Desto mer jag var med honom, ju konstigare känslor fick jag. Han växte i mina ögon. Han blev snyggare för varje dag. Vi umgicks i ungefär två veckor. Tältade ihop m.m. Jag masserade hans rygg och älskade att beröra honom.
När han senare åkte hem kunde jag inte sluta tänka på honom och jag föll in i en sorts depression, vilken jag fortfarande är kvar i, sisådär en och en halv månad senare.
Jag tänker på honom hela jävla tiden och det är inget jag kan rå för.
Jag vet inte, förr har jag alltid blivit kär i tjejer, men samtidigt kunnat tycka att killar var snygga men inte mer. Nu när jag har fått de här konstiga känslorna för honom vet jag inte vad/Vem jag längre är.
Jag skulle göra vad som helst för honom. Det enda jag vill just nu, är att han ska hålla om mig och säga att allt kommer bli bra.
Men detta kommer inte hända. Han är ju tre år yngre. Han skulle aldrig förstå det här och berätta för honom känns verkligen inte som ett alternativ. Vad ska jag säga liksom? "hej, jag har fått konstiga känslor för dig. kan vi kramas?".
Jag känner inte en sexlust efter honom. Jag känner mer att jag vill hålla om honom och känna att jag "har" honom. Mysa typ.
Jag är absolut inte homosexuell eftersom jag förr alltid dragits åt tjejer. Att acceptera mig själv som bi lär jag inte heller göra, för det tror jag inte att jag är. Jag är bara galen i den här killens personlighet. I hans sätt att vara. I hela honom.
Vad fan ska jag göra? hur ska jag bära mig åt? Jag vill att han ska veta, men samtidigt inte för jag vill ju självklart inte förlora honom som en vän...
Vi har träffats en gång efter sommaren. Vi var på ett nöjesfält och på ett ställe skulle man gå in i ett mörkt rum och stå stilla. När vi gick in där så tog han sin hand och la den om mig, precis som om han ville hålla om mig.
Sen, när vi senare hade bytt plats så tog han min hand, drog den så att den typ snuddade över hans "thing" och sen la den på hans mage. Det kändes som om han ville ha beröring. Min beröring.
Var det vibbar han gav mig? vad menade han?
Jag förstår verkligen INGENTING.
Jag vet inte vem jag är längre och jag mår piss över det här. Går bara och är ledsen hela tiden.
Jag har hittat ett bra citat som passar in på hur jag känner:
”It’s weird. It’s just different. It’s not men. It’s just him. It’s only him.”
Borde jag kalla mig för bi? Måste man över huvudtaget placera in sig i några sexuella fack?
Jag är vilsen och behöver hjälp/stöd.
Hur skulle ni ha gått till väga om ni satt i min sits?
"gillar" en tre år yngre med samma kön som mig själv och som är bosatt i en annan stad. jävligt fail.
Jag vill vara normal, men känner mig som ett cp... accepterad av mig själv. Jag vill vara hans.