Min uppfattning är att de är folk som söker förklaring på saker och ting. Som egentligen inte är helt inriktade på att sanningen utan mer att de vill ha en fullständig förklaring att tro på.
Sen finns det säkert den egoistiska biten med en personlig gud. Att kunna ha någon att lita på, som man vet alltid är där för en och alltid ställer upp. Och när man väl dör kan man gå bort lugnt och fridfullt för att man vet att man kommer till en bättre plats.
Det är ju verkligen ett fint sätt att leva på, så många är nog nöjda där.

Sen finns det nog en annan skara också.
Människor vill ju gärna iallafall ha någon förklaring på varför de är här och var de kommer ifrån. Den allmäna läran i sverige är ju som vi alla vet evolutionsläran.
De finns dock människor som inte förstått evolutionsläran eller förstått astronomi. Som därför väljer att inte tro på den då de tycker det är mera sannolikt att gud skapade allting.
För visst är det så. Så fort man stöter på ett problem man inte kan förklara så räcker det med att säga "gud skapade det".

Än så länge har bara ateister svarat, vilket är lite tråkigt. Som sagt, var inte blyga folk. Det här är inte en diskussionstråd, utan endast en kompilationstråd.

Stringburka:

Alltså, jag tror att åtminstone gnostiska teister (som i motsats till agnostiska och inget annat) inte kommer att ha så mycket att tillägga ...

Jag är fortfarande intresserad av att höra vad de har att säga om saken.

Ni ville ha svar från någon som inte är ateist. Ok. Men jag har ett ganska agnostiskt förhållningsätt, så jag är nog inte så annorlunda från er, trots min "avgudadyrkan".

En hel del grejer i den här tråden är vettigt, speciellt det där med trygghet osv. Men det finns en massa olika anledningar till varför folk börjar tro på något, precis som det finns många anledningar till varför man blir politiskt övertygad om något. Olika religioner har dessutom lite olika "prioriteringar", om man nu kan säga så. Gnostikerna t ex, ser den fysiska världen som ont och försöker på olika sätt att ta sig högre och finna andlig kunskap. I Sverige är väldigt många "kristna" uppfostrade till det, och ifrågasätter det inte eftersom den tro de har ger dem en trygghet och gemenskap. Det finns sekter som säger sig ha lösningar på alla möjliga problem, och det är ju lätt hänt att man i en svag stund letar efter sådana lösningar och fastnar.

Varför tro uppkom? Ja, människan vill ju se mönster och är naturligt vidskeplig. Olika gudar kan mycket väl ha varit en hjälte, som sedan blev legend, som sedan blev gud, efter många, många generationer. Viskleken känner ni väl till? Snorre hade denna teori om de gudar jag dyrkar, om jag minns rätt.

Personligen gick jag från till ateist till agnostiker genom att jag kände att man inte kunde vara säker på om något gudomligt existerar eller inte. Definitionen på "övernaturligt" är ju ganska vag. Därefter prövade jag att i vissa under be, först till en namnlös gud, men det föll sig sedan naturligt att jag började blota till asar och vaner. Det blev mest så, pga mitt tidiga intresse i nordisk mytologi.

nrg89:

Vi kan inte med 100% veta någonting, men det är inte vad ateism handlar om, ateism handlar om att det med största sannolikhet inte finns en Gud. Dock finns det aldrig 100% säker fakta.

Men de flesta ateister lutar ju betydligt mer åt hållet "inte" än "jo". De TROR inte att det finns en gud/liv efter döden/etc. Jag däremot, tyckte varken eller under en ganska lång tid.

Lambda89:

Religioner uppstår som trygghetsfaktorer

Har hört den förklaringen förut, och den är ju helt efterbliven. Hur kan det vara en "trygghetsfaktor" att tro att det finns en allsmäktig varelse som i smyg styr alla våra liv, allt som händer och i vissa fall har makten att döma en till evigt lidande?

McLuver:

Hur kan det vara en "trygghetsfaktor" att tro att det finns en allsmäktig varelse som i smyg styr alla våra liv, allt som händer och i vissa fall har makten att döma en till evigt lidande?

Tror man på en god och allsmäktig gud så tror man att allt har en mening. Alla de hemska saker som händer är en del av "guds plan" mot något bättre. Att ha en låtsaskompis att prata med/be till är ju också något som kan kännas bra, ett mellanting mellan att gå till en psykolog och skriva dagbok. Ett sätt att organisera sina tankar.

Anarkandi:

vad vill du säga med det där? OT

Det är lite satir över att "religionens" (grovt generaliserat) mest välkända byggnadsverk fortfarande står efter 500 år, medan en mindre än 100 år gammal byggnad, representativ för "kapitalismen" har rasat, dock endast på grund av att "religionen" var det som raserade den.

För att förenkla citatet, och ta bort satirmomentet:
"St. Peterskyrkan står. WTC har rasat. Blind tro stjälpte den ena byggnaden."

Lambda89:

Det är lite satir över att "religionens" (grovt generaliserat) mest välkända byggnadsverk fortfarande står efter 500 år, medan en mindre än 100 år gammal byggnad, representativ för "kapitalismen" har rasat

Hm, eftersom jag är antikapitalist skulle jag ju uppskatta det.

Intressant tråd... ovanligt fenomen här på UM. Jag vill minnas att jag läste en artikel i NewScientist (kan varit FoF också) om att hjärnan i stort sett är "byggd" för att se omvärlden på ett slags animistiskt sätt. Det hänger med från att man är barn. Tyvärr verkar inte hela artikeln finnas uppe på deras sajt fortfarande. Men det kan ju vara en infallsvinkel i alla fall, som man definitivt kan länka samman med det faktum att vi ser mönster där mönster egentligen inte finns.