Dörrgavlar.

jag har en extrem fobi för white trash.

jag har haft så hela mitt liv blev fullt av tvångstankar så jag bara låg apatisk o blev blågrå i ansiktet o okontaktbar (vätskebrist o mat.. såklart..) för jag inte kunde leva 🙁 (ja jag blev intagen akut sen till bup och här är jag)

gör något åt dom.. jag har massa tips om nån vill höra.. dom ökar bara annars.....

Äh skriver dom ändå, dessa tips fick jag av mina behandlare iaf;

1. Gör en lista med alla tvången på ett papper , gör sedan som stege.. Det lägsta steget är ett tvång du skulle kunna tänka dig gå emot men fortfarande är lite ångestladdat ändå.. sen nästa steg som är lite högre upp då, så sätter du nästa som är lite svårare , etc etc.. Och längst upp så är det svåraste som du kanske nu inte alls kan tänka dig klara av nånsin.. det är normalt att känna så iaf,

Sen när du gjort det så går du mot det tvånget längst ner på stegen och jobbar mot, gör det 1-2 ggr om dagen och ja, det är jobbigt, men ska du leva såhär hela livet eller, vill du det? Kolla på andra, andra kan ju, varför ska du behöva göra såhär då? Prova och se, hände något? Nej, eller hur?.. GÖR DET bara, och GÖR DET OFTA, du får inte undvika det för då blir det bara jobbigare nästa gång... aja, sen när det tvånget känns som om det vore borta eller inte laddat alls med ångest längre så tar du nästa steg o gör likadant med ..

2. Sätt ett namn på tvånget som du hatar och måla upp den, min hette börje och var en ful, skabbig katt .. Då du sen får ångest så frågar du dig själv vem det är som bestämmer, du eller namnet på tvånget då,

Tänker du nu att åh fyfan va jobbigt , orkar inte.. så riskera då att hamna i samma situation som mig då, ha hela livet i ett enda tvång. Jag kunde inte röra mig, kunde inte nudda nåt, kunde inte kolla åt ett håll, fick svälja x antal ggr och upprepa ALLT och jag menar allt.. Kunde inte gå upp och kissa till slut, kunde inte äta för skulle bita av eller skära allt jag skulle äta i små bitar som knappt syntes,.... Jag gick inte upp till slut, jag orkade inte. Min kropp orkade inte.

Nu, 3 år senare står jag här, fri från tvång (nästan iaf) men har en bacillskräck istället som jag kämpar emot men i samma stil som då jag kämpade mot tvången ,

det enda är att göra det, vill du fly för nåt din fjantiga hjärna hittar på? .. KBT terapi kallas det iaf.. kognetiv beteende terapi o de går ut på detta sättet..

Vill bli behandlare nu istället
hoppas nån hade nytta av det jag skrev nu iaf , säg gärna det isåfall också

Jag är så pass rädd för läkare (framför allt tandläkare) att det påverkar min vardag negativt Måste snart ta kontakt dock, för har problem med en visdomstand, har varit utan astmamediciner i över att halvår och mitt lager med allergimedicin har sinat. Misstänker ändå att jag inte kommer att göra något åt det förrän någon tvingar mig och eftersom jag flyttat hemifrån så finns det ingen som kan göra det .

Ibland cirkulerar mitt liv lite väl mycket runt siffror, fast inte så allvarligt. Blir ledsen av vissa siffror och blir glad av andra.

Social fobi..dock ingen som har ställt diagnos.

Haha, välkommen till Asperger-gruppen~

[Har allting som du skrev upp(bortsett från salladen, men den har sin plats på tallriken i självfallet)]

Längesen nån skrev i tråden, men eftersom jag tycker tvångtankar och fobier är intressanta ämnen så tänkte jag uppliva tråden lite (:

Personligen så har jag haft en fobi. Det var att jag var extremt rädd för getingar. Så fort en geting kom så fick jag panik och sprang in och stängde in mig nånstans. Men en sommar beslöt jag mig för att bota getingfobin. Jag åkte till Spanien där det fanns en pool där det bodde x antal getingar. Jag var där varje dag, och sakta men säkert blev jag allt mindre rädd. En dag dödade jag (ehe) till och med 130 getingar (och ändå fanns det minst lika många kvar...). Jag åkte dit sommaren därpå igen, hade då inget problem med att bada i poolen trots getingarna. Blev tom stucken en gång, utan att det blev nån stor grej av det!

