Jag är 24 år.. Jag har en fantastisk kille som jag varit med i några månader.. Men jag är aldrig "nöjd"..

Jag känner själv att jag inte duger till någonting.. Jag känner mig ful, värdelös, dålig, oduglig, jag gråter för ingenting. Jag tar åt mig av allt dåligt, och klankar ner på mig själv ständigt! Jag har inget riktigt socialt liv, för jag vet inte själv hur jag ska göra, jag känner mig obekväm runt nya människor och har svårt att få nya vänner.. Jag känner mig oälskad och oduglig fastän jag har en nära vän och föräldrar som bryr sig.. 

Det allra värsta är det här förhållandet jag är i, som egentligen är så himla bra, jag har hittat en sådan fin och bra kille, jag kan bara inte uppskatta honom. Jag förstår inte vad han ser hos mig, jag känner mig bortglömd och åsidosatt även om han nog egentligen inte gör något särskilt för att få mig att känna så.. Jag är orolig att han ska lämna mig, för jämnan.. Jag känner mig som något som bara är en bonus i hans liv, istället för att känna mig som hans allt, som jag vill känna mig som. Jag vill att han ska känna att livet är meningslöst utan mig, precis som jag känner för honom.. Men han verkar så nöjd med sitt liv som det är och det känns som att om han skulle förlora mig så skulle det inte vara världens undergång, för han har allt annat... Jag är inte så himla viktig..

Jag är trött på att vara jag.. Trött på att känna mig så otroligt oduglig, så ful, och på att vara ledsen för jämnan! Jag orkar inte med mig själv, Hur ska då min pojkvän göra det?!