okej, det är såhär.. för ca ett år sen lärde jag känna en kille som blev en av mina absolut bästa vänner.. jag har pojkvän men det funkade bra ändå.. iaf, jag har inte många nära vänner och den här killen blev den som känner mig bäst av alla förrutom min pojkvän... men iaf, han blev kär i mig.. det funkade iaf tills min pojkvän en dag gick på honom och muckade på fyllan, de blev lite problem och veckan därpå hände samma sak igen på fyllan... det slutade med att jag och kompisen blev ovänner pga massa missförstånd osv.. sen efter två månader blev vi vänner igen (: vi kom varandra närmare än tidigare och förstod varandra bättre osv.. han sa att hans känslor hade försvunnit mer eller mindre, vi har vart med varandra nu flera gånger och iaf, förra veckan var vi ute på samma disco, vi dansade och hade kul, utan att göra något.. helt plötsligtk kommer två killar från min stad fram och frågar varför vi strular osv.. det slutade med att dom började tjaffsa.. jag och killkompisen började tjaffsa lite med, senare på natten pratade vi igenom allt, det visade sig att han hade blivit kär i mig igen, och att han därför inte orkade vara kompis längre för att han inte ville anstränga sig, och att han absolut inte orkar med massa bråk bara för att han är kompis med mig.. så vi gick ifrån varandra som vänner för jag är ju tvungen att acceptera de.. men nu mår jag så jävla dåligt, känner mig ensam osv... visst , jag har pojkvän och allt sånt där.. men man är inte alltid med sin pojkvän , all den andra tiden är över nu och visst, jag kan vara med mina andra vänner, men det är en bit som fattas helt enkelt ... jag vet inte vad jag ska göra? Kan ju inte höra av mig till honom och börja toffla när jag har sagt att jag inte ska höra av mig mer... hjälp mig, skitdeppig!