Så fobier går att bota! Vill även tillägga att det är en skillnad på fobier och rädslor. För att något ska klassas som en fobi så måste man vara så pass rädd för nånting att man hindras att göra saker. Tex mig och getingfobin, jag åt inte ute så sommeran etc för att undvika getingarna...

Till en annan fobi jag har. Den är mot vinterkräksjuka. Den är mycket värre än getingfobin nånsin var, och det känns som det aldrig kommer gå över 🙁 Jag tvättar händerna hysteriskt, överkonsumerar handsprit och håller andan så fort en främling går förbi. Jag har fått ett extrajobb på ett dagis, men jag har tackat nej pga att jag är rädd för att barnen ska ha magsjuka. Jag har också börjat gå upp och ta en tidigare buss på morgonen pga att den inte är lika full så lika många kanske inte har magsjuka... Så fort nån säger "jag mår illa" så får jag panik. Jag har slutat äta godis och chips ur skålar med ex. kompisar för jag är rädd för att magsjuka ska spridas. Jag undviker allt godis som inte har papper, och när jag ska ta ut en godis från pappret så är jag nogrann med att inte låta det nudda mina händer (i fall dom skulle ha bakterier på sig!).

Oj, det är först när jag läser detta som jag inser hur stört det här har blivit.... Men om någon vet hur jag kan "bota" detta så skulle jag vara övertacksam för tips...

helt anonym:

egnelska

helt anonym:

i tankarna

brukar hända här också haha

helt anonym:

- Kan inte äta sallad ifall det har kommit något av den övriga maten på den, och skulle helst att salladen på en helt annan tallrik.

vill ha min sallad kall, sallad som värmts upp av annan mat är inte lika god på nåt sätt.

ältar mycket.
social fobi.
levande begravd.
tänka på så trånga utrymen att det inte går att stå upprätt.

helt anonym:

- Ketchup. Nästan samma sak här som ovan, det går bra att äta, men får panik om jag får det på mig, måste få bort det direkt isåfall!

helt anonym:

- Kattmat. Jag ger katterna mjukmat ytterst sällan, andra får göra det eftersom jag tycker det är såpass äckligt. Får jag lite kattmat på handen/fingrarna får jag panik och måste skölja bort det så fort som möjligt!

Som Budolicious sa: Fobier är inte samma sak som att vara rädd eller äcklad av något. Har man en fobi mot något måste man få det diagnoserat. Jag tror alltså inte din rädsla för kattmat eller ketchup skulle klassas som en fobi

Penstrokes:

Måste alltid va så jävla skön, har värsta tvångstanken. E ja inte skön blir jag typ och ba shit måste va skön...

sen blir ja skön igen

1. Hästmyggor/hästflugor/harkrankar, vad man nu vill kalla de. när jag ser en så springer jag därifrån i panik, om jag inte kan det så faller jag ihop i en hög och skriker / gråter.
2. Jag måste känna efter på glas/bestick/tallrikar, allt, om det är något jag ska välja, hahah kan ta evigheter ibland.
3. I varenda bok måste jag på några speciella sidor riva sönder lite

det är väl allt.

Innan jag tar vatten i glaset måste jag alltid skölja ur och av det x antal gånger, antalet gånger är tills det helt enkelt känns bra. Smått klaustofobisk. Annars är jag väldigt skrockfull av mig. 😉

Hatar känslan av att riva papper. Då menar jag servetter, hushållspapper och liknande, ej vanligt skrivpapper. Friktionen mellan pappret ger en får mig att darra genom hella kroppen