Aviseringar
Rensa alla

UM:s mansseparatistiska diskussiontråd


att alla vet var man står verkar åas inte hindra dig från att "tramsa" själv isola.


   
SvaraCitera
Kaja
 Kaja
Ämnesstartare

mpt:hv: 1. den innehåller inget som jag behöver

Känner du att du konfronteras med den ändå, eller är det något som är utanför/bortom dig för det mesta?


   
SvaraCitera

(och amsi ändrade inget i mitt inlägg pga skrev det precis sådär)

Kaja:

Men vet vi verkligen det? Hur någon väljer att förklara och normera fenomen är inte samma sak som hur de upplever dem.

Nu känner vi ju visserligen inte varandra så jag utgår ju ifrån hans um-persona, och den lämnar ju lite att önska vad gäller genus så jag tolkade det som att han valde att dumförklara denna tråd lite med anledning av sitt ogillande och inte alls oförstående.


   
SvaraCitera

Kaja:
Hej allesammans!

Det finns många trådar där feminism och jämställdhet har diskuterats hett men jag har inte sett så många där manlighet diskuteras utifrån ett personligt och känslomässigt plan - vilket är en diskussion jag tror är både nyttig och nödvändig.

Så i den här tråden tänkte jag att vi kunde diskutera vad det innebär att vara man i dagens samhälle; vilka motgångar man stöter på och vilka fördelar man har. Teoretiska resonemang är såklart välkomna men jag tror det är viktigt att också kunna diskutera mer konkreta känslor och upplevelser.

Det finns såklart en risk att en sådan tråd urartar i samma gamla diskussioner och shitposting men det vore fint om vi snubbar här kunde försöka förstå varandra snarare än att dömma ut då vi faktiskt delar många typer av upplevelser. Vi tjänar nog alla på en bredare förståelse av andras erfarenheter även om vi inte alltid delar uppfattning om orsaker bakom vissa typer av fenomen.

Självklart är kvinns också välkomna i tråden men försök att närma er med förståelse snarare än kritik. Ställ gärna frågor!

Här kommer några diskussionspunkter som ni kan förhålla er till om ni vill, men spåna gärna fritt om ni känner för det:

1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?
2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?
3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra Hjärta

1. Förstår inte frågan... 

2.  När jag ska ragga på tjejer

3. Positivt: man kan knulla utan att stämplas som hora, negativt: man ska ej visa sig svag, förväntas klara sig själv


   
SvaraCitera

Som de flesta säkert vet så uppmärksammades ett fall med en pedofil på en förskola (tror jag det var) som varit på drygt 10 barn har jag för mig, det är inte det viktiga iallafall. Under den tiden som det pratades om honom på nyheterna varje dag så praktiserade jag (som är kille) på en förskola, jag fick inte så många blickar från föräldrar men det var tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm när en förälder var i närheten.  Jag jobbar även som simlärare och där var det värre! Så fort som jag hade kontakt med ett barn t.ex. om jag höll vid fötterna för att hjälpa till med bentagen så sträckte sig föräldern och spärrade upp ögonen och totalglodde på mig för att se till att jag inte antastade deras barn. Vissa föräldrar tittade till och med på mig med avsky eller hat i blicken utan att jag gjort något! Det räckte med att bara vara kille. Det jag egentligen vill komma fram till är att jag tycker att det är förjäkligt att man som kille direkt klassas som pedofil om man jobbar med barn, så klagar folk på att det inte finns några män inom barnomsorgen! Det är väl inte så jävla konstigt om man inte ens kan krama ett ledset barn utan att riskera fängelsestraff! Nu säger jag så klart att inte alla föräldrar är såhär, men det är alldeles för många.


   
SvaraCitera

Kaja: 1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?
2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?
3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra på?

