känns som att vissa har mer och andra mindre. att det framförallt är så det verkar vara livet ut.
jag menar, jag har träffat en del idioter. så väl vuxna som yngre och jag har en känsla av att de yngre aldrig kommer att komma upp till den "normala" nivån av sunt förnuft. inte heller att de vuxna har haft sunt förnuft när de var yngre.
ni vet när man bara känner att den här personen är vettig? för mig känns det som att vissa aldrig kommer att kunna resonera på min nivå, trots att jag inte är överintelligent själv.
kan man se en skillnad på sunt förnuft och intelligens? anser att man borde kunna det. du kan säkert vara rätt ointelligent men ändå ha ambition, tänka igenom saker, fatta bra beslut etc.
och du kan säkert som väldigt intelligent vara ganska dum ibland. bara lite allmänt efter när det kommer till att kunna fundera kring saker, resonera, möta olika människor utan att döma etc.
så är detta två skilda saker och stannar majoriteten på sin "förnuftsnivå" livet ut?
vad påverkar vilken nivå man hamnar på? uppfostran? miljö? gener?
blev säkert lite otydligt nu, men ah
Nog mest uppfostran som påverkar. Sen givetvis umgänge
Mestadels handlar det nog om uppfostran. Men jag tror en del kan "uppfostra" sig själv, så behöver ju inte enbart bero på föräldrar och så.
lacedunlaced:
kan man se en skillnad på sunt förnuft och intelligens
Min uppfattning är att graden av intelligens är en förutsättning man fått och sunt förnuft är hur man använder intelligensen. Så ja det finns en skillnad.
Sunt förnuft och intelligens är absolut två olika saker. Någon kan t ex vara otroligt intelligent när det kommer till naturkunskap och sådant, men handla helt fel i etiska situationer osv. Jag är inte direkt bra på NO-ämnen eller matte men jag har sunt förnuft vad gäller alkohol och rökning m.m.
Sunt förnuft är jävligt subjektivt.
Förnuft är förmågan att handla på ett sätt som gynnar de syften man har och skyddar en från nackdelar. Det skiljer sig alltså åt beroende på vilka mål man har och vilket samhälle man lever i.
Intelligens är förmågan att se saker från flera olika håll, att dra slutsatser, att se bakomliggande orsaker till varför saker är som de är, att förstå kunskap och inte bara minnas den, etc. Det ligger på ett annat plan.
Människor befinner sig på helt olika utvecklingsnivå. Det beror på uppväxt, umgänge, intressen, etc, men framför allt beror det på om man haft det lätt eller svårt i livet.
En person som haft det svårt har haft anledning att ifrågasätta saker, att tänka och därmed utveckla tankeförmågan.
En person som haft det lätt i livet har inte behövt ifrågasätta något eftersom dom är nöjda med sitt liv; har inte haft någon anledning att tänka; och har alltså inte behövt utveckla tankeförmågan. ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
I vissa fall kan förstås både dumhet och intelligens vara medfödda, men medfödd dumhet kan tränas bort och utvecklas till intelligens och medfödd intelligens kan förfalla till dumhet utan stimulans.
Det är betydligt lättare att hitta intelligens hos, tex, ett bokläsande mobbingoffer än hos klassens snyggaste partykille.
I think.
