kan snacka med tror jag.
Vet inte vad jag ska skriva mer, räknas kanske inte som psykiskt problem

Bananlåda: Jag har försökt ett antal gånger att skriva nåt men det blir inte bra.

Det enda jag kan säga är att Jag håller på att förstöra mig själv och vet inte vad jag ska göra åt det. Jag lever bokstavligen en halv dag i taget, vet inte hur jag ska överleva annars. Tiden står helt stilla. Jag mår bara bra när jag är med min "flickvän" men det är inte ett botemedel, får mig bara att glömma allt ont.
Jag vet inte vad nånting beror på, jag bara mår dåligt utan anledning. Är fast i en ond cirkel och vet inte hur jag hamna i den eller hur jag kommer ut.
Jag har tagit medicin (vilket jag är emot igentligen) och jag har snackat med alla sorts personer man kan snacka med tror jag.
Vet inte vad jag ska skriva mer, räknas kanske inte som psykiskt problem
Har du fått en diagnos och vilka mediciner tar du? 

Dindoonuffin:
Har du fått en diagnos och vilka mediciner tar du? 
Nej jag fick ingen diagnos eftersom att när jag skulle svara på ett sånt depressions papper så mådde jag bättre. Det går mycket i perioder, vänder på dagar och ibland timmar. Antar att det har med att min morfar är manodepressiv och att jag o mamma fått lite av det.
Medicin vet jag inte riktigt, escilatopram tror jag det hette. Tydligen så är det inte det vanliga ungdomar brukar få, vet inte varför jag var så speciell. Började i 8:an typ och tog det i två år, det hjälpte lite men det rundade bara kanterna liksom. Efter ett tag gick jag med på att höja dosen lite men det gjorde inte så stor skillnad.

Men det spelar ingen roll för jag varken vill eller behöver en diagnos, det finns inget som kan hjälpa mig endå. Jag kommer inte ta nå piller skit och att sitta i en stol prata med en tant är bullshit

Spana också in:


Bananlåda: Det enda jag kan säga är att Jag håller på att förstöra mig själv och vet inte vad jag ska göra åt det.
Upplever du självhat? Det känns som att du är i en depression, men det är inget konstigt egentligen när du inte kan ha ett liv som du vill ha det p.g.a. att psyket jävlas. Så som jag ser det kan man komma ur det måendet på två sätt, antingen genom att aktivt förändra livet så att det blir så som man vill att det ska vara eller acceptera att det inte går och sedan försöka göra det bästa av läget. Jag har alltid fascinerats av hur t ex Steven Hawking m.fl. trots alla hälsoproblem försökte göra det bästa av sitt liv. Så det är inte kört bara för att man har problem med hälsan.


L Y S:
Upplever du självhat? Det känns som att du är i en depression, men det är inget konstigt egentligen när du inte kan ha ett liv som du vill ha det p.g.a. att psyket jävlas. Så som jag ser det kan man komma ur det måendet på två sätt, antingen genom att aktivt förändra livet så att det blir så som man vill att det ska vara eller acceptera att det inte går och sedan försöka göra det bästa av läget. Jag har alltid fascinerats av hur t ex Steven Hawking m.fl. trots alla hälsoproblem försökte göra det bästa av sitt liv. Så det är inte kört bara för att man har problem med hälsan.

Jo men det är det som är grejen, hur mycket jag än vill förändra så gör jag inte det

Bananlåda: Jo men det är det som är grejen, hur mycket jag än vill förändra så gör jag inte det
Det brukar betyda att en del av en själv inte vill att saker ska förändras, oftast p.g.a en känsla av otrygghet inför det okända, rädsla för vad andra ska tycka, rädsla för att misslyckas, rädsla för att svika en själv och andra o.s.v. Känner du igen dig i något av det, eller är det kanske något annat som bromsar?

L Y S:
Det brukar betyda att en del av en själv inte vill att saker ska förändras, oftast p.g.a en känsla av otrygghet inför det okända, rädsla för vad andra ska tycka, rädsla för att misslyckas, rädsla för att svika en själv och andra o.s.v. Känner du igen dig i något av det, eller är det kanske något annat som bromsar?
Mja jag tror inte det, enda jag vill nu är att mitt liv ska förändras