1. Är väl ett slags mellanting tror jag. Ganska liten och till viss del feminin i mitt utseende. "Metrosexuell" skulle man säkert kunna säga. Tycker inte om våld, alltför IQ-befriad grabbig stämning. Allting umgåtts mycket med tjejer. Samtidigt är jag inte särskilt känslosam och inte lika "uppfuckad" som tjejer ofta kan vara. Ganska konkret. Rak på sak. Inget trams. Därav något manlig.

2. När jag umgås med tjejer. Märker att vi killar verkligen inte är som dem.

3. Ser ingenting som negativt eller positivt. Vi har kommit så långt i dagens samhälle att man kan vara hur man vill. Man kan bryta mot könsroller om man känner för det utan att det blir något problem. Vi är väldigt fria. Att det finns några små könsroller kvar gör därför inget. Det viktigaste är att möjligheten till att bryta rollerna finns, det gör den. 


   
SvaraCitera

För mig blir beteendeförväntningarna blivit som mest uppenbara i samband med kraftmätningar och konfrontationer - kanske för att potentialen för destruktiva konsekvenser blir som mest påtagliga vid sådana tillfällen och att det således drar uppmärksamheten till fenomenet i högre grad än vid mindre hotfulla situationer.
 Jag har upplevt en press på att uppvisa min "stridskuk" och bevisa att jag har "balle av stål", för att inte bli nedvärderad eller stämplad som oduglig. Man ska trappa upp och vara större, starkare, mäktigare, mer hänsynslös, obrydd och arrogant. Man ska trampa lite på allt i sin väg, och man sätta sig över allt som inte delar dessa drag eller som inte lever upp till dem tillräckligt bra. I varierande grad, förstått. Bortsett från de gränser dessa förväntningar innebär för valfriheten för mitt identitetsuttryck, är de konkreta, ovannämnda egenskaperna, sådana som implicerar bekymmer. De negativa konsekvenserna brukar kunna stå i förhållande till intensiteten och extremen av uppmuntringen av sagda egenskaper. Jag förväntas göra det som är 'manligt', snarare än att agera efter min egna kompass.

Men..Det finns bättre aspekter, också, som jag kan återkomma till.


   
SvaraCitera

Qulikilavisier:
För mig blir beteendeförväntningarna blivit som mest uppenbara i samband med kraftmätningar och konfrontationer - kanske för att potentialen för destruktiva konsekvenser blir som mest påtagliga vid sådana tillfällen och att det således drar uppmärksamheten till fenomenet i högre grad än vid mindre hotfulla situationer.
 Jag har upplevt en press på att uppvisa min "stridskuk" och bevisa att jag har "balle av stål", för att inte bli nedvärderad eller stämplad som oduglig. Man ska trappa upp och vara större, starkare, mäktigare, mer hänsynslös, obrydd och arrogant. Man ska trampa lite på allt i sin väg, och man sätta sig över allt som inte delar dessa drag eller som inte lever upp till dem tillräckligt bra. I varierande grad, förstått. Bortsett från de gränser dessa förväntningar innebär för valfriheten för mitt identitetsuttryck, är de konkreta, ovannämnda egenskaperna, sådana som implicerar bekymmer. De negativa konsekvenserna brukar kunna stå i förhållande till intensiteten och extremen av uppmuntringen av sagda egenskaper. Jag förväntas göra det som är 'manligt', snarare än att agera efter min egna kompass.

Men..Det finns bättre aspekter, också, som jag kan återkomma till.

du är ju dock ingen man så du har ju inte dessa förväntningar på dig


   
SvaraCitera

isola: du är ju dock ingen man så du har ju inte dessa förväntningar på dig

^^ Vad är en man, isola? Är en man endast någon som har en penis med tillhörande testiklar som könsorgan, eller kan man våga påstå att det ligger mer i ett kön än endast utseendemässiga, särpräglande drag? Kanske att sociala och beteendemässiga faktorer, som en människa i egenskap av individ eller grupp i mer eller mindre grad kan identifiera sig med, är en delenhet i begreppet? Vad kan de olika svaren på dessa frågor implicera för konsekvenser?

