Aviseringar
Rensa alla

tycker ni dålig om mig för min relgon


Ämnesstartare

stoner: Så länge han följer Sveriges Rikes Lag och inte gör någon olaglig handling så får han/hon göra vad han/hon vill. Att gå ur islam och bli ateist eller kristen får vem som helst göra i Sverige oavsett ålder då utträdet inte är en brottslig handling enl lagboken.

Mjo, men man kan inte göra så mycket åt föräldrars straff innan man är myndig - och med straff menar jag exempelvis bli fråntagen sin smartphone (som vissa säkert tycker eller tror är lika illa som att bli slagen). Och om nu barnet/omyndige ungdomen själv stått för sin telefon och abonnemang finns det såklart andra "objekt-straff" som föräldrar kan använda obehindrat.

stoner: Självfallet. Men å andra sidan... hellre ett kärleksfullt fosterhem än föräldrar man blir misshandlad av.

De som klagar på fosterhem tror åtminstone jag är narkotikamissbrukande ungdomar som helt plötsligt upptäcker att de inte får fortsätta missbruka i sitt nya fosterhem eller vara ute till klockan fyra på natten när de bara är 14 år gamla.

Du vet väl att det än idag finns fosterhem som är minst lika stora mardrömmar va? Jag menar, det är nog långt ifrån lika förekommande som för 30 år sedan, men det finns ju fortfarande mardrömsfosterhem.

Sen håller jag inte med ditt resonemang där. Dels för att narkotikamissbrukare - förutsatt att dom får hjälp - hamnar på behandlingshem, inte fosterfamilj, men mest för att det jag tror hindrar många unga från att söka hjälp eller anmäla, som gör att det oftast är lärare eller kompisar som tar det steget är rädslan för osäkerheten. Det må vara hemskt hemma, men på ett sätt så säger psyket ändå att det finns en trygghet i det bekanta. Vi människor är som du vet vanedjur och det som är bekant är bidragande till trygghet. Osäkerheten kring vad som händer eller var man kanske kan hamna om man tas från sitt hem tror jag är en bidragande orsak till att många inte vågar anmäla. Bortsett då från rädslan att det inte ska hjälpa något och man bara blir utsatt för ännu mer fysiskt våld.

Hjärta


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

okej jag vill bo men mina föräldrar jag våltar inte folk och jag är inte mycket relgonisk


   
SvaraCitera

Nima Haddad:
okej jag vill bo men mina föräldrar jag våltar inte folk och jag är inte mycket relgonisk

då bryr jag mig inte ifall du är muslim eller inte


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

då det skönt ni inte tycker dåligt om mig GladMycket gladGlatt skålandeTumme uppCool


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Storchen84: Mjo, men man kan inte göra så mycket åt föräldrars straff innan man är myndig - och med straff menar jag exempelvis bli fråntagen sin smartphone (som vissa säkert tycker eller tror är lika illa som att bli slagen). Och om nu barnet/omyndige ungdomen själv stått för sin telefon och abonnemang finns det såklart andra "objekt-straff" som föräldrar kan använda obehindrat.

Man måste ju utgå från straffet/påföljden som vuxen (förälder) och inte från barnets synpunkt. Om nu föräldern anser att inte barnet ska använda mobilen vissa tider på dygnet av olika orsaker så får ju barnet acceptera det på samma sätt som att föräldrarna kanske av olika orsaker har satt nolltolerans på godis. Det finns ju inget i godis som barnet behöver för att växa sig stor, stark och frisk. Frånsett naturgodis men det kan vi ju lämna därhän.

Alla dessa frågor går ju under begreppet "barnuppfostran" och det har ju inget med bestraffning att göra.

Storchen84: Du vet väl att det än idag finns fosterhem som är minst lika stora mardrömmar va? Jag menar, det är nog långt ifrån lika förekommande som för 30 år sedan, men det finns ju fortfarande mardrömsfosterhem.

