Är oinsatt i kvantmekanik, men har för mig att ödet inte finns. All vår newtoniska mekanik etc är förutsägbar (man borde därmed kunna beräkna allt, våra hjärnsynapser och precis allting, vem vi kommer träffa var, när, hur vi kommer tänka, vad vi kommer känna..) men det kommer vi nog aldrig kunna.
Som sagt, hörde nåt i förbifarten att forskare bevisat att man inte kan undersöka.. vad var det, nåt fundamentalt i fysiken iaf, så allt är kanske ej deterministiskt.
Både ja och nej, vissa saker är det nog menat att vi ska uppleva för att lära oss något outgrundligt om livet innan vi dör, men samtidigt tror jag inte vi är fullständigt fängslade till ett öde utan någon som helst valmöjlighet att påverka. Vi är här för att lära och leva men hur vi gör detta är ju upp till var och en.
I vissa perioder i mitt liv har det kännts som att jag är på väg mot ett förut bestämt mål. Särskilt perioder som har varit fulla av lyckorus. Det är en väldigt omfamnande och betryggande känsla. Tyvärr kan det också kännas så när jag mår psyksikt dåligt också. Som att det är bestämt att mitt liv ska vara miserabelt från och med nu. Illa!