Jag upplever i hög grad att det är osnyggt och respektlöst att bli talad om för vilken könsidentitet jag har och huruvida mina upplevelser är legitima eller ej. Jag vågar dock gissa att du inte menade något illa. Men försök tänka på hur du uttrycker dig och hur det kan uppfattas av andra samt hur det kan få dem att känna.


   
SvaraCitera

Qulikilavisier:

^^ Vad är en man, isola? Är en man endast någon som har en penis med tillhörande testiklar som könsorgan, eller kan man våga påstå att det ligger mer i ett kön än endast utseendemässiga, särpräglande drag? Kanske att sociala och beteendemässiga faktorer, som en människa i egenskap av individ eller grupp i mer eller mindre grad kan identifiera sig med, är en delenhet i begreppet? Vad kan de olika svaren på dessa frågor implicera för konsekvenser?

Jag upplever i hög grad att det är osnyggt och respektlöst att bli talad om för vilken könsidentitet jag har och huruvida mina upplevelser är legitima eller ej. Jag vågar dock gissa att du inte menade något illa. Men försök tänka på hur du uttrycker dig och hur det kan uppfattas av andra samt hur det kan få dem att känna.

Det är jättefint att du upptäckt genusperspektivet (har aldrig sett dig skriva någonting sådant innan) men tyvärr bemöts vi ju inte utifrån det kön vi själva anser oss tillhöra utan det andra ser oss som, vilket vanligtvis är det biologiska, så någon som biologiskt är kvinna/man får ju aldrig riktigt känna på hur det är att förväntas bete sig som det kön man inte biologiskt tillhör. De har möter ju en helt andra hinder ( mycket svårare sådana).
Jag som kvinna skulle dock känna mig rätt förolämpad om någon som biologiskt sett är man och lever enligt den manliga könsrollen påstår att han har samma förväntningar på sig som jag som kvinna har eller möter samma slags orättvisor som jag gör bara för att hans egentliga könsidentitet är kvinna.


   
SvaraCitera

isola: jag utgår ju ifrån hans um-persona, och den lämnar ju lite att önska vad gäller genus så jag tolkade det som att han valde att dumförklara denna tråd lite med anledning av sitt ogillande och inte alls oförstående.

okej. men hur gör detta att exners inlägg är att klassas som "trams"? eftersom han inte håller med dig i sina åsikter, trots att han uttrycker dem på ett klart sätt, beter sig respektfullt mot trådskaparen och håller god ton i tråden?  ifall du vill diskutera detta "trams" kan du svara seriöst på inläggen istället för att ifrågasätta exners rätt att vara här.

ont: jag skulle egentligen också vilja svara på frågorna eftersom jag har upplevelser som i alla fall angränsar till ämnet (även om jag inte kan bekräfta att de är så lika biologiska mäns), men behöver isåfall tänka saker ordentligt.

tycker också att det här är ett väldigt bra initiav.


   
SvaraCitera

gillar den här tråden Tumme upp 


   
SvaraCitera

Kaja: 1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?

Relativt frånkopplad. Identifierar mig överlag inte som en "man", men är medveten om att jag upplevs som en, vilket jag behöver ta hänsyn till.

Kaja: 2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?

När jag bryter mot det, vilket är mest hela tiden. Också när kompisar har kvinnoseparatistiska sammankomster (även kända som "tjejkvällar".)

Kaja: 3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra på?

Tycker det är positivt med den generella, ingrodda hårdheten som finns hos många män, även om den ofta går till överdrift. Ibland kan det vara en orimlig last att vara alltför hänsynstagande. Det tillsammans med all nedtryckande praktik vi slipper. Negativt är i princip resten.


   
SvaraCitera

Nachac:

 kvinnoseparatistiska sammankomster (även kända som "tjejkvällar".)
   

har människor det fortfarande i vår ålder? förstår verkligen inte poängen i det... 


   
SvaraCitera

Bra tråd! Tumme upp


   
SvaraCitera