Jag är rädd för att att jag gav mig ut på djupt vatten när jag började snacka om fosterhem samt behandlingshem. Jag har ingen erfarenhet av dom eller någon jag känner heller för den delen. Vet bara vad jag sett/hört via media att jag är chockad över hur vissa föräldrar behandlar sina barn. Tänker då främst på barn som får leva upp i hem där både alkohol och knark missbrukas och våld hör till vardagen. Gråter


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

stoner:

Man måste ju utgå från straffet/påföljden som vuxen (förälder) och inte från barnets synpunkt. Om nu föräldern anser att inte barnet ska använda mobilen vissa tider på dygnet av olika orsaker så får ju barnet acceptera det på samma sätt som att föräldrarna kanske av olika orsaker har satt nolltolerans på godis. Det finns ju inget i godis som barnet behöver för att växa sig stor, stark och frisk. Frånsett naturgodis men det kan vi ju lämna därhän.

Alla dessa frågor går ju under begreppet "barnuppfostran" och det har ju inget med bestraffning att göra.

Jag är rädd för att att jag gav mig ut på djupt vatten när jag började snacka om fosterhem samt behandlingshem. Jag har ingen erfarenhet av dom eller någon jag känner heller för den delen. Vet bara vad jag sett/hört via media att jag är chockad över hur vissa föräldrar behandlar sina barn. Tänker då främst på barn som får leva upp i hem där både alkohol och knark missbrukas och våld hör till vardagen. Gråter

jag förstör inte riktigt bad du menar och storchen så snälla sluta skriv kompisar Mycket gladGlatt skålandeCool


   
SvaraCitera
evene

stoner:

I Sverige är det inte dina föräldrar som bestämmer över ditt liv och vad du får göra och inte får göra. Utan i Sverige är det helt och hållet du själv som bestämmer över om du vill avsäga dig islam som religion.
Skulle dina föräldrar "slå dig" för att du vill lämna islam så är det bara att polisanmäla dom för misshandel och förhoppningsvis hamnar de i fängelse.

Helt rätt


   
SvaraCitera

Nima Haddad:

Kompis jag vill men inte min föräldrar de säger jag inte få och de slå mig när jag frågade föra gånge

då kan du polis anmäla dina föräldrar för vuxna får ju inte slå barn, jag gjorde det mot min pappa när jag var 12 år och så fick han sitta inne i 8 månader efter vi kom till domstolen


   
SvaraCitera

Tycker inget dåligt om dig som individ. Tycker inte om din religion bara. Inte nån religion för den delen.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

stoner: Om nu föräldern anser att inte barnet ska använda mobilen vissa tider på dygnet av olika orsaker så får ju barnet acceptera det på samma sätt som att föräldrarna kanske av olika orsaker har satt nolltolerans på godis.

Jag tror att du missförstod mig här. Om den omyndige gör något som går emot dom regler föräldrarna satt upp i hemmet blir konsekvensen ett straff i form av exempelvis ingen mobil på x antal dagar. Bara ett exempel. Men det jag försökte komma till är att en regel man har uppsatt är att man inte få avsäga sig den religion som råder i hemmet. Gör man det så kanske straffet kan vara att man själv får stå för sådant som inte är livsviktigt (snacks/godis, smartphone för x antal tusen, etc etc).

stoner: Alla dessa frågor går ju under begreppet "barnuppfostran" och det har ju inget med bestraffning att göra.

Men på grund av ovanstående så faller ju "straff" in under begreppet "barnuppfostran". Men vissa tycker att det låter hemskt att använda ordet "straff", att ordet är för hårt, så man säger "disciplinering" - vilket ju barnaga är enligt vissa.

Hjärta


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Man kan ju inte hata någon pågrund av deras religion. Speciellt om du inte ens själv har valt den. Så, så länge du inte gör något "i din religions namn" t.ex skadar dig själv/andra i islams namn så tycker vi ju inte dåligt om dig 🙂 <3


   
SvaraCitera